Nyligen utkom Kevin Kellys nya bok What Technology Wants. Jag har hunnit läsa några kapitel och sällan har det blivit så många marginalanteckningar. Mitt förhållande till Kelly är lite speciellt. När jag i början av 90-talet började utveckla den dynamiska, ekologiska syn på världen (inklusive den artificiella) som blivit fundamental även för mitt Infontology-engagemang, utkom Kellys tidigare bok Out of Control: The New Biology of Machines, Social Systems & the Economic World i rätt ögonblick. Jag fann den vara en stimulerande förstärkare av vad jag själv hade börjat klura ut -- och även kunde ägna mig åt forskningsmässigt. Jag utsatte också mina studenter för idéer av det slaget, med varierande resultat -- en del var direkt mottagliga, andra helt oförstående; denna "reaktionsdikotomi" i förhållande till synen på den artificiella världen som "levande" möter mig fortfarande. Att jag sedan 2003 har haft Infontology som navet kring vilket mina intellektuella aktiviteter kretsat, har gett mycket kött på benen när det gäller teknologiutvecklingen och dess innebörder. Så när Kelly nu kommer med en sorts uppföljare till Out of Control känner jag att jag har mycket på fötterna för att möta hans argument. Jag har redan i ett tidigare inlägg varit kritisk mot en grundidé hos Kelly. Det som slår mig när jag nu läser den färdiga boken är hur innerligt gärna han vill vara teknikoptimist, fastän han samtidigt känner sig tvungen att ta mera pessimistiska vyer på stort allvar. Han får inte riktigt ihop det och det är, för mig, mycket klargörande att försöka förstå vari hans svårigheter egentligen ligger. Kanske det kan vara klargörande även för andra. Därför tänkte jag framöver publicera en ingående kritik av boken, kapitel för kapitel -- på engelska, så att Kelly själv kan ta del av det om han vill ;-)
/Per
Comments