Kelly, Kelly, hur blev det så här?

Min resa med Kevin Kellys "What technology wants" (som började här) har nu fortsatt in i teknikens vindlingar. Många av kapitlen är mycket spännande.

Kapitel 7 om "Convergence" gav en spännande skildring av hur olika uppfinningar "ligger i tiden" och verkligen känns oundvikliga, givet var teknikfronten befinner sig vid ett visst ögonblick. Är det verkligen uppfinnarna som driver utvecklingen, eller är det någon form av teknikdeterminism? Uppfinnarna känner det som att det är de själva som är upphovsmän till "sina" uppfinningar, men skyndar sig ändå med patentansökningar, för att inte någon annan ska hinna före dem...

Kapitlet om Unabombaren är spännande och provokativt. Kelly skriver att han blivit avrådd av många från att ta med honom, men Kelly håller med om mycket i den skildring som Unabombaren har gjort av det tekniska samhället. Det de inte är överens om är (föga förvånande) vilka konsekvenser man ska dra av insikterna.

Kellys skildring av Amish-kulturen och deras förhållande till teknik är väldigt intressant. Jag hade läst Kellys blogginlägg om samma ämne redan innan jag själv åkte till Pennsylvania, och det gjorde att jag såg fler intressanta saker när jag väl var på plats.

Den del av boken som handlar om Unabombaren och Amish-hackarna heter "Choices" och innehåller även ett kapitel om "conviviality". Conviviality, ett begrepp hämtat från Illich, kan jag ha missuppfattat, men jag förstår det som att vi söker teknik som vi trivs bra ihop med. Kapitlet handlar mycket om försiktighetsprincipen som (och det håller jag med om) i sin renodlade tolkning är förlamande, och jag förstår det som att Kelly vill ersätta den med en proaktiv hållning till bedömningen av nya tekniker.

Så långt är det en mycket intressant bok, välskriven, och med en del självmotsägelser, men bara så mycket att det är stimulerande att hitta dem. Boken är rolig om man gillar att leka med tankar, men jag skulle säga att den är lömsk om man faktiskt vill lära sig någonting från den.

Den sista delen, "Directions", är inte min grej. Redan på första sidan finns en mening som kanske räcker för att sammanfatta hela den grundinställning som präglar slutet på boken:

Our role as humans, at least for the time being, is to coax technology along the paths it naturally wants to go.

Han för också ihop oundvikligheten och "sällskapligheten" (conviviality) i den tekniska utvecklingen på ett sätt som är svårt att förstå. Det är som att vi egentligen inte ska värdera tekniken, för den blir definitionsmässigt mer "sällskaplig" när den går mot sitt (oundvikliga) mål. Han skriver om mekaniserat jordbruk som oundvikligt, men för mig är det ju bara så här i efterhand som det ter sig oundvikligt.

Och visst, det är en liten men mycket viktig skillnad mellan att styra tekniken och att försöka sakta ner den. Men för mig är det också en viktig skillnad mellan att styra åt ett värdefullt håll och att styra dit tekniken vill!

Jämför med en annan "företeelse" som skapades när världen skapades: elden. Liksom med "tekniken" kan vi försöka se "elden" som en entitet med en vilja. Elden har stor kraft, och det känns uppenbart att den "vill" förgöra oss alla. Det är också troligt att den kommer att göra det till slut. Och liksom med tekniken vill vi inte stoppa elden, utan styra den så att den ger oss värme, ljus, möjlighet att smälta ihop olika material.

Kanske hade Kelly lyckats förmedla bilden av tekniken bättre om han hade jämfört med eld. Kanske valde han bort analogin för att det blir uppenbart att han tillskriver tekniken så mycket mer: känslor, medvetenhet (sentience), kanske till och med en själ.

När jag läste de här kapitlen om teknikens oundvikliga gång tyckte jag han hade tagit steget över från en acceptabel polemisk stil till en politisk ståndpunkt, och jag undrade flera gånger hur mycket han fått betalt av tekniklobbyn för att skriva sån osammanhängande smörja.

Men på slutet förstod jag också att det fanns en annan agenda. Trots att jag sen tidigare kände till Kellys religiösa bakgrund, och de grundläggande frågorna som fanns med redan i det första blogginlägget om The Technium så kom slutet av boken lite som en chock. Det fanns inte mycket spår av en religiös världsuppfattning i de första delarna.

Min enkla förståelse av det grundläggande resonemanget är det följande: en traditionell kristen grundsyn sätter människan som skapelsens krona och ser henne som Guds avbild. Kelly ser tekniken som det som med början i Big bang håller på att utveckla sig (till Guds avbild?) och det som vi enkla människor ska hjälpa fram till sitt fullkomnande.

If you can honestly love a cat, which can't give you directions to a stranger's house, why can't you love the web? (s. 323)

Vad menar han egentligen med detta? Kelly, hur blev det så här?

/Simon

Comments

[Karin Lilja]

Tyckte också att det var en hel del att smälta, särskilt detta med det "oundvikliga", men har nu äntligen kommit loss med ett inlägg på Bokprat. http://bokprat.se/?p=527
/Karin Lilja

[Robert L]

Kevin Kelly glömmmer eller gömmer ju omsorgsfullt det faktum att teknikens upphov - till skillnad från eldens i din tanke - heter Homo Sapiens.

[Simon]

Robert -- nej jag är inte säker på att Kelly skulle hålla med om det. Om man anser att det vi ser idag av teknikutveckling började med Big bang, så spelar människan en underligt liten roll i det hela.