Ett resonemang som utmynnar i "en ekonomisk statushöjning märks inte eftersom den ökar vårt handlingsutrymme. En status-sänkning däremot alstrar hela tiden en frustration eftersom vi inte kan göra alla de omedvetna saker som vi är vana vid".
1. "Attended processing" och "automated processing" är ett begreppspar som rör hur vi tänker i olika situationer. Automatiserad bearbetning sker snabbt i multipla kanaler när informationen som behöver bearbetas är förutsägbar. Övervakad bearbetning sker när oväntade saker händer och vi behöver fokusera på det.
När vi går, kör bil eller spelar piano utantill gör vi det automatiserat, men det gäller även när vi åker och handlar, går ner och äter frukost på morgonen eller sätter på TVn. Vi fokuserar så lite på sammanhanget att om nån flyttade iväg TVn skulle vi kanske inte märka det förrän vi skulle trycka på knappen och den inte längre var där.
Min kollega Rune gav ett bra exempel: det går bra att köra bil och lyssna på bilradion så länge vi är ute på landsvägen, men om vi kör in i en okänd stad stänger vi gärna av radion. Den nya staden har så mycket oväntad information att vi behöver fokusera på den, och när vi fokuserar på information har vi svårt att göra det i flera "kanaler".
2. Mycket av den kultur som omfattas av det automatiserade tänkandet går inte att tala om -- det hamnar helt enkelt i den del av vår kultur som är så självklar att vi inte kan prata om den. När något går fel i det automatiserade tänkandet och vi uppmärksammar det medvetet, då blir det också en kandidat för att tala om.
3. Vår mentala bild av världen låter oss gå omkring i världen på ett omedvetet och automatiserat sätt. (Ett längre resonemang i en pdf från min avhandling.)
Ibland "slår vi i" verkligheten, men ibland utforskar vi inte alla möjligheter för att våra mentala modeller gör att vi inte vågar. Det gäller ju inte bara den fysiska världen utan hela vårt moln av möjligheter. Jag kanske skulle kunna bli en framgångsrik konståkare, men min mentala modell av mig själv talar emot det, så jag utforskar inte den möjligheten.
(Per säger ibland: "Verkligheten är det som gör att det inte blir som vi vill.")
4. Handlingsutrymme är så som vi kan röra oss fysiskt och i möjlighetsrum. Det liknar begreppet "affordances" från J. J. Gibson. En definiiton hos Neisser (1987):
Affordances, as J. J. Gibson (1979) defined them, are relations of possibility between animals and their environments. A particular environment has a given affordance if and only if it makes a given kind of action possible, whether that action is actually executed or not. The claim that a given affordance exists is an objective claim, always either true or false: I may or may not be able to walk on that surface, for example.
(Neisser, U. 1987. "From direct perception to conceptual structure." In U. Neisser (ed.) Concepts and conceptual development: Ecological and intellectual factors in categorization. Cambridge: Cambridge U.P.)
5. Att "slå i verkligheten" så att vi går över från automatiserad bearbetning till att uppmärksamma omgivningen är en sorts bestraffning. (Det är en av anledningarna till att miljörörelsen jobbar i motvind.) När vi bygger upp vårt liv gör vi det så att vi skapar mer och mer handlingsutrymme -- handlingsbuffertar av olika slag. Att lära sig en färdighet betyder ju exempelvis att lära sig vad som kan bli fel i olika situationer, så att det som tidigare var oväntat införlivas i den mentala modellen efter att man har lärt sig färdigheten.
(Peter Gärdenfors brukar prata om förklaringar i termer av förväntningar: en förklaring är sådan att fenomenet som ska förklaras är mindre oväntat efter förklaringen än innan förklaringen.)
Mentala modeller som skapas genom lärande blir en form av handlingsutrymme. En ekonomisk buffert gör att oväntade händelser inte "svider" så mycket, och representerar därmed också ett ökat handlingsutrymme.
Ta-dam! Nu kommer det: en ekonomisk statushöjning märks inte eftersom den ökar vårt handlingsutrymme. En status-sänkning däremot alstrar hela tiden en frustration eftersom vi inte kan göra alla de omedvetna saker som vi är vana vid.
/Simon
P.S. Det känns som om något saknas i resonemanget -- det är mycket som handlar om det som "händer" oss, men lite för lite om vad vi aktivt gör, som "agenter" i världen. Förslag på fler teorier mottages tacksamt.
Man törs kanske undra om människan inte förmår söka nya dimensioner av handlingsutrymme när de invanda kategorierna sinar (som reell "agent" i världen)?
Posted by: Robert L | 14 juli 2010 at 15:44
Tack för kommentaren! Jo, det finns ju utökning av handlingsutrymme av flera skäl nu när jag funderar på det. Om vi exempelvis inte längre, på grund av en statussänkning, kan få mat på traditionellt "automatiserat" sätt kommer vi ju att tvingas utforska nya dimensioner av handlingsutrymme.
Och detsamma gäller ju den nyfikenhet jag tror är medfödd hos oss liksom hos många andra organismer.
Posted by: Simon | 14 juli 2010 at 17:05
Jag har upptäckt att det blir enklare att förstå Västvärldens historiska och nutida utveckling i termer av ökande "potentialitet" (jfr Aristoteles "potentia" ->handlingsutrymme).
1. Dels har vi den intellektuella utvecklingen där det filosofiska sökandet efter universalitet och abstraktion har tillämpats på naturen, vari man sökt efter ordning, samband och lagar. Den universalistiska anslagen har givit möjligheten (potentialiteten/handlingsutrymmet) att _förstå_ (be-gripa) naturen i så stora termer som möjligt.
-> Filosofins centrala (åtminstone historiska) betydelse i den högre utbildningen.
1b. De discipliner som förut varit underavdelningar till (natur-)filosofin har nu växt till det gigantiska panorama av vetenskaper som möter oss på dagens universitet. Utbildning kan därmed ses som en förmedling av potentialitet/handlingsutrymme, och som samtidigt är en förutsättning för nedanstående punkter.
-> Utbildningens och vetenskapernas centrala betydelse i Västvärlden
2. Att förstå naturen generellt innebär också möjligheten att _verka_ på naturen med motsvarande stora handlingsutrymme. Potentialen förverkligas ("aktualiseras" med Aristoteles begreppsapparat). Genom att förstå och verka på naturen har man kunnat skapa teknik och teknologi, som har ett vidgande av handlingsutrymmet _både till ursprung och syfte_. Tekniken vidgar potentialiteten antingen genom att öppna nya, tidigare otänkbara, "möjlighetshorisonter" (triviala exempel: bil, dator...) eller genom att effektivisera dagliga nödvändigheter (toalett, diskmaskin, dator...) så att vi får tid över till annat.
-> Västvärldens tekniska utveckling
3. Det blir därför också enklare att förstå pengarnas centrala betydelse i Västvärlden: pengar är potentialitet/handlingsutrymme/makt som "stelnat" till fysisk form (...eller som siffror på ett konto). Det är således följdriktigt att ett samhälle som strävar efter en ständigt utökad potentialitet i tankevärld/vetenskap/teknik också kommer att se pengars ansamlande som ett värdefullt mål.
-> Kapitalism
Ovannämnda faktorer (antagligen tillsammans med andra som jag glömt) skapar ett system som upprätthåller sig självt genom att ständigt göda begäret efter ytterligare potentialitet/handlingsutrymme, vilket ger en utvecklingsspiral. Faktorerna går lätt att kombinera enligt valfri ordning, t.ex: utbildning > [intjänande av] pengar > [köp av] teknik > [stimulering av] vetenskaplig forskning inom området...
Ursäkta ett ganska slarvigt ihopskrivet inlägg, men jag tycker att frågeställningen är mycket intressant - om Du eller någon av bloggens läsare kan rekommendera någon litteratur som berör detta tar jag tacksamt emot tips.
Posted by: Balmer | 27 juli 2010 at 23:46
Tack Balmer. Väldigt stora resonemang!
Per kanske är den som har möjlighet till litteraturtips inom det här området, jag kommer mest att tänka på visionärer som Arthur Koestler, Edgar Morin, men det borde finnas mer stringenta teoretiker...
Inom kognitionsforskningen kanske jag också skulle nämna Agneta Gulz avhandling som handlade om "cued and detached representations", och människans unika förmåga att förutse kommande behov. Den förmågan är en av de grundläggande beståndsdelarna i att skapa ett uppfattat handlingsutrymme.
Sen en terminologifråga: om "potentia(l)" betyder handlingsutrymme blir "potentialitet" nån sorts "möjlighet till handlingsutrymme". Är det så du tänker dig? För mig kanske det blir ett steg för långt.
När jag nu läser om inlägget inser jag att jag nog har varit otydlig med en central distinktion, mellan "handlingsutrymme" och "uppfattat handlingsutrymme". Jag tror att det blir tydligare om du läser avhandlingskapitlet som jag länkar till.
Posted by: Simon | 28 juli 2010 at 09:55
Balmer: "Ovannämnda faktorer (antagligen tillsammans med andra som jag glömt) skapar ett system som upprätthåller sig självt genom att ständigt göda begäret efter ytterligare potentialitet/handlingsutrymme"
Oavsett hur man filosofiskt kan eller bör reda ut begreppen här, så tycker jag mig förstå den citerade slutsatsen gott nog.
Bland det bästa jag har läst om detta är:
Life Inc. av Douglas Rushkoff (lättläst)
Living in the Labyrinth of Technology av Willem H. Vanderburg (mera svårläst)
Det bör påpekas att ökat handlingsutrymme inom ett område lätt medför minskat handlingsutrymme inom andra områden. I verkligheten kan man sällan både ha kakan kvar och äta den.
Posted by: Per | 28 juli 2010 at 10:23
Tack för era svar!
Jag är själv fortfarande lite oklar över min terminologi. "Potentialitet" är i stort sett utbytbart mot potential, men medan potential ofta är nära förknippat med ett särskilt föremål/företeelse (någontings potential), så vill jag förstå potentialitet som ett allmänt begrepp, som kan ses som summan av alla våra möjligheter vid ett givet tillfälle - ett fält av potentialitet (alt. "möjlighetshorisont") som förändras (vidgas/krymper i olika riktningar) i takt med att vi och samhället omkring oss förändras. Sålunda vidgas min potentialitetsfält i en riktning efter att jag genomgått en utbildning, men detta har samtidigt kringskurit andra möjligheter, vilket krympt fältet i en annan riktning.
Min tes är hursomhelst att mänsklighetens potentialitetsfält vidgats på ett ojämförligt sätt i Västerlandet, och detta mycket pga. att man förlagt tyngdpunkten kring potentialitetsvidgandet i sig (med fokus på nämnda faktorer).
Några problem som dock infinner sig med ett sådant förhållningssätt är bl.a.:
- En växande oförmåga att hantera situationer där man (med ovanstående välfunna uttryck) "slår i" verkligheten
- En föreställning om att allt som är tekniskt möjligt att göra nästan per definition bör göras (i synnerhet inom bioteknik)
- Man gör medlen (pengar, vetenskap, teknik) till mål i sig, och vare sig förmår eller vill befatta sig med en diskussion om de egentliga målen i livet/samhället, vilket leder in på moraliska och existensiella dimensioner som man så att säga vänjt sig av med.
Posted by: Balmer | 29 juli 2010 at 16:19
Hm... Jag håller med om att potential är ett väldigt intressant begrepp, men tror också att några andra begrepp måste tas med i diskussionen. Ett är "värde", ett annat "värdering", ett tredje "upplevd potential".
Och visst känns det som att det som är tekniskt möjligt att göra ibland görs för sakens skull, men samtidigt kan man resonera en smula kontrafaktiskt och fundera på hur historien skulle ha blivit om några värden och värderingar hade varit lite, lite annorlunda. Om guldpriset hade varit lägre, oljepriset högre, om vi hade värderat fysisk aktivitet högre, etc så hade det varit helt andra saker som hade förverkligats, fast de *tekniska* möjligheterna skulle varit i princip oförändrade.
Så det är kanske inte bara teknikens möjligheter som styr den faktiska utvecklingen (lika lite som det bara är "fantasin som sätter gränserna".
Hör av dig om du gör något mer av din möjlighetsteori!
Posted by: Simon | 02 augusti 2010 at 22:36