Jag fann mig ikväll sägande att om jag skulle doktorera en gång till så skulle det bli på "oproportionerliga kulturella reaktioner".
Med det menar jag när en väldigt liten förändring i ett beteende eller en företeelse ger en reaktion hos människor som inte står i proportion till förändringen.
Ett exempel är när vi var på ett hotell i Milano för ett par år sen, och killen vid bordet bredvid, fint vattenkammad, med uppfällda solglasögon och vit skjorta beställer in en cappuccino. Därefter tar han en näve müsli ur den lilla skålen han har på bordet och lägger müslin i kaffet. Jag blev helt konsternerad.
Det intressanta här är att reaktionen blev så stark, men varför? Det var nästan som att det blev en "hotande" möjlighet att kunna käka müsli och kaffe så tätt ihop, i stället för att ha kaffe med mjölk och mjölk med müsli! Det tog mig ett helt år att ta mig samman och reproducera hans frukost och själv smaka på det.
Inom mat-området finns det förstås fler exempel på detta, som att introducera olika maträtter på ett julbord -- då behöver man inte gå så långt för att få folk att se rött. Men vad är det som är så hotande?? Och inom vilka områden är det lätt att hitta fler exempel?
/Simon
Satt och funderade lite kring olika tabu och hur begreppet "tabu" ställer sig mot "oproportionerliga kulturella reaktioner". Om man förenklat antar att "tabu" har ett drag av otänkbart/otillåtet över sig, ett uppror mot gudarna, och "oproportionerliga kulturella reaktioner" indikerar att det avvikande egentligen är tänkbart/tillåtet så ligger väl müsliexemplet ganska nära det tillåtna. Ett spännande exempel vid den andra ändan är Jonathan Swifts A Modest Proposal som slipar ner ett tabu genom att nämna det onämnbara. http://art-bin.com/art/omodest.html
Om associationen är meningsfull så blir frågan också vilken del av skalan varje exempel representerar.
Posted by: Chrisjangelov | 24 maj 2010 at 12:58
Ett utmärkt exempel. Tabu är definitivt samma sorts begrepp som det jag är ute efter. Extra intressant är det eftersom tabu kopplas till religion. Om man resonerar lite fram och tillbaka börjar man fundera på om det faktiskt är en Gud man skulle förolämpa om man la müsli i kaffet, eftersom motståndet mot handlingen ter sig så irrationellt.
Posted by: Simon | 25 maj 2010 at 09:14
Där finns en intressant tråd när det gäller antalet gudar människan föredrar att hålla sig med.
En av dem ska vara bra på att slå folk som inte tycker som jag om müsli och kaffe i huvudet så de lär sig veta hut.
En annan behövs när jag känner mig mild och känslosam till sinnes. Den har till uppgift att visa hur sympatisk och förträfflig jag är så att folk samverkar med mig. Då kan vi komma framåt i existensen och vidga varandas tänkande (men bara lite - jag samverkar bekvämast med dem som tycker som jag).
I den kristna sfären har vi väl därmed täckt in fadern och sonen, GT och NT. Fortfarande finns den helige ande i rockärmen.
Där sprack monoteismen som idé.. :-)
Posted by: chris Jangelov | 25 maj 2010 at 11:24