Vilken är sanningens (undflyende) punkt?

Anders Mildners blogginlägg hos SvD om källkritik väcker denna morgon en tanke som inte är helt lätt att reda ut. Mildner skriver: "att vi i dagens brusiga mediesamhälle måste betrakta all information med så stor skepsis som möjligt och anlägga ett kritiskt förhållningssätt till ALLT som ALLA medier kastar åt vårt håll." Det låter rätt, men vad skulle det innebära att verkligen konsekvent tillämpa detta i praktiken? En första fråga för att kunna vara (käll)kritisk är: Vad ska man vara kritisk mot? En andra fråga är: Vad ska man vara kritisk för? Två allvarliga svårigheter uppenbarar sig snabbt när detta begrundas.

Man ska vara kritisk för sanningens skull. Alltså ska man vara kritisk mot osanning. Mildner: "Ju mer vi samtalar och diskuterar öppet, desto närmare något som liknar sanning kommer vi." Det låter som om själva diskuterandet och själva mångfalden av påståenden, åsikter och infallsvinklar i sig skulle röra sig, asymptotiskt, mot någon sorts sanningspunkt. Men detta fungerar ju bara om man har någon sorts gemensamma kriterier för vad som är sanning, eller "sanningslikt", för att tala med Popper, i ett givet sammanhang. Här visar sig alltså den första svårigheten, som har med ontologi att göra: Vari består egentligen verkligheten vi lever i?

Nästa svårighet har att göra med vad som egentligen avses med uttrycket "sanning" eller rättare sagt: varför sanning är viktigt och värt att uppmärksamma. Handlar det bara om fakta? I nyhetssammanhang berör det frågor som: Har det som påstås ha hänt verkligen hänt? Avslöjar denna video en verklig händelse? Om nu det som återges i en dylik videoinspelning återspeglar en faktisk verklighet, så är detta i sig inte det som väcker det största intresset. Det som gör den här videon intressant är de moraliska implikationerna; det är dessa som gör även sakfrågan viktig. Sakfrågor utan moraliska eller andra "ofaktiska" implikationer är som regel ointressanta.

Alltså kan man inte diskutera saklig sannig (fakta) utan att samtidigt -- och oftast bara underförstått -- diskutera moraliska eller andra icke-faktiska frågor. I just denna video från krigets Irak kan moralfrågan tyckas vara ganska tydlig och man frestas att betrakta den som självklar. Men i själva verket är det just här som nästa nivå av källkritik blir central, nämligen den som har att göra med vilka budskap som förmedlas av olika artiklar, teveprogram etc, vilka visar och kommenterar det hela. Finns det en moralisk sanning, som är den asymptotiska punkt mot vilken mångfalden i medieutbudet förväntas konvergera, om Mildner har rätt?

Ett annat exempel. E24 Näringsliv rapporterade härom dagen om den svindlande snabba realtidshandeln på världens börser. Här är det ganska lätt att, via olika mer eller mindre professionella webbsajter, komma fram till att det som skildras med stor sannolikhet verkligen äger rum. Det är inte något science fiction-scenario som målas upp som en möjlig verklighet, utan något som faktiskt pågår och som faktiskt får verkliga konsekvenser. Men vad är artikelns budskap? Artikelförfattaren har ingen tydlig egen vinkling. I stället får Erik Penser sammanfatta vad det hela påstås innebära: "Och möjligen är inte datorernas ständiga jakt på mikrosekunder och blixtsnabba arbitrage så väsensskild från den värld Erik Penser mötte, när han 1968 klev in på Stockholms fondbörs. –Principen är exakt densamma i dag som på min tid. Det gäller att köpa billigt och sälja dyrt."

Kontentan av artikeln blir alltså att börsavslut som tar mikrosekunder bara är mer av samma sak (amerikanska Getco påstås göra 1,5 miljarder avslut per dag). Inget har i grunden förändrats. Det hela vinklas som ett tämligen neutralt affärsreportage, visserligen med ett ganska häpnadsväckande faktainnehåll, men utan djupare moraliska implikationer. Detta är vad som borde föranleda källkritik i det här fallet. Men vilka skulle kriterierna vara? De är inte så "självklara" som i Irakfallet ovan. Kanske man här bör inleda med att ifrågasätta varför det verkar vara självklart, att behandla mikrosekundsnabb börshandel mera som ett fascinerande men i grunden inte särskilt upprörande faktum, snarare än som något som bidrar till att rita om grundvalarna för hela samhället.

/Per

Comments

[steelneck]

Problemet du närmar dig handlar om ansvar. Att bilda en ståndpunkt innebär också att skribenten blir ansvarig över sin ståndpunkt, något journalister undviker allt mer idag, i synnerhet om det handlar om någon entitet eller företeelse med makt.

Moraliska vinklingar eller rena stådpunkter i sak tas endast när det kan göras bekvämt, t ex. redan etablerade hackkykling-kollektiv som knarkare, brottslingar eller pedofiler, eller saker som olyckor, naturkatastrofer eller sportresultat.

Men det är väl som vanligt - i en alltför kontrollerad omgivning, tenderar folk att abdikera ansvar - det gäller i lika hög grad journalister som alla vi andra.