För en tid sedan blev jag uppringd av en reporter på Upsala Nya Tidning som skulle skriva en artikel om troll och andra mobbningsliknande fenomen på Internet. Jag sa bl a:
- Det går inte att svara ja eller nej på frågan om nyttan av att vara anonym på nätet. I vissa sammanhang är det bra och kan fylla en funktion. En sajt som riktar sig till våldsutsatta kvinnor, där kan anonymiteten vara bra, eller på politiska diskussionsforum.
Nättroll, menar han, är en sorts bieffekt av alla möjligheter du har att fritt uttrycka dig på nätet och som vi får leva med.
I samma artikel intervjuades psykologen Åke Pålshammar, som menade att människors beteende på nätet skulle vara annorlunda om man inte kunde vara anonym. Rent teoretiskt har han rätt, men i det här fallet saknar den sortens teoretiserande all betydelse, eftersom det är och förblir relativt lätt att vara anonym på Internet. (Mindre teoretiskt är det faktum att det ofta är principiellt möjligt för myndigheter att knäcka anonymiteten om tillräckliga skäl föreligger; vad som utgör "tillräckliga skäl" är som bekant föremål för debatt. Men detta är en annan fråga.)
Vi har tidigare tagit upp anonymitetsproblematiken. Här vill jag fokusera på den vidare bakgrunden till den just nu massmedialt uppmärksammade nätmobbningen. Som utgångspunkt tar jag Andreas Ekströms utmärkta artikel i dagens Sydsvenskan. Ekström gör flera påpekanden vilkas djupare innebörd inte framkommer och knappast utgör en del av det allmänna medvetandet när det gäller Internet. För det första:
jag tror att vi nu är där att vi kan kosta på oss problematiseringar kring det internetspecifika. Det vill säga: Det måste bli möjligt att i debatten säga "internet i sig gör hela skillnaden för den här frågan". Internets storlek, hastighet, lätthet, anonymitet och flyktighet ropar efter egna lösningar.
På Infontology har vi sagt detta gång på gång sedan 2003, men det är först på allra sista tiden som det tycks ha börjat tränga fram i det allmänna medvetandet: att Internet inte är "mer av samma sak"; Internet ritar om kartan för hur samhället fungerar och konstituerar sig självt. På .SE:s hearing om digital delaktighet härom veckan ingick jag i en diskussionspanel och tog tillfället i akt att påpeka, att det i dag inte är möjligt att "stå utanför" nätet. Du kan som individ välja att inte ha Internet (och ganska många människor har, ofrivilligt, fortfarande inte lätt tillgång till nätet), men nätet är nu en så integrerad del i alla vitala samhällsfunktioner, inklusive fritidsintressen, att man påverkas indirekt av det på många olika sätt, även om man inte använder det själv.
Ha nu detta faktum i bakhuvudet och ställ det i relation till debatten om nätmobbning; Ekström igen:
[En nätmobb] är [...] en helt vanlig mobb. Men väldigt mycket rörligare och bättre organiserad, och därmed mycket farligare, mycket större och ett för den drabbades verklighet mycket obehagligare problem. En mobb som för evigt kommer att kunna googlas fram.
Vilken är den verkligt väsentliga nyckelmeningen här? Nej, det är inte att det "för evigt kommer att kunna googlas fram", även om det är viktigt, fastän överdrivet. Den väsentliga meningen är "väldigt mycket rörligare och bättre organiserad". Den troligen förste att ge en samlad överblick av den här nya sortens spontant uppstående organisationsmöjligheter med hjälp av nätet var Howard Rheingold i boken Smart Mobs. En mycket intressant och delvis skrämmande vinkling på i grunden samma fenomen ger John Robb i Brave New War, som jag skrev om här och där slutklämmen lyder: "I en snabbt föränderlig värld, i vilken nyckelteknologier själva bidrar till förändringstakten samtidigt som de blir billigare och lättillgängligare, är hävdvunna organisationer och institutioner oförmögna att reagera tillräckligt snabbt och adekvat på en ständigt föränderlig omgivning. Och detta gäller allt från universitet till skattemyndigheter och polis."
Poängen med att vara medveten om den här bakgrunden är, att man inser att man får ta det goda med det onda. Det går inte längre att strunta i eller "stänga av" Internet. Och det är Internets tekniska möjligheter som i sig skapar förutsättningarna för spontan realtidsorganisation av sociala rörelser, vare sig dessa kallas "mobb" eller "medborgaraktioner". Om man bortser från detta blir diskussionen om nätmobbning okunnig och missriktad.
Men hur kan man då resonera, specifikt, kring nätmobbning? En sista Ekström-anknytning:
Ett starkt personligt ansvarstagande för var och en, kan det vara en lösning? Inget tyder på det. Jag har svårt att se någon form av lagtext som kan komma till rätta med det här. Självreglerande etiska system för alla som publicerar sig på Internet? Förmodligen inte det heller. Internet ska nämligen inte ses som ett massmedium, utan som en plats. [min kursiv]
Ja, det är mycket bättre att tänka på Internet som en "plats" än som ett medium, eller som en uppslagsbok eller liknande. Nätet är som en digital kontinent som delvis -- och på märkliga och oförutsebara vis -- överlappar och interagerar med de gamla vanliga kontinenterna, och som därmed gör en del våra vanliga, fysiskt kontinentala tankemönster föråldrade och missvisande. Men samtidigt gör platsmetaforen det möjligt att faktiskt begagna vissa hävdvunna insikter. Om Internet är en plats, då krävs det där i princip samma sorts moralisk och kulturell fostran -- och en traditionellt kontinuerlig sådan -- som det krävs i det vanliga, fysiska samhället för att det senare inte ska desintegrera och förfalla.
Det följer m a o, att om internetmobben upplevs som en styggelse, så är den det därför att det ordinära samhället inte längre förmår fostra sina medlemmar på ett kulturellt hållbart sätt. Alltså: den här sortens nätproblematik är inte en fråga för sig. Det är samma gamla moraliska och kulturella samhällsfråga som det alltid har varit, men under nya externa förutsättningar. Därför måste man förstå de externa, till stor del tekniska, förutsättningarna för att adekvat kunna bedriva både individuell och kulturellt gemensam bildning, både moraliskt och kunskapsmässigt.
/Per
PS. Den som är hugad att utöka perspektivet ännu mer kan förslagsvis börja med detta inlägg.
Anonymitet är ett skydd och som du vet så kan sköldar användas av både goda och onda, likväl som knivar och svärd, eller hjälmar. Förbjuder man skyddet, så har man förbjudit skyddet även för de goda. Alltså, det är ett typexempel på att kasta ut babyn med badvattnet. Ja, faktiskt en paranoia, hälsa reportern det om du har chansen.
Mobbfenomen, eller som ofta, "flamewar". Anledningen till flamewar har att göra med offentligt vs. privat. När såg du sist ett flamewar avslutas med att någon skriver "Du har rätt" i kontext av "Jag hade fel"? Det sker nästan inte. Men hur ofta har du varit med om det hemma över köksbordet, att du eller din vän säger samma sak, det är rätt vanligt, eller hur?
Det här genetiskt mycket djupa flockbeteenden in action, även om vi västerlänningar av någon anledning inte har insikt i hur allvarligt det är att "tappa ansiktet".
Det är också av precis denna anledning som privat oövervakad kommunikation är så oerhört centralt för den fria åsiktsbildningen som grundlägger demokratins fundament, opposition.
Posted by: steelneck | 09 april 2010 at 23:19
Kan inte säga annat än att jag håller med dig, steelneck.
Inte minst det sista är viktigt i nätvärlden; en av dess största styrkor och existensberättiganden är att vara en oas för ovanligt fritt tankeutbyte -- på gott och ont alltså. Därför är det (också) beklämmande att se hur nätet samtidigt domineras av klassiska flockbeteenden. Hur man än vänder sig har man rumpan bak.
Censurförsök och påbjudna åsikter är ett större ont än möjligheten till mobbning etc, vilket bara kan avhjälpas, i viss utsträckning, så som jag har antytt ovan.
Posted by: Per | 10 april 2010 at 11:47
Hej Per,
Jag tycker du förmår att vrida diskussionen på rätt spår. Ekströms artikel avslutas, efter en bra inledning, tyvärr i intet. Men frågan går att diskuteras och i handling bearbetas som du så förtjänstfullt tar upp. Men är inte nätmobb och nätmobbning en fråga för sig, just för att den innehåller så många specifika komponenter av etik, teknik och masskommunikation som radikalt skiljer den från tidigare miljöer? Inte som motiv för censur utan för diskussionen. Det går inte att diskutera utan att samtidigt bygga på/bygga upp en förståelse för hur nätet fungerar. Annars finns risk att det bara blir mediepanik eller lovsång.
Hälsningar
Lennart
Posted by: lennart axelsson | 13 april 2010 at 13:55
Hej Lennart,
Om nätmobbning är "en fråga för sig" (jämfört med vilka andra frågor i så fall?) så har det kanske att göra med den komplexa förstärkningseffekt som sociala medier åstadkommer. De förstärker effektiviteten hos och kraften hos kommunikationen och den förstärker vissa psykologiska och socialpsykologiska tendenser som fanns där redan innan. Sedan uppstår en ännu mera komplex växelverkan, inte minst när traditionella medier också kommer in i bilden.
Men just denna komplexitet i förloppen är, menar jag, det som gör det nödvändigt att, som du också påpekar, förstå teknikens roll i det som händer och hur vi egentligen uppfattar denna (eller inte, vilket nog är vanligast).
Posted by: Per | 13 april 2010 at 14:12