Det nyss utkomna nummer 2 av tidskriften Education and Sustainability (publiceras på engelska, spanska, svenska och katalanska) handlar om "Lärande 2.0" relaterat till miljöfrågor. Numret är innehållsrikt och rekommenderas till lärare! Jag blev uppmanad att bidra med en liten "vision". Den lyder i sin helhet:
För de flesta av dagens människor är en urban, högteknologisk omgivning den givna miljön. Den har blivit ett ofrånkomligt ”hölje” runt människan, som tidigare omgavs av växter och djur, skogar och ängar. Vårt beroende av naturen är för de flesta endast en abstrakt kunskap. Därför behöver skolan skapa medvetenhet om vårt beroende.
Vi är delar av naturen i varje andetag, varje gång vi äter, varje gång vi går på toa. Med hjälp av olika IT-applikationer skulle det genom enkla mätningar och beräkningar gå att göra detta åskådligt. Var och en skulle kunna veta exakt hur man bokstavligen ingår i de ekologiska kretsloppen.
Sedan kan man fråga sig varifrån maten kommer, hur den kommer till oss och vad som händer med den och förpackningarna när allt har passerat våra magar och händer. Detta kan idag göras mycket visuellt tydligt. Lägg sedan till allt annat vi köper och använder. Var kommer det ifrån? Vart tar det vägen när vi kastar det och köper nytt?
Ur sådant skulle det bli tydligt vilka typer av konsumtion som skadar de ekologiska systemen. Och man skulle börja förstå, att vi själva behöver skapa alternativa sätt att försörja oss på. Nu kan IT - så som redan börjat ske - börja användas så att vi lär av varandra, oberoende av de etablerade intressen som verkar i en ekologiskt destruktiv riktning. Dagens sociala medier gör det möjligt för enskilda och grupper att snabbt utbyta och pröva alla tänkbara idéer och praktiska lösningar. Det går också att med hjälp av IT koordinera lokala aktiviteter som gynnar ekologisk hållbarhet.
Det är inte längre en viss typ av teknikanvändning som sätter upp ramar och gränser för vad som är möjligt. Mer än någonsin tidigare hänger framtiden på vår förmåga att tänka nytt. Att fantisera i nya banor. Och att med teknikens hjälp förverkliga våra goda fantasier.
/Per
"So there he is at last. Man on the moon. The poor magnificient bungler! He can´t even get to the office without undergoing the agonies of the damned, but give him a little metal, a few chemicals, some wire and twenty or thirty billion dollars and vroom! there he is, up on a rock a quarter of a million miles up in the sky."
De orden av Russel Baker i NY Times 21/8 1969 tycker jag ger en träffsäker bild av vår förmåga att tänka nytt med hjälp av teknik.
Posted by: Robert L | 10 mars 2010 at 12:04