I ett tidigare inlägg ställdes frågan huruvida Internet ändrar vårt sätt att tänka. Där citerades ett antal personliga och intellektuella reflektioner från olika kända tänkare. Här vill jag referera till en bok som tar upp samma tema, men till synes mera handfast. Den heter iBrain: Surviving the Technological Alteration of the Modern Mind (2008). Huvudförfattare är Gary Small, som är professor i psykiatri och chef för UCLA Memory and Aging Research Center and UCLA Center on Aging. Han är specialist på hjärnförändringar i samband med åldrande. Boken är mycket populärt, närmast överpedagogiskt skriven och det ligger något i denna synpunkt från en kommentator på Amazon: "It seems to me Dr. Small set about to write a book that would appeal to the fears of the digital immigrants, the fears of all parents, and the disparaging emotions of those who just generally feel that the world is going to the dogs."
Men låt oss begrunda några citat ur boken och därefter kolla upp det hela ytterligare. I första kapitlet kan man läsa:
digital technology is ailtering how we feel, how we behave, and the way in which our brains function. Although we are unaware of these changes in our neural circuitry or brain wiring, these alterations can become permanent with repetition. [s 2]
Detta är inte så omstörtande, eftersom allt vi gör regelbundet ändrar "kopplingarna" i hjärnan, vilket kan bli relativt permanent, om det fortsätter. Det hör dock också till saken, som dr Small framhåller, att mängden synapser, förbindelser mellan celler i hjärnan, är som störst i barnaåren. I tidiga tonåren minskar de sedan drastiskt. Enkelt utryckt är de synapser som blir kvar de som har använts mest. Kontentan blir alltså, att intryck från omgivningen och hur man reagerar på dem i unga år "bestämmer" hur ens hjärna kommer att fungera därefter. Den mest plastiska tiden i livet är därmed över. Det betyder inte att man blir helt rigid sedan, men "omkopplingar" sker inte lika lätt som när man var barn; de kräver medveten ansträngning på ett annat sätt. (Till detta kommer genetiska, medfödda faktorer som är mera oföränderliga från början.) Det intressanta är nu naturligtvis vad som specifikt händer i relation till digitala teknologier -- internet, dataspel, mobiler etc. Många av dagens barn växer ju upp med, nästan "i", dessa. Deras hjärnor formas därför för livet, kan man anta, av detta faktum.
Small refererar en undersökning där man använde fMRI-scanning (fMRI = functional Magnetic Resonance Imaging; läs mer om det här) för att jämföra hjärnaktiviteten hos personer som använde Internet och personer som inte hade använt Internet (de senare var lite svåra att hitta). Det visade sig att Internetanvändarna aktiverade delar av hjärnan som inte var aktiva hos de som inte hade använt Internet. Men efter att de "naiva" försökspersonerna hade utsatts för Internet i fem timmar, så aktiverades de där speciella områdena också hos dem. I boken kopplar Small det här resultatet till denna, vagt oroande kommentar:
If our brains are so sensitive to just an hour a day of computer exposure, what happens when we spend more time? What about the brains of young people, whose neural circuitry is even more malleable and plastic? What happens to their brains when they spend an average eight hours daily with their high-tech toys and devices? [s 17]
Intressant nog gav Small en helt annan kommentar till samma undersökning när den refererades av Science Daily:
The study results are encouraging, that emerging computerized technologies may have physiological effects and potential benefits for middle-aged and older adults ... Internet searching engages complicated brain activity, which may help exercise and improve brain function.
Han skriver också längre fram i boken: "the digital revolution ... may well be increasing our intelligence in the way we currently measure and define IQ" (s 21). I så fall skulle man ju kunna säga att "Internet searching" är bra också för barnens intelligensutveckling. Jag letar därför vidare i Smalls bok för att se vad som skulle kunna vara mindre bra, kanske t o m skadligt i sammanhanget och finner att han citerar en mängd undersökningar som visar på minskad koncentrationsförmåga, på att ungdomar läser mindre och spelar mera dataspel, att de har många fler aktiviteter än förr, att de använder IM mycket, att de kan bli "Internetberoende" osv -- allt grundat på psykologiska tester och statistik. Men hjärnan då? Jag läser om fMRI-undersökningar som visat att ungdomar och äldre är olika när det gäller hur empatiska reaktioner manifesterar sig och hur snabbt de sker, men detta visar ju inte specifikt att dessa skillnader har med den digitala världens inflytande att göra.
En japansk forskare, professor Akio Mori, har visat att frekvent dataspelande reducerar aktiviteten i hjärnans frontallob, som hanterar abstrakt tänkande och planering: "Chronic players -- those that play two to seven hours each day -- sometimes develop video game brain, a syndrome that essentially turns off the frontal lobes, even when the kids are not playing video games" (s 36). Moris resultat har dock utsatts för kraftig och berättigad kritik.
Så långt kommen i boken, som i övrigt till stor del består av "hjärnövningar", börjar jag bli ordentligt misstänksam. Smalls hela "argumentation" känns uppblåst och överdrivet negativt vinklad. Men detta betyder förstås inte att den digitala världens inverkan på våra hjärnfunktioner inte skulle kunna vara stor och även negativ i vissa avseenden; det betyder bara att Small har skrivit en dålig och ovederhäftig bok. Vad finns det för pålitliga vetenskapliga resultat här egentligen? Jag har inte gjort någon riktigt grundlig efterforskning, men jag hittar en sak som gör mig ännu mera betänksam.
Mest känd för att ha pekat på möjliga negativa kognitiva konsekvenser av den digitala revolutinen är nog den brittiska hjärnfysiologen Susan Greenfield. Jag har tagit upp hennes ofta citerade yttranden förr. Men vad har hon för grund när hon går ut och varnar så kraftfullt för infantilisering orsakad av teknologi? En snabbkoll på hennes vetenskapliga publikationslista verkar inte innehålla något specifikt om hjärnfunktioner i förhållande till digitala media. I bokhyllan har jag hennes spekulativa bok Tomorrow's People (2003), men något upplysande om den här aktuella frågan finns inte i den heller. Jag letar vidare. Greenfield är ledare för Institute for the Future of the Mind. Där kanske finns något? Jodå, två studier refereras: "The impact of interruptions from communications technologies upon the ability of an individual to concentrate upon the task" (att bli avbruten i tid och otid påverkar koncentrationen negativt) och "The influence of virtual technologies on attention and cognitive control in young people". Den senare pågår fortfarande och kommenteras så här: "Given the broad interest in this area this work should provide some much needed evidence on how the different uses of technology affect visual attention and attentional control." Tydligen finns det inte så mycket "evidence" än! Hittills verkar det alltså inte precis finnas någon konsensus om hur den digitala världen påverkar våra hjärnor.
/Per
Det skulle vara intresssant att titta på hur fem timmars bokläsning repsektive fem timmars fotbollsspelande manifesterar sig i en MRI-undersökning. ATT någon händer i hjärnan kanske går att fastställa, men vad och framförallt vad det betyder är ju en helt annan fråga.
Vi vet ännu för lite om hur hjärnan fungerar för att kunna dra några slusatser om skadligheter. Själv har jag ett "hål" i min hjärna efter en tumör som har opererats bort. Det borde ju verkligen påverka hur jag fungerar negativt, enligt Smalls resonemang, men jag märker väldigt lite av det i vardagen.
Bra granskning!
Posted by: Anna-Stina | 03 februari 2010 at 12:50
Bokläsning ingick i den refererade studien. Då används andra delar av hjärnan än när man surfar och läser saker på nätet. Vid bokläsning var det ingen skillnad mellan Internetanvändare och icke-användare.
En sak som framgår -- och som du säger, Anna-Stina -- är ju att hjärnan är klart anpassningsbar och föränderlig.
Själv tror jag inte att hjärnforskning är den mest intressanta infallsvinkeln på hur den nya mediesituationen påverkar oss. Det vore dock klart tänkvärt om man framöver skulle kunna visa eventuella kvasi-permanenta förändringar givet en viss mediemiljö.
Och man får inte negligera de -- i förhållande till själva hjärnan -- mera indirekta studier av kognition och annat som visar på ibland kraftiga effekter av digitala medier, eller kanske snarare på summan och arten av den digitala medieanvändningen hos olika individer.
Posted by: Per | 03 februari 2010 at 13:25
Jag har varit på flera föreläsningar där talaren har framhållit att hjärnan fungerar annorlunda hos de "digitala infödingarna". Jag tycker att det vore bra om man slutade hänvisa både till förändrade hjärnfunktioner och infödingsproblematik när man pratar om framtidens (och dagens) informationssamhälle. Det har ju t ex aldrig varit någon bra strategi när man tidigare har talat om skillnader mellan olika kön eller olika raser....
Posted by: Anna-Stina | 03 februari 2010 at 15:08
Och ändå finns det en "Journal of Black Psychology". :-) Jag har inte förstått vad den fokuserar på, men den ges sen lång tid ut av ett seriöst förlag. http://jbp.sagepub.com/
Posted by: Simon | 03 februari 2010 at 17:24
Intressant läsning, men borde inte Cogmed nämnas, då det finns studier som visar att rätt utformade datorspel kan ge långsiktiga förbättringar av arbetsminnet, åtminstonde bland barn med ADHD.
Jag själv är inte så insatt i ämnet, men det vore intressant att höra er kommentar av Cogmed och de studier som ligger bakom mjukvaran.
Posted by: Mattias Aspelund | 08 februari 2010 at 13:26