Under det just påbörjade decenniet kommer alla våra digitala manicker, allt mer sammankopplade, att producera kolossala datamängder. En veritabel översvämning som får 90-talets diskussioner om "informationsöverflöd" att verka idylliska. "Every physical object will have a digital cloud around it" säger Marina Gorbis vid Institute for the Future, citerad i en översiktsartikel på physorg.com. Slutklämmen lyder:
The 2000s saw Google become one of the world's most powerful companies because it helped us get a grip on the sprawling content of the Web. What we will need next, however, is a company that doesn't just organize data. Google, or the next Google, will have to synthesize all that information and help us understand what it all means.
Vad innebär det - att "nästa Google" kommer att sammanställa information och hjälpa oss att förstå vad den betyder? Det är ju ingen människa som klarar detta. Alltså behövs det maskiner. För olika specialändamål finns det redan sådana. En variant som tangerar det övergripande tekniska behovet är algoritmer för att sålla fram "relevanta" nyhetstrender. På Demand Medias hemsida kan man läsa:
Demand Studios is the Social Publishing Ecosystem for leading digital brands. Our distributed Internet Content Studio has published over 1 million articles and videos through a proprietary curation process that combines a highly qualified creator community and predictive algorithms. Demand Studios pays out millions of dollars each month to talented writers, editors, and filmmakers who are attracted by steady income, thousands of assignments, and unparalleled audience reach.
En artikel i Wired, "The Answer Factory" tar upp vad det betyder i praktiken. Ynka $20 för ett videoklipp. Och på vilka grunder ges uppdragen? Nyckelordet är "predictive algorithms". Det där med "highly qualified creator community" är bara dekoration. Vad det rör sig om är pseudointellektuella tillfällighetsjobb på uppdrag av automatiserade aggregeringar ur nyhetsflöden och annat på Internet. Demand Media publicerar 4000 artiklar o d om dagen. Det säger sig självt att detta, förutom att självt bidra till informationsöverflödet, inte kan resultera i något annat än en fortskridande nivellering av innehåll. I stället för verkligt innehåll får vi en självförstärkande nyhetsproduktion som i nära nog realtid reproducerar och förstärker de trender som redan finns:
Pieces are not dreamed up by trained editors nor commissioned based on submitted questions. Instead they are assigned by an algorithm, which mines nearly a terabyte of search data, Internet traffic patterns, and keyword rates to determine what users want to know and how much advertisers will pay to appear next to the answers.
Om något år planerar Demand Media att publicera uppåt en miljon "items" i månaden. Och ingenting av detta förmedlar någonting annat än snuttar av, ja -- vad som helst. Tänk dig nu att liknande tjänste-/produktionsapparater växer upp för att ta hand om alla möjliga slags data och behov. Var blir vi av? Vart tar möjligheten att effektivt utöva mänskligt omdöme vägen? Jag undrar om inte denna möjlighet i framtiden enbart kommer att vara begränsat gångbar utanför Nätet. Men då ska man komma ihåg att allt mer av det som sker "utanför" Nätet bestäms av vad som sker på och med detta. Följden kan mycket väl bli -- tendenserna finns redan -- att inte bara de osjälvständiga arbetsmyror som sliter på order av algoritmer blir hårt styrda komponenter i ett distribuerat artificiellt system, fritt från väsentlig mänsklig input, utan också de flesta av dem som tar del av innehållet i fråga. "That’s not to say there isn’t any room for humans in Demand’s process. They just aren’t worth very much. " The Matrix, någon?
/Per
Kanske blir trenden för 2010 att vi tröttnar på att flöda hit och dit och istället minskar redundansen genom att bli mer nogräknade med vilka tjänster vi använder och hur vi kopplar ihop dem? Det känns inte som om vi behöver mer på alla kanaler just nu.
Intressant läsning!
Posted by: Anna-Stina | 04 januari 2010 at 20:18
Apropå för många egna flöden så tror jag att de flesta går igenom en cykel som innebär att man efter en initial entusiasm med många flöden hit och dit (man blir så fascinerad av möjligheterna) inser att man måste sålla rätt kraftigt för att inte behöva vara ständigt splittrad. Det kan också gå så långt som till regelrätt beroende; se denna artikel om Facebook i NYT:
http://www.nytimes.com/2009/12/21/technology/internet/21facebook.html?_r=3
När detta händer är man ju faktiskt i klorna på en teknik, fastän det känns som om det handlar om relationer.
Dessutom skulle det inte förvåna mig om man framöver behöver bli uppmärksam på personliga varianter av det jag skriver om ovan, nämligen att enskilda människor tar hjälp av algoritmer för att hålla "effektiv" koll på sina kontakter och upprätthålla ett sken av stor egen aktivitet eller "koll", utan att ha verklig, personlig täckning för det.
Posted by: Per | 05 januari 2010 at 08:23