Infontology

Nästa steg: struktur

Fredrik Wass frågar några insatta om det viktigaste som hänt 2009. Twinglys Martin Källström pratar om Facebooks ändring av integritetsinställningarna och hur det kan ge dem tillgång till strukturerade data på ett sätt som Google har svårt att få:

Om två år har de [=Facebook] en halv miljard eller mer användare som kontinuerligt producerar strukturerad, semantisk information med en utformning och metadata som är i förväg uträknad av Facebook att vara så användbar som möjligt för andra att söka i. Till skillnad från Google som måste fortsätta brottas med den ostrukturerade, osemantiska djungel som resten av webben är.

Via Beta Alfa. /Simon

Arkeologer hittar nätgemenskap :-)

Jag undrar om folket på The Onion har en fungerande affärsmodell eller om de gör det de gör bara för att det är kul.

Fantastisk analys runt 1:16. Jag gillar den "alienering" som krävs för att uttala sig på det här sättet om fenomen som tillhör samtiden, och ändå är så avlägsna...

Evidence suggests Friendster users, or "friends" were simple people spending most of their time gathering names of bands to display on large ornamental favorite music lists.

Via Ethnography.com /Simon

Från neutralt informationsflöde till påtaglig verklighet

Thomas Petersen på den danska interaktiva byrån Hello har skrivit en intressant och lite oroande betraktelse över den knipa vi har försatt oss i vad gäller det ständiga informationsfiltrerandet. Han börjar med en illustration som känns begriplig, och där vi (stackars) människor utgör en flaskhals för informationsfiltreringen.

Han skriver om att den digitala världen är "verklig" och om information som "materia" på ett sätt som jag håller med om, men som leder honom till oväntade och lite konstiga slutsatser. De sociala maskiner vi omger oss med ser han som vårt undermedvetna minne, och han vill att dessa maskiner ska skapa närmare relationer med varandra.

Den mänskliga flaskhalsen avbildar han på ett sätt som närmast liknar den lilla humanoiden Eva i filmen om Wall-E. Men det riktigt intressanta kommer i avsnittet om information som "materia".

Han skriver om hur vi kan låta informationen skapa någon sorts ny virtuell värld där informationen kan bli mycket mer påtaglig. Det stämmer väldigt väl med våra infontologiska tankar -- att det närmast är en ny världsdel, med nya invånare som håller på att födas. Petersen ger dem till och med ett ansikte -- ett ansikte som påminner om en traditionell avgudabild:

Slutet av Petersens essä känns som en öppen önskan att det ska finnas någon form av transcendent verklighet, som vi kan ta på och se. Han vill ha den överlagrad över vår fysiska verklighet.

Jag tycker det är superintressant med en människa i Petersens position som formulerar sig på det här sättet. Min huvudsakliga invändning mot hans resonemang är kanske hans syn på verkligheten. I ett perspektiv är ju den fysiska verkligheten "neutral" i förhållande till oss -- vi kan iaktta den utan att nämnvärt förändra den. Och det är tydligt att Petersen ser sin överlagrade projektion som något lika neutralt.

Men vi kan förskjuta perspektivet lite, och i stället tänka oss verkligheten som det som omfattar alla förpliktelser, möjligheter och andra "krafter" som omger oss och skapar mening och motivation. Lägger vi på ett "lager" till på en sådan verklighet får vi också nya krafter, möjligheter och förpliktelser -- som kan hjälpa oss att förverkliga våra drömmar, men också som ställer krav på oss.

(Jag tänker mig detta lite som när Kevin Kelly skriver om Technium, "vad tekniken vill ha", även om det finns många invändningar mot en del av hans resonemang.)

Javisst kan vi med Petersen önska oss att maskinerna ska bli mer sociala och ta hand om informationsfiltrerandet åt oss, men de kommer att göra det "som maskiner", och inte "som människor". Så låt oss lära känna maskinerna först, så kan vi avgöra vad vi vill överlämna till dem sen.

(Litteraturtips för den som vill börja: Digitalis filosofi och The inmates are running the asylum.)

Via Putting people first. God Jul! /Simon

Krönika om datorspelande: "Inget är vad det synes vara"

 I Digital Life # 8, 2009, kan man läsa en text av mig om förhållandet mellan datorspelande och verklighets- respektive jaguppfattning:

"Det finns nämligen också en enorm positiv potential i datorspel och simuleringar och jag tror att denna har något att göra med de forskningsresultat som jag har refererat ovan.  Hjärnforskningens rön stöder tanken, att vår verklighet är formbar på ett mycket personligt plan. Olika människor har olika förmåga att av egen kraft fantisera, dvs måla upp alternativa scenarion för sig. Ett innehållsrikt och delvis oförutsägbart datorspel kan ses som en kraftfull fantasiförstärkare för alla människor, så att fler kan börja tänka i termer av alternativ till den vanliga verkligheten. Många har säkert redan upptäckt att spel just därför hjälper dem att utvecklas som personer. Men potentialen är ännu större än så."

Läs mer (pdf; s 12-13).

/Per

Behov Nr 1: Självreflektion

Jennie Rosander, Ung kommunikation, berättar om de iakttagelser hon gjorde på en föreläsning för en grupp lärarstudenter. Hon befann sig för stunden bland publiken och kunde notera följande:

Runt mig sitter en några studenter - en av dem har under föreläsningen lyssnat på musik i hörlurar, en annan spelat ett parti nätpoker, och en tredje dels fört anteckningar på datorn, kollat ett klipp på youtube som föreläsaren nämnt samt satt upp ett virtuellt fotbollslag.

Det mest anmärkningsvärda är sammanhanget. Föreläsningen handlar om "vad digitaliseringen i samhället kan innebära för företag, organisationer och individer". Studenterna får uttryckligen som uppgift att "skriva ner möjligheter och risker med IT, IKT eller sociala medier, och lämna in". Men vad Jennie kan se nämner ingen något av det som beskrivs i det första citatet ovan. Ingen inkluderar det egna beteendet i sin redogörelse för "möjligheter och risker med IT". Ändå är det just dessa beteenden som formar vad internet är och gör med oss och därmed med samhället, varje timme, varje minut. Inte enbart, naturligtvis, men sådana här -- i viss mening omedvetna -- beteenden och deras konsekvenser formar samhället minst lika mycket som allt vad vettigt och klokt är.

Två problem uppenbarar sig här. Det ena är specifikt och omedelbart praktiskt. Det handlar om vad som pågår i ett klassrum, en föreläsningssal eller för den delen i ett sammanträdesrum. Ponera att personerna vid ovannämnda föreläsningstillfälle högt och uppenbart hade ägnat sig åt samma saker. Är det  egentligen någon skillnad mellan detta och vad som i det här fallet tilldrog sig tyst och fördolt? Jag anser inte det. I båda fallen förekommer oerhört bristande respekt inte bara gentemot föreläsaren som människa, utan också -- och, i ett vidare perspektiv, framför allt -- gentemot ämnet (något som jag också läser mellan raderna i Jennies text). I en sådan situation gäller det för läraren att i viss mening ta kommandot och helt enkelt sakligt, utan förmaningar, påpeka vad som pågår och fråga om de tycker att det här är ett ansvarsfullt och adekvat uppförande. I förlängningen kan man sedan tänka sig att studenternas datorer utnyttjas i undervisningens syften, där och då. Då kommer ingen att ha tid att spela nätpoker eller lyssna på musik. Det här problemet är m a o ganska lätt att lösa och går t o m att omvandla till något konstruktivt.

Det andra problemet är värre, nämligen det faktum -- som jag själv också har kunnat iaktta gång på gång -- att bland de ungdomar som sägs vara så "internetvana", är det ytterst sällan som man påträffar någon som helst kritisk medvetenhet om teknikens sociala roll i deras liv. Delvis har väl det att göra med allmän omognad (vilken tycks mig krypa upp i åldrarna och kanske har att göra med bristen på verkligt ansvarstagande aktiviteter), men mest tror jag att det handlar om att internet har blivit allt mer "osynligt", dvs allt mer självklart. Och som vi vet tenderar det självklara, det invanda, att halka ner i det omedvetna. Utmaningen blir då att först och främst sträva efter att medvetandegöra det "självklara". Endast då kan det bli föremål för diskussion och reflektion.

Att medvetandegöra och att ägna sig åt självreflektion är emellertid inte något som faller sig särskilt naturligt i de flesta sedvanliga akademiska sammanhang. Det verkar liksom inte ha med "saken" att göra, en "sak" som alltför ofta gestaltas och uppfattas som något "objektivt", dvs som något som inte direkt angår mig.

/Per

"Praktiskt taget oändlig" samtalshistorik

HTC Tattoo verkar vara en sjyst telefon, men vad betyder det när det i specifikationerna på Dustin står att den har "praktiskt taget oändligt med kontakter och fält" i telefonboken och "praktiskt taget oändlig" samtalshistorik?

  

Jag menar jag kan förstå oändlighetstanken lite bättre när det på franska gravar står "concession à perpétuité", för att de har kontrakt på att finnas kvar för evigt, men för en mobiltelefon?

Jag passar på tillfället att designa ett nytt skal på Tattoo my HTC... Den här ovan var bara för inläggets skull, men en sån här skulle jag faktiskt vilja ha:

/Simon

"Stegräknaren du inte kan lura"

Visst har vi ett underligt förhållande till våra artefakter. Och till våra ideal.

Annons från dagens Smålandsposten. /Simon

Kopiera diskontinuerliga kolumner från Excel till epost (OS X)

Det är trixigt att kopiera innehåll från Excel till andra format, speciellt om man vill ha med formateringar, etc. Så här fick jag det att funka för mig:

1. Markera en kolumn i Excel genom att klicka på namnet på kolumnen, exempelvis "A".
2. Håll nere Ctrl-tangenten. Klicka på en annan kolumn en bit bort i arket, exempelvis "C".
3. Nu är båda markerade, men inte de mellanliggande.
4. Kopiera.
5. Klistra in dem i ett annat Excel-ark. De blir då markerade i det nya arket.
6. Kopiera dem igen från det nya arket.
7. Klistra in i ett Word-dokument. Då blir de en tabell.
8. Kopiera från Word.
9. Klistra in i ett mail som är i html-läge

Då bör man ha ett mail som innehåller alla formateringar och läsbart innehåll i kolumnerna. Den som har ett enklare sätt höre av sig i kommentarerna... Kanske finns det enklare sätt på en Windows-dator, men det här funkar för OS X.

/Simon

Teknologi är inte natur (och inte kultur): kontra Kevin Kelly

Kevin Kelly har hållit ett föredrag på TEDx i Amsterdam om sitt nya bokprojekt The Technium. Det är en mycket koncis sammanfattning och har den fördelen att den gör Kellys grundtanke mycket tydlig och det blir lättare att inse hur missvisande, för att inte säga vilseledande, den är.

TEDxAmsterdam: Kevin Kelly from TEDxAmsterdam on Vimeo.

Kellys huvudtes, liksom för övrigt Ray Kurzweils, fastän annorlunda uttryckt, är att "teknologi" är en naturlig fortsättning på en bokstavligen universell självorganisationsprocess, vilken börjar med efterverkningarna av Big Bang. Samtidigt inleder Kelly föredraget, något paradoxalt, med att visa att termen "teknologi" inte är äldre än den industriella revolutionen. Man ska vara noga med ord. Kelly vill nämligen få det att framstå som om jägare-samlares överlevnadstekniker är i princip samma sak som det vi idag kallar teknologi. Han slätar m a o ut skillnaderna, inte bara mellan vårt superteknologiska samhälle och jägare-samlares minimalt utrustade levnadssätt, utan t o m mellan fysiska och kemiska självorganisationsprocesser och mänsklig kultur. "Teknologi är en utvidgning av livet" säger Kelly. Med en så vid associationsbakgrund till begreppet teknologi blir ordet närmast meningslöst. Men det intressanta är vad som därigenom döljs och förtigs.

Sammanblandningen av "teknologi" med fysik och kemi (och i förlängningen biologi) lämnar jag därhän. Jag vill främst invända mot att blanda ihop kultur och teknologi, vilket jag ser som en speciell sorts vilseledande fördom. Det är faktiskt ingen slump att termen teknologi först dök upp på 1800-talet, under den industriella revolutionen. Det verkliga historiska förloppet har beskrivits betydligt mera realistiskt av Willem H. Vanderburg i Living in the Labyrinth of Technology (2005). Vanderburg berättar där ingående hur "culture-based connectedness" under den moderna historien (dvs från 16-/1700-talet och framåt) allt mer har ersatts av "technology-based connectedness". Det förra innebär ett erfarenhetsbaserat symbolskapande och symboltraderande, vilket syftar till att knyta människor samman i en gemensamt levd värld. Det senare grundar sig på vetenskap och teknologi, vilka betraktas som universella, dvs som icke-kulturella. En kultur i den här åsyftade meningen är ju alltid lokal och säregen i förhållande till andra kulturer. De har växt fram på olika platser under olika förhållanden. Naturliga ekosystem är också lokala. Varken kulturer med bibehållen integritet, eller naturliga ekosystem är i någon konkret mening universella. Detta gör den universella och universaliserande teknologin och vetenskapen till något historiskt unikt och minst av allt till någon sorts "naturlig fortsättning" på det som "alltid" har varit fallet, så som Kelly låter påskina.

Kelly framhåller vidare att teknologi har "sin egen agenda". Men hur kan den ha det om den är en fortsättning, förstärkning och utvidgning av något som i princip alltid har pågått? Snarare är det väl ett tydligt indicium på att teknologi är något nytt under solen. Det är tydligt att Kelly helt enkelt inte kan frigöra sig från framstegstanken, säkert beroende på hans kristna bakgrund. Den liberala framstegstanken är ju f ö inte heller något annat än en sekulariserad variant av en viss typ av kristen, framtidsinriktad frälsningsidé.

Ett annat av Kellys sätt att tala om teknologi är att säga att det är "en metod för att generera bättre idéer." "Boten mot en dålig idé är en bra idé." Det här är samma intellektualism som är framträdande hos Ray Kurzweil. Vad ingen av dessa herrar tycks inse, är att det är just denna rationella intellektualism som är "teknologi". Och att den är något mycket annorlunda det som var fallet i traditionella kulturer.

/Per

Ny projektblogg!

Nu finns en särskild blogg knuten till det nya projektet Ömsesidig förståelse? Sociala medier, språklig kompetens och teknikförståelse (länk finns även här intill). Där kommer vi kontinuerligt att skriva om sådant som är relevant för projektet och berätta om vad som händer i vårt arbete. Vi ser fram emot livliga diskussioner!

/Per