Infontology

E-sport på SVT play -- spännande men svårförståelig kultur

Visst har man sett en eller annan boxningsmatch på TV, men det här är ju riktigt svårt att förstå. Imponerande jobb av kommentatorerna, och en fin inblick i virtuell kultur.

(Adressen till programmet om inte den inbäddade versionen funkar.)

Vad är det för sorts konsol de använder?

Tack David för tipset! /Simon

Genus eller IT

Jag försöker hitta emotionella medel för att förstå olika gruppers motstånd mot IT-användning. 

Se till exempel på den press som vissa, exempelvis lärare, utsätts för när det gäller att förändra sin yrkesroll. Det blir lite som när "genus" eller "miljö" går som en löpeld i retorik och riktlinjer och även helt sunda verksamheter måste redovisa hur de tänker förändra sig med avseende på dessa faktorer. 

I en situation där det är självklart att beakta både likabehandling och ekologisk hållbarhet reser sig håret åtminstone på mig när jag måste redovisa dessa för mig självklara saker explicit.

Något liknande tror jag kan hända med IT -- en person som inte alls har något emot IT eller datorer kan av någon sorts "trots" bli en bromskloss, som ett försvar mot själva retoriken som används!

/Simon

"Ömsesidig förståelse? Sociala medier, språklig kompetens och teknikförståelse"

Infontology inleder den 1 december, tillsammans med Stefan Pålsson (Hyperfinder), ett nytt projekt på uppdrag av Internetfonden. Det är en mera specialinriktad fortsättning Digitalis filosofi-projektet, denna gång med sociala medier och språkkompetens i fokus. Resurspersoner i projektet är Thomas Nordling (Utbildningsdepartementet), Anna-Stina Axelsson (Regionbibliotek Stockholm) och Martin Jönsson (Bergaskolan, Eslöv). Sammanfattningen lyder så här:

"Fokus i detta projekt ligger på hur vår språkliga förståelse och behovet av kompetens påverkas av olika Internet-baserade tjänster, särskilt sociala medier. Vad händer när Internet i allmänhet och sociala nätverkstjänster i synnerhet utgör en stor del av vårt dagliga skrivande och läsande? Vad händer med vår förmåga att hantera språkets olika nyanser? Vad händer med vår förmåga att följa och själva bygga upp sammanhängande argument? Vad händer med vår förmåga till överblick? Dessa frågor kommer att prövas i faktisk skolmiljö och i relation till andra aktörer, såsom bibliotekarier, tjänstemän och politiker."

Detta är ju allmänt hållna formuleringar och vi vill inte heller föregripa resultatet. En särskild blogg knuten till projektet kommer att startas inom kort. Vi vill väldigt gärna kommunicera med så många intresserade som möjligt om det här ämnet, och redan nu är du välkommen att höra av dig om du vill deltaga på något sätt!

/Per

Maskinen gör mig inte nervös

Jag gillar konkreta utsagor som de här:

Nyckeln är ett värdeföremål som representerar det sammanlagda värdet av allt som förvaras i de utrymmen till vilka nyckeln passar. [Mer om detta här.]

eller (på ett badhus):

Bassängen är i princip ett stort badkar som du delar med alla andra.

Liknande skulle man kunna säga om en inspelning av musik som sprids på nätet:

Inspelningen representerar alla emotioner som alla Internet-användare kan känna när de hör inspelningen.

Tänk på Numa Numa-videon, sedd uppskattningsvis 700 miljoner gånger, och knappast enbart för att det är en så fantastisk dansprestation.

Jag kan bli nervös när jag ska prata eller spela fiol för folk, men att spela in ett stycke ger inte alls samma press. Kanske för att jag inbillar mig att jag har kontroll över det som händer, kanske för att jag inte ser åskådarnas (framtida) reaktioner.

En del av de faktorer som är relevanta är nog samma som för "online disinhibition" som vi skriver om Digitalis filosofi:

Du vet inte vem jag är. Den som är anonym på nätet känner större trygghet i att öppna upp sitt privatliv inför främlingar.

Du kan inte se mig. Stora delar av kommunikationen på Internet sker utan att personerna ser varandra. Genom att man inte behöver visa mer än just det man uttryckligen skriver i text, får man en känsla av att man kan avslöja mer än annars. Och att man dessutom inte behöver se mottagarens reaktion i kroppsspråket på det man uttrycker.

Vi ses sen. Bara det att man inte får omedelbar respons på det man säger, gör att man går längre i sina uttryck än man annars skulle ha gjort.

Allt är inuti mitt huvud. En del människor upplever de kontakter som de har med andra på Internet mer som om de var ”röster i huvudet”.

Vi är på samma nivå. Det är svårt att upprätthålla statusen från den verkliga världen när man kommunicerar på Internet. Den som inte ser att de står framför någon med högre auktoritet har lätt att bortse från det.

Speciellt för system som Bambuser som strömmar video direkt ut på Internet "borde" man ju vara nervös, men kanske också för de nya interaktiva "pennor" som börjar dyka upp, ofta baserade på teknik från svenska Anoto, som digitaliserar det man skriver, men också ibland spelar in det som sägs i rummet (och kopplar det till vad man skriver med pennan).

/Simon

Tidrapporten gör att anställda behåller datorn på

När den skånska kommunen införde ett datorbaserat tidrapporteringssystem för de anställda fick det en oväntad konsekvens för energiförbrukningen: eftersom datorerna tar så lång tid att starta upp och närvarotiden räknas från tidpunkten när programmet startas behåller de anställda datorerna på över natten i stället för att stänga av dem.

Tack till Fredrik för tipset. /Simon

Radiofeber

Härom dagen satt jag och bläddrade i Gustav V och hans tid 1919-1927. En bokfilm av Erik Lindorm. I volym II finns en hel del om det nya -- fascinerande och omstörtande -- mediet radio. Vissa artiklar, som ovan, känns bekanta på något sätt! (Klicka på bilden för att läsa.)

/Per

PS. Rasmus Fleischer publicerar f ö emellanåt intressanta excerpter ur mediedebatten förr, särskilt vad gäller upphovsrätt, på Kopieringsmaskinen.

Musik att minnas

Lite musik till minne av en extremt kreativ och spännande fiolist, Meme Åkesson. Musiken finns att köpa här.

Bach: Menuet II från Partita III E-dur

/Simon

"Virtuell perfektion"

Jag missade K Special på SVT härom dagen, liksom alla andra TV-program som sänds vid en bestämd tid... Den här gången handlade programmet om strävan efter att skapa en perfekt virtuell värld, och om hur man måste återskapa alla demokratiska och politiska verktyg i de virtuella världarna.

Dokumentären är en holländsk produktion av ett produktionsbolag som heter Submarine, i samarbete med Channel 4, NRK, SBS, SVT och YLE. Måste betyda en budget på åtskilliga miljoner.

Det vore roligt att göra sådana program av materialet vi har här på Infontology, men vi behöver få kontakt med filmare som har erfarenhet av att sätta ihop tankarna till film. De kontakter vi hade för ett par år sen med SVT kändes inte som en framkomlig väg, även om vår kontaktperson inte hade bytt helt plötsligt till museibranschen...

Länk via Ung kommunikation. /Simon

Nya krönikan i Digital Life: Sociala medier är som socker

I nyutkomna Digital Life # 7 skriver jag bland annat: "När lärare och föräldrar i min dotters klass förfasade sig över det "överdrivna" mobilanvändandet, även i klassrummet, insåg jag plötsligt var det djupare problemet låg. Barn idag växer upp i en miljö där mobiler och Internet är en självklar bakgrund till allt annat. Det är inget särskilt med det, lika lite som det är något särskilt med böcker för dem som är äldre. (Och bokmissbruk diskuteras ju inte.) Däremot tycker elever allt oftare att det är konstigt att de ska behöva sitta i ett klassrum hela dagarna. Och det är det ju faktiskt."

Läs mer.

/Per

Det var viruset som gjorde det

Den som får virus på sin dator riskerar inte bara att tappa kontrollen över datorn och egna data -- nu finns det virus som systematiskt laddar ner barnporr på ens dator. Bara att försöka rentvå sig från misstankarna är extremt dyrt, åtminstone om man bor i USA, och skulle också i Sverige bli en mycket långdragen process eftersom datorn måste undersökas tekniskt för att avgöra om det är ägaren själv som har laddat ner materialet eller om det är något annat som är orsaken. En ganska dystopisk artikel, faktiskt.

/Simon