I början av december äger den första affärsorienterade konferensen om människospårning rum i Amsterdam:
Falling costs, vital legislation changes, advances in technology and large scale GPS device adoption have blown open the market. Simply put, people tracking solutions have become a viable mass market proposition and the big players are starting to take notice.
Vad det handlar om? Enkelt uttryckt rör det sig om, att de senaste årens allt större möjligheter att tekniskt ha koll på var människor befinner sig, nu är mogna för kommersiell exploatering. Till exempel: "family tracking, lone worker, emergency response and tele-health". Det tycks som om det civila samhället än en gång kommer att bli föremål för ett potentiellt mycket omfattande socialt experiment, utan att någon har tillfrågats i egenskap av medborgare, och utan att någon politisk debatt har ägt rum. Det är ett bra exempel på den sedvanliga politikens kolossala eftersläpning i förhållande till de tekniska möjligheter som redan finns, för att inte tala om de som väntar "runt hörnet". Just det som jag pekar på i intervjun i Metro Teknik. Och detta beror på en skrämmande omedvetenhet om att teknikfrågor idag inte är "teknikfrågor" längre. De är frågor om människan. (Läs mer i Digitalis filosofi, särskilt i kapitlet "Maskiner och modeller".)
Det handlar inte om att vara emot "tekniken"; det finns ingen teknik "i sig". Det handlar om att i skolor, på partimöten, i företagen, i studieförbunden, på kaféer och runt köksbord hjälpa varandra att bli medvetna om det gemensamma ansvar vi har, för att behärska de tekniska möjligheterna och inte behärskas av dem, bara för att vi inte "orkar" bry oss. Jag har ingen tilltro till marknadskrafterna i det här ärendet utan en sådan levande och vaksam debatt. Marknadskrafterna är ju till stor del vi själva, och om vi är okunniga och omedvetna så får vi alltså skylla oss själva. Det vill jag helst slippa uppleva.
/Per
Comments