Infontology

Från bokens katedral till "vardagsrum på sta'n"

Transformationen av biblioteken går verkligen fort. Här i Växjö marknadsför sig biblioteken mot studenterna så här:

Skum utveckling -- jag menar får biblioteken behålla sina anslag om de blir ett "vardagsrum"?

Jag tror verkligen på en plats där "information" eller liknande står i centrum, för precis som att lärare behövs mer när IT kommer in i klassrummet så behövs det även efter skolåldern folk som hjälper till att guida och sortera i drivorna av information. Men vardagsrum är för mig något annat.

/Simon

Kommunikationen har förstås ökat i och med internet, men mest för lokala kontakter!?

En artikel med udda slutsatser angående betydelsen av geografiskt avstånd för våra kommunikationer.

Tvärt emot det som vanligtvis hävdas framkommer det i den här studien att geografiskt avstånd behåller sin betydelse i internetkommunikationens tidsålder. Mängden kommunikation har förstås ökat, men ökningen är störst för lokala kontakter.

The Internet revolution has made long-distance communication dramatically faster, easier, and cheaper than ever before. This, it has been argued, has decreased the importance of geographic proximity in social interactions, transforming our world into a global village with a borderless society. We argue for the opposite: while technology has undoubtedly increased the overall level of communication, this increase has been most pronounced for local social ties. We show that the volume of electronic communications is inversely proportional to geographic distance, following a Power Law. We directly study the importance of physical proximity in social interactions by analyzing the spatial dissemination of new baby names. Counter-intuitively, and in line with the above argument, the importance of geographic proximity has dramatically increased with the internet revolution.

Via Clay Shirkys Delicious-flöde. /Simon

Ny krönika i Digital Life

Jag fortsätter som krönikör i flotta gratistidskriften Digital Life. Läs här (pdf) om "Så håller de koll på dina vanor".

/Per

Fyra skäl till varför Marilyn Monroe inte har nån profilbild på Google Wave

Sorry. /Simon

När användbarhet blir primetime

Det var ett bisarrt inslag på Aktuellt härom dagen. En läkare sitter och visar i detalj hur hennes ordinationssystem för läkemedel ser ut, och berättar om vilka önskemål för funktioner de har.

Tänk att det inte finns en bättre kontakt mellan användarna och utvecklingsföretaget så att man hade sluppit att engagera hela svenska folket för en sån här sak.

Eller det här kanske är en positiv utveckling -- IT-systemen blir så viktiga för oss att vi faktiskt vill se och diskutera det här i detalj i TV.

Vad tror du?

Tack till Anders för tipset. /Simon

Nu kommer "people tracking"

I början av december äger den första affärsorienterade konferensen om människospårning rum i Amsterdam:

Falling costs, vital legislation changes, advances in technology and large scale GPS device adoption have blown open the market. Simply put, people tracking solutions have become a viable mass market proposition and the big players are starting to take notice.

Vad det handlar om? Enkelt uttryckt rör det sig om, att de senaste årens allt större möjligheter att tekniskt ha koll på var människor befinner sig, nu är mogna för kommersiell exploatering. Till exempel: "family tracking, lone worker, emergency response and tele-health". Det tycks som om det civila samhället än en gång kommer att bli föremål för ett potentiellt mycket omfattande socialt experiment, utan att någon har tillfrågats i egenskap av medborgare, och utan att någon politisk debatt har ägt rum. Det är ett bra exempel på den sedvanliga politikens kolossala eftersläpning i förhållande till de tekniska möjligheter som redan finns, för att inte tala om de som väntar "runt hörnet". Just det som jag pekar på i intervjun i Metro Teknik. Och detta beror på en skrämmande omedvetenhet om att teknikfrågor idag inte är "teknikfrågor" längre. De är frågor om människan. (Läs mer i Digitalis filosofi, särskilt i kapitlet "Maskiner och modeller".)

Det handlar inte om att vara emot "tekniken"; det finns ingen teknik "i sig". Det handlar om att i skolor, på partimöten, i företagen, i studieförbunden, på kaféer och runt köksbord hjälpa varandra att bli medvetna om det gemensamma ansvar vi har, för att behärska de tekniska möjligheterna och inte behärskas av dem, bara för att vi inte "orkar" bry oss. Jag har ingen tilltro till marknadskrafterna i det här ärendet utan en sådan levande och vaksam debatt. Marknadskrafterna är ju till stor del vi själva, och om vi är okunniga och omedvetna så får vi alltså skylla oss själva. Det vill jag helst slippa uppleva.

/Per

Intervju med Per i Metro teknik

Senaste Metro teknik har en halvsida med Per om Digitalis filosofi. Läs hela tidningen här som pdf. Intervjun är på sidan 7. Klicka på bilden så går intervjun att läsa direkt.

/Simon

Hur styr lärplattformen över pedagogiken?

Senaste First monday har en intressant artikel om förhållandet mellan lärplattformens design och den pedagogik som stöds av själva plattformen. Den heter Insidious pedagogy: How course management systems affect teaching.

Även om just den här artikeln inte var den mest välargumenterade jag har sett så är det ett mycket intressant område att studera, vad gäller de inbyggda antagandena i den teknologi vi omger oss med.

En liknande artikel, av fyra belgiska forskare, som fokuserar mer på lärarnas grundläggande pedagogiska uppfattning i relation till deras motivation för att ta in datorer i klassrummet publicerades med titeln The impact of primary school teachers' educational beliefs on the classroom use of computers i Computers & education i december 2008.

First monday-artikeln visar hur de flesta lärplattformar inte är konstruktivistiska i det som de förmedlar genom sin design. Den belgiska artikeln visar hur lärare med en konstruktivistisk grundinställning till undervisning har lättare att ta in datorer i klassrummet.

Syntesen av de två artiklarna kunde bli att trots att en lärare med konstruktivistisk grundsyn gärna tar in IT-stöd i sin undervisning så finns det inte så mycket stöd att ta in eftersom de befintliga lärplattformarna förmedlar en grundsyn vad gäller lärande som inte stämmer med lärarens egen uppfattning.

Resonerar man på det här sättet och undersöker förutsättningar hos både teknik och lärare får man en mycket mer nyanserad bild av hinder och möjligheter för IT i skolan.

/Simon

Lessig emot öppna myndighetsdata!?

I en lång och spännande artikel i The new republic förklarar Lawrence Lessig varför han är emot den ökade transparensen vad gäller offentliga organisationer och myndigheter.

Eller snarare verkar han vara emot den naiva "nakna" transparensen, och efterfrågar en mer nyanserad diskussion om följderna av att myndigheter och politiker öppnar sina dataflöden oreserverat.

The problem, however, is that not all data satisfies the simple requirement that they be information that consumers can use, presented in a way they can use it. "More information," as Fung and his colleagues put it, "does not always produce markets that are more efficient." Instead, "responses to information are inseparable from their interests, desires, resources, cognitive capacities, and social contexts. Owing to these and other factors, people may ignore information, or misunderstand it, or misuse it. Whether and how new information is used to further public objectives depends upon its incorporation into complex chains of comprehension, action, and response."

To know whether a particular transparency rule works, then, we need to trace just how the information will enter these "complex chains of comprehension." We need to see what comparisons the data will enable, and whether those comparisons reveal something real. And it is this that the naked transparency movement has not done. For there are overwhelming reasons why the data about influence that this movement would produce will not enable comparisons that are meaningful. This is not to say the data will not have an effect. It will. But the effect, I fear, is not one that anybody in the "naked transparency movement," or any other thoughtful citizen, would want.   

Därefter tar han som exempel ett bidrag till en politiker, och visar hur dåligt informationen om bidraget allena förutsäger någonting alls, det säger inget om korruption, eller om bidraget får politikern att fatta ett visst beslut.

Det finns ju nu även i Sverige en hel del initiativ som är inriktade mot att öppna myndighetsdata för lättare bearbetning, bland annat Digitala staten, med Erik Sellström som initiativtagare och där jag själv också är med.

Kanske behöver sådana forum diskutera mer vad offentliga data egentligen representerar. Eller så har Lessigs kritik ännu bredare giltighet och gäller många fler samhällssektorer än bara de som vill frigöra myndighetsdata. Kanske är det hela "snuttifieringen" och nutidens brist på sammanhängande resonemang som är den verkliga måltavlan.

Länk via E-democracy. /Simon

En not om rationalitet

Den intressanta (men något komplicerade) kommentarstråden till Pers förra inlägg får mig att vilja bryta ut begreppsparet rationell/irrationell ur diskussionen.

Jag brukar tänka på uppmärksamhet som en irrationell fysiologisk funktion, i den bemärkelsen att den inte har någon rationell, på förhand uttänkt, förklaring.

När något kommer in i mitt synfält riktas mina ögon mot det, inte för att jag vill det, men inte heller för att jag inte vill det. Jag kan inte styra min uppmärksamhet med förnuftet.

Men om jag vill ge mitt beteende en rationell förklaring finns det förstås många skäl till att rikta uppmärksamheten mot ett föremål i synfältet -- är det ett farligt föremål är det viktigt att upptäcka det för att kunna fly, försvara mig etc. Den förklaringen ges i efterhand.

Jag tror att detta gör att uppmärksamhet ofta betraktas som ett rationellt beteende = det är lätt att hitta förklaring till det, i motsats till sånt som tics som inte har något uppenbart syfte, eller något gott med sig.

Men själva uppmärksamheten skulle jag inte kalla rationell eller målinriktad. Uppmärksamheten är en produkt av evolutionen, och om inte evolutionen har ett mål och en riktning så har inte uppmärksamheten det heller.

Kanske kan man lösa upp spänningarna i ordet irrationell genom att dela upp det i två: icke-rationell och irrationell (eller kanske anti-rationell).

Då får man det begrepp som gäller mitt exempel med uppmärksamheten som blir icke-rationell -- det som inte är kopplat till rationalitet eller förnuft, och det andra begreppet, anti-rationell, som blir det vi gör som verkar tala mot förnuftet.

/Simon