Känner ni till historien om Pandoras ask? De flesta har säkert hört uttrycket och har någon vag uppfattning om att det var något i den där asken som inte borde ha släppts ut. Psykologen Susan Blackmore skrev nyligen i New Scientist: "We are Earth's Pandoran species, yet we are blissfully oblivious to what we have let out of the box." Asken är öppen. Det som fanns där har sluppit ut. Vad menar hon?
Den antika berättelsen om Pandora finns i flera versioner. En av de intressantaste går ungefär så här. Pandora var den första kvinnan. Zeus, den högste guden, lät skapa henne som hämnd för att Prometheus hade stulit den himmelska elden och gett den till människorna. Hefaistos fullföljde uppdraget. Alla de andra gudarna bidrog med var sin egenskap.(Pandora betyder "hon som ger allt" eller "är försedd med allt"; hon var m a o fullkomlig.) Zeus syfte var att hon med sin charm, skönhet och list skulle göra livet eländigt för människorna. Hermes, gudarnas budbärare, tog henne med till Epimetheos, som inte var särskilt klyftig. Han hade tidigare fått rådet att inte ta emot några gåvor av Zeus. Men det glömde han bort och gifte sig med Pandora. Som bröllopsgåva av Zeus fick Pandora en ask, eller egentligen en pithos, ett förvaringskärl. I det fanns alla välsignelser hon hade fått av gudarna. De skulle komma människorna till godo så länge kärlet inte öppnades. När emellertid Pandora av nyfikenhet lyfte på locket blev välsignelserna till förbannelser. Endast hoppet förblev kvar i kärlet.
Så, vad menar Blackmore? Hon följer Richard Dawkins syn på hur evolution går till och hennes tes är att världen nu befolkas av en tredje "replikator", dvs självkopierande och självförökande entitet. De tidigare replikatorerna är gener och mänsklig kultur, "memer". Den tredje replikatorn, som inte fått något namn (men du kan föreslå ett på artikelns webbsida) är självreproducerande digital information:
think of Google. It copies information, selects what it needs and puts the selections together in new variations - that's all three. The temptation is to think that since we designed search engines and other technologies for our own use they must remain subservient to us. But if a new replicator is involved we must think again....
The accelerating expansion, the increasing complexity, and the improving interconnectivity of all three are signs that the same fundamental design process is driving them all. Road networks look like vascular systems, and both look like computer networks, because interconnected systems outcompete isolated systems....
We humans were vehicles for the first replicator and copying machinery for the second. What will we be for the third?
Den där nya replikatorn är alltså "det som har släppts ut ur Pandoras ask". Dawkins har tidigare liknat memer (dvs kulturen) vid "virus" som parasiterar på oss som biologiska varelser. Den tredje replikatorn skulle alltså parasitera på kulturen.
Jag har inte så mycket till övers för Blackmores resonemang i allmänhet. Hennes bok The meme machine tycker jag är riktigt dålig, vetenskapligt sett. Men på ett sätt ligger det något i vad hon säger i New Scientist-artikeln. Förmerandet av digital information sker i allt större utsträckning frikopplat från direkt mänsklig inblandning. Så långt stämmer det som Blackmore säger. Men jag köper inte att denna process är något som kan förstås oberoende av en adekvat förståelse av vad mänsklig kultur är och gör -- och även borde göra. För den som vill tränga lite djupare in i vad jag menar med det rekommenderas det här inlägget. Och det naturliga urvalet (gen-replikationen, för att tala med Dawkins) har inte upphört.
Men hur ska man egentligen tolka den mytologiska liknelsen med Pandoras ask, om man fullföljer den lite djupare? Jag överlämnar frågan till läsarna, medan jag sjäv funderar vidare på det.
/Per
Pandoras ask och liknelser om anden ur flaskan förekom säkerligen också förra gången som tröskeln till informationsspridning sänktes rejält och viss förvirring rådde, då på Gutenbergs tid. Det brukar extrapoleras rätt friskt varje gång som ny kunskap, företeelser och upptäckter får fäste. Same, same but different.. Dra dig till minnes fantasierna från rymdkapplöpningens tidiga dagar, det vart inte riktigt så.. exemplen är närmast oändliga. Utvecklingen går mycket sällan så fort som vi fantiserar att den kommer att göra och så har det nog alltid sett ut genom historien.
Framförallt vid större tekniska skiften när teknokrater styr utvecklingen av tekniken så tenderar nog "åskådaren" att dra iväg lite grann, men vi har andra behov än teknik allena. Förr eller senare börjar andra och mer mänskliga intressen än teknokrati styra teknikens utveckling och samhället får prefixet "post", till nästa skifte knackar på.. Sådär har det nog svängt genom hela den mänskliga historien.
Posted by: Kluris | 12 augusti 2009 at 23:40
Jag är inte så förtjust i den typ av väldigt schematisk historiesyn som du ger uttryck åt. Min "historiefilosofi" ser mera ut så här:
http://infontology.typepad.com/infontology/2007/12/historiebokens.html
Posted by: Per | 13 augusti 2009 at 19:19
Ja inte vet jag vad du läste ut, men det jag försökte säga säger du själv delvis i din nästa postning om "den mäsnkliga" faktorn.
Posted by: Kluris | 14 augusti 2009 at 01:26
OK, Kluris, vi talade nog förbi varandra lite.
Jag ser två dimensioner här. Den ena är den som har med historiesyn att göra, där du säger att "Utvecklingen går mycket sällan så fort som vi fantiserar att den kommer att göra och så har det nog alltid sett ut genom historien." Jag håller inte med påståenden som går ut på att "utvecklingen" "alltid" har sett ut på ett visst sätt. Det var mest det jag tänkte på i min kommentar.
När jag nu läser om din första kommentar jämte den nya, inser jag att det nog inte var där betoningen låg för dig. Om jag förstår dig rätt, nu, så tänkte du kanske mest på en annan dimension som har att göra med hur vi uppfattar nyheter vad gäller teknologi.
I så fall tycks vi vara ense om vissa saker men kanske inte om andra?
Posted by: Per | 14 augusti 2009 at 10:09