Utvecklas mänskligheten till nya människoarter?

Detta kan låta som en egendomlig fråga, mer än lovligt science fiction-inspirerad. Ändå tränger den sig emellanåt på, i och med att fler och fler entusiaster, såväl som kritiker, faktiskt tänker i sådana banor. För att få rätt perspektiv på det här behöver man ha lite hum om vad artbildning, dvs uppkomsten av nya biologiska arter, egentligen innebär.

Frågan är vetenskapligt komplicerad men enkelt uttryckt kan nya arter uppstå när olika populationer av en art, vilka tidigare blandat sig tämligen fritt med varandra, blir fortplantningsmässigt mera isolerade. Det uppstår två eller flera populationer som inte har så mycket sexuellt samröre. Deras respektive isolering kan leda till att de utvecklas vidare under olikartade lokala omständigheter. Efter x antal generationer kan detta leda till att populationerna blir så olika att man måste tala om två arter i stället för bara en, som det var från början.

Under vilka omständigheter skulle då detta kunna "drabba" mänskligheten? Teoretiskt sett: på grund av vad som helst som reproduktivt isolerar olika grupper från varandra under tillräckligt lång tid. I vårt fall kompliceras bilden av att vår biologi är nära sammanvävd med vår kultur, i antropologisk mening. Under den senmoderna tiden, med våra globala kommunikationer, har de tidigare ganska starka kulturella barriärerna mellan olika folk försvagats kraftigt. Detta har också lett till ökat genetiskt utbyte. Så långt tycks alltså trenden vara mot mindre snarare än större skillnader mellan olika människogrupper. Raka motsatsen till ny artbildningstendens med andra ord.

Men samtidigt är mänskligheten differentierad på andra sätt. Vissa grupper lever allt intimare sammankopplade med nya digitala teknologier och denna omgivning ställer allt större krav på anpassning. Andra grupper lever relativt "frånkopplade". De använder kanske datorer och har mobiler, men deras dagliga liv präglas inte av teknologiutvecklingen i sig.

Om det nu skulle bli så, att denna "skillnad på folk" skulle förstärkas så pass, att den minskar det genetiska utbytet signifikant mellan dessa grupper, så kan det faktiskt -- teoretiskt sett -- på lång sikt leda till åtminstone nya "underarter" av människor, vilka globalt sett fyller helt olika nischer i samhällena och i världen i övrigt, dvs i förhållande till naturmiljön.

The Singularity Institute for Artificial Intelligence, t ex, skriver på sin hemsida:

From an evolutionary perspective it is absurd to expect major changes to happen in a handful of centuries, but today's changes occur on a cultural timescale, which bypasses evolution's speed limits. We should be wary of confident predictions that transhumanity will still be limited by the need to seek venture capital from humans or that Artificial Intelligences will be slowed to the rate of their human assistants.

Och vidare:

If the Singularity involves not just a few smarter-than-usual researchers plugging into standard human organizations, but the transition of intelligent life on Earth to a smarter and rapidly improving civilization with an enormously higher standard of living, then it makes sense to regard the quest to create smarter minds as a means of directly solving such contemporary problems as cancer, AIDS, world hunger, poverty, et cetera.

Om man i det nedre stycket i stället för "intelligent life on earth" läser "certain reproductively relatively isolated human groups", så är hela singularitetstänkandet och de praktiker och innovationer som detta medför en väg mot den artbildningsprocess som antytts ovan. Och de i citatet nämnda samhällsproblemen löses då egentligen bara för den "underart" som befinner sig i direkt allians med maskinutvecklingen.

Ett par som börjat tänka i dessa banor är K. Michael och M. G. Michael vid University of Wollongong i Australien. I uppsatsen Homo Electricus and the Continued Speciation of Humans [pdf] skisserar de ett scenario i vilket mänsklighetens framtida eventuella (under)arter lever i ett riskabelt beroendeförållande:

The machine in the Electrophorus scenario, though given breath by man, is still the more dominant member. It cannot be held accountable for malfunction, including viruses, and for this reason ‘traditional’ humanity will always be at the mercy of the machine. Homo Electricus is at a greater risk than its predecessors in terms of natural selection, as it cannot exist without a man-made power source. It will also to some degree, rely on the ‘have nots’ or those who ‘opt out’ of a virtual existence, as the key to its continuum. [s 8]

Så är det ju även nu i viss utsträckning och hela det här evolutionsscenariot är egentligen mest en fråga om att spetsa till en diskussion om förhållanden som redan visar tecken på att kunna bli rådande. För min del påvisar allt detta det nödvändiga i att vidga perspektivet på vad IT-utvecklingen innebär för oss. Hur "äventyrligt" man sedan vill resonera och spekulera får var och en ta ställning till. Men skaffa orientering och kunskap behöver alla göra.

/Per

Comments

[Robert L]

Det gäller väl - mer än att kunskapa - att vara "inbegripen" i vitt omfattande och hållbara värderingar?
Den 17 jan. förra året skrev Simon: "Ett informationssamhälle är ett samhälle där nässlorna genom mutation kunde sluta att brännas, utan att någon märkte det." Detta travesterar jag här: Ett informationssamhälle är ett samhälle där människan i och med digitalisering slutar att bildas, ökad utbildning leder huvudsakligen till mer inbillning.

[Per]

Att värdera är nödvändigt också, så klart. Men orientering och kunskap är oundgängliga. Att hävda ett värde utan kunskap är att vara fördomsfull på ett dumt sätt. Man bör bli medveten om vilka fördomar man har och försöka utröna deras vettiga "tillämpningsområde", något som vanligen varierar med den konkreta situationen. Det finns gott om gråzoner här i världen. Den viktiga egenskapen att besitta och sträva efter är alltså en vaken och levande urskillningsförmåga. I stället odlar många idag värdepaketlösningar för att kunna uppleva lite lättfångad men bedräglig ordning.

[Simon]

(Tack Robert för att du tog upp liknelsen med nässlorna! Jag var själv mkt förtjust i den...)

[martin121]

Tycker nog "Under den senmoderna tiden, med våra globala kommunikationer, har de tidigare ganska starka kulturella barriärerna mellan olika folk försvagats kraftigt. Detta har också lett till ökat genetiskt utbyte. Så långt tycks alltså trenden vara mot mindre snarare än större skillnader mellan olika människogrupper." är den troligaste raden i det här inlägget ändå.

Om vi ändå ska tänka på motsatsen så får vi inte glömma bort att evolutionens vinnare kanske inte nödvändigtvis är de som anammar teknik utan istället de blir på smällen när man är 16...

[Per]

Håller med dig, martin121. Och det är därför jag föredrar att se den här sortens tematik som en tillspetsning av en diskussion som mera centralt handlar om våra både enskilda och kollektiva val i livet, just nu.

Här bekymrar jag mig för samma sak som du, Robert, när du oroar dig för att "utbildning leder huvudsakligen till mer inbillning". Detta blir tydligt för mig när jag skärskådar "andan" i dagens dominerande utbildningar. Var är människan som människa i dem? Vad som utbildas är snarare funktioner än tänkande individer.

Om man är vetenskapligt lagd kan temat i fråga förstås också fungera som en tankestimulerande inkörsport till närmare reflektioner om förhållandet mellan genetisk och kulturell evolution.