Häromdagen publicerade Sydsvenskan ett anmärkningsvärt ramaskri från författaren och komikern Jonas Gardell (De ansiktslösa styr pöbelväldet). Utgångspunkten är ett anonymt mordhot som Gardell fått via internet. Utredningen lades emellertid ned då personen bakom hotet inte har kunnat spåras. Den förståeliga frustrationen över detta får Gardell att utbrista:
människan förvandlas i skydd av sin anonymitet och sin mängd till pöbel. När det sker kan hon göra sig skyldig till snart sagt vilka brott som helst eftersom hon inte riskerar att straffas, hon kan också hetsas till handlingar och grymheter hon under normala fall skulle stå helt främmande inför. Det är exakt den situation som nu uppstått via internet. Människor som i kraft av sin anonymitet och sin mängd kan åsidosätta lag, ordning, anständighet och respekt för sina medmänniskor. Med ett annat ord: pöbelvälde.
Gardell har m a o upptäckt att internet inte bara är fantastiskt och användbart utan också en mental kloak. Och det har han rätt i, men sedan blandar han bort korten så att all möjlighet till adekvat förståelse avdunstar; det blir mycket hetta utan insikt.
I ett inlägg för några år sedan pekade jag på internets karaktär av allomfattande, lättillgänglig "matris" för människolivets höjder och avgrunder (Internet avslöjar människan). Där framhåller jag det som få ännu verkar redo att kunna acceptera fullt ut: Internet innebär ett gigantiskt och fortlöpande offentliggörande av allt som finns i människan. Ingenting är längre dolt. Insidan har kommit ut, det onda med det goda. Och hur upprörda Gardell och andra än kan bli över den ondhjärtade sidan av detta, så gör internets tekniska uppbyggnad det praktiskt omöjligt att sortera bort det som "vi" inte vill ha eller veta. Samma teknik som gör det möjligt för politiska dissidenter att utmana diktatoriska regimer gör det också möjligt för idioter att mordhota kändisar.
Ärligt talat är jag lite förundrad över att detta faktum fortfarande är så föga känt (jag menar det bokstavligen: känslomässigt insett, inte bara "förstått" på ett abstrakt intellektuellt plan). Det är, verkligen, helt enkelt inte möjligt att "slippa" saker på och via internet. De enda teoretiska möjligheterna att komma dithän vore att skrota internet (inte realistiskt) eller att bygga om dess underliggande tekniska struktur (lite mera realistiskt, men knappast möjligt fullt ut; se The future of the internet and how to stop it). Detta kan f ö också relateras till fildelningsdebatten: få verkar ännu ha insett att bolagens kamp redan är förlorad.
Idag har Sydsvenskan en replik på Gardells artikel, författad av journalisten Anders R Olsson (Slägga fel verktyg för snorkråkor). Olsson ondgör sig främst över Gardells resonemang om den lag och ordning i samhället som tycks åsidosättas av internets möjligheter. Gardell skriver t ex:
Ända sedan de tidigaste högkulturerna, i Mesopotamien mellan floderna Eufrat och Tigris då det växte fram städer som hade ett reglerat politiskt styre och någon form av armé och ordningsväsende, har vi haft lagar som reglerar på vilka villkor människan skall leva samman och en överhet som kan se till att lagarna efterlevs. I antiken uttryckte man det med att Gud satt gränser för kaos.
Man märker att Gardells bibelstudier, kända från ett par böcker, har satt sina spår... Men, som Olsson helt riktigt påpekar, den här jämförelsen är helt inadekvat och omöjliggör en riktig förståelse av det verkliga historiska sammanhanget:
Rimligare är att börja i 1700-talet. När vår första tryckfrihetsförordning antogs 1766 vilade den naturligtvis på de beslutandes 1700-talsmässiga föreställningar om samhället. Att skriva och sprida tryckta skrifter skulle vara allas rätt – men naturligtvis föreställde sig ingen att vanligt folk skulle utnyttja den. Tryckfrihetsförordningen var för de bildade klasserna, de som hade kunskaper och förstånd och samhällsansvar. Det var inte gödseldoftande drängar eller pigor som skulle skriva pamfletter eller ge ut tidningar. Herregud – de kunde ju knappt läsa katekesen!
Här sätter Olsson fingret på något som jag också tror är centralt i sammanhanget: De som i och via traditionella massmedia allra starkast och högljuddast reagerar på internets allomfattande möjligheter representerar i de flesta fall maktpositioner och intressen som hotas av just dessa möjligheter. De förfärar sig över "pöbelns" plötsliga förmåga att göra sig hörd helt ofiltrerat, t o m direkt till enskilda personer. Ryggmärgsreaktionen blir då att ropa på "lag och ordning", dvs en lag och ordning som skapades som svar på den förra informationsexplosionen, orsakad av den moderna tryckpresstekniken.
Jag kan, liksom Olsson, inte godta ett resonemang som innebär att alla som inte har en etablerad massmedial position är detsamma som "pöbel". En mera objektiv inställning borde i stället leda till en fråga om hur mycket av det som massmedia förmedlar snarast är en sorts manipulativ mental förorening, något som dessutom i praktiken försvaras av det Gardell anser vara "lag och ordning".
Slutsatsen av denna och alla liknande debatter kan för min del bara bli denna:
1. Kunskap om hur internet faktiskt fungerar och vad detta oundvikligen leder till måste bli allmängods.
2. Alla konstruktiva försök att främja det goda på bekostnad av det onda i en värld som gjort sig beroende av internet måste grundas på insikten, att hittills- (dvs nu-)varande lagstiftning inte fungerar. Det betyder att de etiska normer som skapades på 1700-talet och som ligger till grund för denna lagstiftning måste revideras, genom en offentlig debatt som inte envetet vill blunda för innebörden i punkt 1.
/Per
PS. Andra läsvärda bloggar om den här debatten: Oscar Swartz, Copyriot.
Just karakteristiken av anonymitet och snabb spridning påminner om det klassiska pöbelstyret.
Förstår inte helt varför man inte ser att det är ett faktum
Posted by: Leif Mohlin | 21 maj 2009 at 08:06
Det gränslösa samlivet i de förhistoriska jägar- och jordbrukarsamhällena, det intima skvallret på kyrkbacken, det oförblommerade samtalet i nutidens ungdomsgäng o.s.v. Som om det vore internet som gör det möjligt för människan att vända insidan ut! Det är kanske snarare föreställningen om ett inre skilt från och dolt av ett yttre som är den historiska anomalin. Och internet som bidrar till att återställa det gränslösa "naturtillståndet". Som om internet, en avancerad teknologi för indirekt kommunikation, med allt vad detta innebär av möjligheter att överdriva, fiktionalisera, arrangera, ljuga, skulle vara ett medium särskilt lämpat för "själsliga" avslöjanden! Vad internet gör är kanske snarare att genom att skapa en illusion av det fullständiga avslöjandet av människan bidra till att förstärka avståndet mellan det inre och det yttre. Slutligen måste än en gång det självklara påpekas: en abstrakt massa väger inte mer än en konkret individ. Även om "vi vantrivas i kulturen" tänker vissa av oss att med bl.a. internets bistånd fortsätta odla vår trädgård.
Posted by: JÅ | 22 maj 2009 at 10:50