Det är vanligt att höra att dagens pedagogik bör gå ut på att lära ut modeller för kunskap, vilket jag aldrig har trott på. Visst är det svårt att veta vilken kunskap man ska lära ut till elever och studenter, men jag tror inte ett ögonblick på att man först kan lära sig modellen och sen om tio år vara beredd när det kommer relevant kunskap flygande.
Snarare får vi snällt lära ut den kunskap som finns nu på ett sätt som gör att eleverna blir redo att tillämpa modellerna för kunskap även på den verklighet de möter i "framtiden".
Äntligen har jag hittat en text som stödjer en hel del av min pedagogik-syn. Kanske gäller den inte alla elever/studenter, men i alla fall tillräckligt många för att man ska ta den på allvar. Den handlar just om sånt som att man måste ha något att tänka på om man ska kunna lära sig tänka, och också om hur dåligt det är att göra själva lärandet för lätt! Att lära sig något är per definition något svårt.
Om man försöker göra undervisningen "enkel" genom att ta bort innehållet i den, snuvar man studenterna på det viktigaste man kan ge dem: möjligheten att göra något svårt.
Är det helt ute att föra fram sådana tankar? Texten är från 2002, men jag tror inte att det var mer poppis med den sortens pedagogik precis i början av vårt millennium...
Sen går författaren vidare till en jämförelse mellan lär-program och våldsspel som kanske är lite överdriven, men där jag faktiskt förstår de poänger han gör.
Det finns en hel del i texten som handlar just om IT och lärande, och om hur det mesta av lär-programmen är helt poänglösa, eftersom de inte låter eleverna lära sig av sina misstag på ett vettigt sätt. Och de program som belönar elevernas lärande genom att låta dem spela ett roligt spel när de är färdiga med själva lärandet sågar han helt. Det blir som att belöna barnen med glass för att de har ätit upp sina grönsaker -- det nedvärderar grönsakerna och ökar det åtråvärda hos glassen. En fin liknelse.
Länk via Clive Thompsons Tumblr-flöde. /Simon
Comments