En kort artikel i New York Times häromveckan, Ear Plugs to Lasers: The Science of Concentration, ger goda exempel på absurditeter i samhället och bra saker att tänka på, om man vill få något vettigt gjort eller tänkt. Den ger också en dålig eftersmak i sinnet.
Utgångspunkten är ett neurofysiologiskt faktum. När något skarpt eller nytt blinkar till i närheten, så tenderar det att vinna konkurrensen om hjärnans uppmärksamhet. Det vill säga, om teven är på, om telefonen ringer, om du hela tiden klickar vidare till nästa sajt, så får du svårt att koncentrera dig på något annat än det som för stunden intensivt pockar på din uppmärksamhet.
Nu har forskare tydligen upptäckt hur det går till när hjärnan tar kommandot över sådana här krävande sinnesintryck. Neuroner i främre delen av hjärnan, sätet för planering, kan genom en medveten viljeansträngning fås att svänga i takt. Denna koncentrerade oscillering gör det möjligt att bry sig om något annat än de där högljudda intrycken.
En av forskarna, Robert Desimone, påpekar att det här är synnerligen ansträngande i en störig miljö. Men det vet vi ju redan. Forskarnas nya förslag är en manick som med hjälp av ljuspulser får våra neuroner att synkronisera sig, en sorts artificiellt hjälpmedel för koncentration med andra ord. Apparaten är ännu på försöksstadiet, men visionen är att den ska kunna bli som en sorts "hörapparat", fastän för koncentration.
Winifred Gallagher, som skrivit en bok (Rapt) om forskningen om koncentration och uppmärksamhet, yttrar sig också i artikeln. Hon menar att meditation är ett bra sätt att lära sig att inte bli distraherad av allt möjligt hela tiden. Dessutom förespråkar hon öronproppar.
Viktigast är dock, menar Gallagher, att lära sig att välja vad man bryr sig om. "Uppmärksamhet är en ändlig resurs, precis som pengar." Det gäller att investera klokt. Jag känner inget behov av att raljera här. Hon har rätt. Kvaliteten på det du gör, vad det än är, är faktiskt direkt relaterad till kvaliteten på din koncentration och uppmärksamhet. Och du kommer inte undan att välja, hela tiden, hela dagen.
Men vad ska man säga om apparaten för att med ljuspulser koordinera neuroner? Vi lever i ett samhälle vars tekniska förmågor i stor utsträckning används för att kontinuerligt producera nya fängslande sinnesintryck (de där blinkande pockande sakerna). När vi själva sedan blir störda av just det, då konstrueras ny teknik för att motverka det som den andra tekniken redan har ställt till med. Är det någon mer än jag som anar något absurt här, något som är lite för stort för att man riktigt ska kunna ta det till sig?
/Per
Det här slaget av ifrågasättande brukar väl vår tids nublindhet tolka som generationsproblematik
(dvs brist på "utbildning")?
Posted by: Robert L | 13 maj 2009 at 14:14
Att koncentration består i rytmiskt dansande neuroner är en tilltalande tanke. Att meditationens effekter kan förklaras med att den förmår framkalla denna rytmiska dans är intressant. Dina farhågor bygger dock på en vanlig sammanblandning mellan två nivåer: det allmännas nivå och det individuellas. ”Allas” liv är så proppfullt med tekniskt genererade effekter att vi inte förstår hur människan får plats, den enskilda individen är inte utsatt för samma tryck. Hur mycket plågas du av teknikens effekter? Inte mer än att du har tid (och möjligheter) att bland förmodligen mycket annat skriva långa och intressanta bloggartiklar. Själv störst jag inte heller i någon nämnvärd grad. Och globalt sett finns det miljarder människor som inte skulle önska något hellre än att utsättas för litet störande tekniska effekter. ”Alla” är en farligt lockande figur som lätt släpar iväg oss på de mest fantastiska äventyr i kulturkritikens spegelhus. Skulle man tro allt ”Alla” berättar om kulturens fördärvliga sidor går det inte att förstå hur någon människa står ut med livet. Tänk om någon kunde uppfinna en liten apparat som förmådde upplösa ”Alla” i sina empiriska bestånsdelar! Det vore också en uppmärksamhetsskärpande apparat.
Posted by: JÅ | 13 maj 2009 at 17:40
Håller inte med dig om att det allmänna och det individuella skulle kunna vara så klart uppdelade som du antyder. Jag tror att detta är något vi gärna vill inbilla oss -- att vi är friare än vad vi i verkligheten är. Som jag ser det är vi alla på olika sätt komponenter i det totala maskineriet. Bara om man blir medveten om detta och genomskådar arrangemanget kan man börja hitta luckorna.
Att skriva här på Infontology är för mig för övrigt en del av att "plågas av teknologins effekter". En sorts ok jag tar på mig för att jag tycker att det är så viktigt, snarare än något avkopplande. Det finns många trevligare saker att skriva om än hur människan och hela vår naturliga omgivning är på väg att uppslukas av den teknologiska produktionens skräp, i både inre och yttre mening.
Posted by: Per | 14 maj 2009 at 15:31