För mig är fortfarande en av de mest slående publikationerna under senare år Microsoft Research-rapporten Being Human: Human-Computer Interaction in the year 2020. Det är speciellt en vass formulering i förordet som har fastnat i mitt medvetande, särskilt som man i rapporten också faktiskt drar ut de praktiska konsekvenserna. Det står:
The questions that result are far-reaching and profound. HCI [Human-Computer Interaction] can no longer be solely the scientific investigation of what role technology might have -- it will need to be part of the empirical, philosophical and moral investigation of why technology has a role. It will entail asking new questions about how we ought to interact with technology in this new world and it will even entail asking what the use of computing implies about our conceptions of society. [kursiv i original]
Vad skulle det innebära i praktiken att ta detta på allvar? Rapporten avslutas med ett antal rekommendationer (s 78ff), till exempel:
What will count as good in one domain may not apply in another; what is good for work may not be good for home life. The contrast here is [...] between productivity and efficiency as one very limited set of explanatory criteria and a whole range of other criteria that are encompassed in the spectrum of human value. Evaluation tools, techniques and criteria must reflect this new richness and diversity. [s 80; min kursiv]
HCI is concerned with the design of digital artefacts and landscapes. It creates new possibilities. Philosophy, meanwhile, is the discipline that explores and surveys the value landscape thus produced. Such explorations can lead HCI to develop new design possibilities, further altering and crafting the landscape. HCI undertakes one set of tasks; philosophy another. They are not merely steps in a process, however, but disciplines that, when properly understood for what they are, can be marshalled together. [s 81; min kursiv]
Med andra ord: Ny teknik kan inte -- bör inte -- tas fram i ett etiskt och filosofiskt vakuum. Teknik är inte bara teknik, inte bara "hjälpmedel". Teknik omformar själva verkligheten vi lever i och varje teknisk användning påverkar, mer eller mindre, samhället i övrigt. Tänk bara på hur mobil kommunikation i realtid är på god väg att inte bara omstrukturera den sociala kartan, utan också tvinga hävdvunna institutioner (som skolan) till antingen avståndstagande eller anpassning.
Eftersom de digitala teknologierna, med sina tillämpningar inom i princip alla områden är så kraftfulla, så finns det ett reellt, rentav akut behov av metoder för att studera och värdera deras möjliga konsekvenser innan de släpps ut -- helst under själva utvecklingsskedet. (Det är ju egentligen dumt att först göra en teknisk innovation inom ramen för en enbart teknisk problembeskrivning och föst sedan, eventuellt, fråga sig om den leder till något gott och i så fall hur och varför.)
Därför, menar Microsoftrapporten, krävs det input från fler -- humanistiska och samhällsvetenskapliga -- discipliner under själva utvecklingsskedet. Jag vill tillägga att detta förutsätter två saker: teknologer med intresse för kultur och samhällsliv och humanister/samhällsvetare som förstår och är positiva till teknik. Dessa krav behöver egentligen uppfyllas redan under utbildningstiden av såväl teknologer som humanister/samhällsvetare. Teknik är kultur! Men vilken kultur, vilka värden, främjas av just den här tekniken? Det behöver man kunna fråga sig. Och svara på.
För att någon på allvar ska kunna hävda att teknikutveckling är bra för människorna i samhället (och det vill jag gärna att den ska vara), så måste man ju praktiskt kunna relatera denna tro till en ständigt pågående och medveten diskussion även bland dem som faktiskt utvecklar tekniken -- och inte bara bland människor som bara tycker en massa i efterhand. Jag varken tror på eller förespråkar politisk styrning, utan en ökad praktisk medvetenhet hos dem som är verksamma inom fältet.
Noëmi Manders-Huits och Michael Zimmer har försökt pröva just det här. De berättar om resultatet i International Review of Information Ethics (Vol. 10, 02/2009, s 37-44). Uppsatsen heter "Values and Pragmatic Action: The Challenges of Introducing Ethical Intelligence in Technical Design Communities".
Zimmer sought to ensure that the value of privacy became a constitutive part of the technological design of emerging networked vehicle safety communication (VSC) technologies in the United States, while Manders-Huits was part of a team of academics specializing in ethics of information technology who participated in a project to create a User Profiling Infrastructure in The Netherlands. [s 39]
Resultatet var nedslående och den identifierade orsaken till svårigheterna (att de gav sig ut i faktiska utvecklingsmiljöer utanför akademin) är intressant:
Manders-Huits and Zimmer attempted to take the principles of Value-Conscious Design outside the laboratory and engage directly with designers of emerging technical systems in their native environments, revealing unique challenges that must be addressed in order to successfully introduce moral and ethical intelligence into “real-world” business and technical design environments outside the walls of academia.
Alltså: så länge man håller sig inom akademin så verkar det kunna fungera, men om man ger sig ut i "verkligheten" blir det plötsligt besvärligt. Författarna identifierar några av orsakerna:
1. Oklarhet om vilka man bör/behöver ta hänsyn till. Är det bara de som designar själva tekniken? Eller ska man inkludera leverantörer, direktörer, bolag, potentiella kunder etc?
2. Oklarhet om utgångspunkterna för en normativ diskussion. Ska man låta dessa växa fram "organiskt" under diskussionens gång, eller ska man relatera utvecklingsarbetet till ett givet och förutbestämt normsammanhang?
3. Den som ansvarar för värdeanalysen i teamet måste kunna ge rationella skäl för varje alternativ så att valen blir tydliga. "We think all choices in the design process have moral import. It is the task of the values advocate to make these as explicit as possible." [s 42]
En lärdom av Manders-Huits' and Zimmers erfarenhet verkar vara, som jag ser det, att på sikt så krävs just det som jag antytt ovan, nämligen att teknologer under utbildning lär sig att tänka på teknik i dess kulturella och sociala sammanhang och att humanister och samhällsvetare lär sig att tänka på kultur och samhälle i relation till den tekniska värld vi alla lever i idag.
I dagsläget, föresvävar det mig, kanske de bästa ställena att redan nu ändå börja pröva sig fram längs den här vägen är i unga entreprenörsmiljöer som är lierade med universitet och högskolor, typ Ideon i Lund eller Chalmers Innovation i Göteborg. Min erfarenhet av samtal med vänner och bekanta som är entreprenörer inom tekniska områden är att de (till skillnad från "gamla rävar" inom etablerad industri) faktiskt verkar mottagliga för den här typen av diskussion.
/Per
Okej. Visst, det är mycket relevanta frågor, men.. det kan avfärdas i sin helhet som en ren partsinlaga eftersom vi talar om en jätte som utreder sig själv.
Alla dessa problem och konflikter som fildelning, censurivrare, patentroll osv.. Vad har det sin grund i? Låt oss då titta på vad som hänt. Vi har haft en lång period av mediakoncentration oavsett om vi talar om nyheter, musik, film, böcker osv.. Sedan kom Internet som gav alla människor ett verktyg för publikation och spridande av information. De flesta problem grundas i att privatpersoner ställs emot multinationella koncerner, jätteföretag med större omsättning än många länder. Alltså en oerhört skev maktbalans. Denna obalans påverkar oss alla i stort som i smått, allt från juridik och rättsfall till allmän rättsuppfattning och lobbying av politiker.
Jag skrev nyss en kommentar hos Opassande där någon annan besökare hade postat ett citat av centerns Lena Ek. Hon hade skrivit: Det går heller inte att vid varje tillfälle kampanja en reglering åt rätt håll.
Just det, mycket klarsynt och riktigt när man plockar in den skeva maktbalansen i ekvationen, där kampanjandet består av privatpersoner som ställs emot multinationella jättar med oerhörda muskler på alla sätt som tänkas kan. Vi behöver finna lösningar som förändrar själva maktbalansen, då löser sig resten per automatik, både vad gäller rättsfall, rättuppfattning, journalistik och lobbying av politiker. Vi behöver skapa förändringar som ger ekonomiska incitament i näringslivet som förändrar maktbalansen så att privatpersoner inte direkt ställs emot multinationella jättar. Hur fixar vi incitament som rättar till maktbalansen?
Så, nu fick ni något att fundera över.
Posted by: Nicke Nick | 20 april 2009 at 14:54
Jag skulle inte avfärda Microsoft Research-rapporten (som jag antar att du syftar på) enbart som en partsinlaga. Den bygger på ett symposium med många människor inblandade. Och oavsett det så är det ju tankeväckande att jätteföretaget går ut så pass kritiskt och relevant som man faktiskt gör i den här rapporten. Eventuella baktankar kan man ju undra över, men det hindrar inte att det sägs mycket klokt i Being Human.
I allmänhet håller jag dock annars med dig i mycket. Och jag använder Linux...
Posted by: Per | 20 april 2009 at 18:01
Jag kanske missförstår någonting eftersom jag inte är så insatt i materialet, men att på ett tidigt utvecklingsstadium förutsäga sociala följder av tekniken? Det låter minst sagt optimistiskt från mitt perspektiv som teknisk utvecklare, med tanke på hur sällan man ens kan förutse de rent tekniska földerna av det man utvecklar, och hur ofta det man planerar att utveckla blir något helt annat.
Mer korsutbildning av humanister och tekniker är jag emellertid positiv till ändå.
Posted by: ctail | 24 april 2009 at 12:51
Ja, ctail, jag håller med dig om att det vore lätt absurt "att på ett tidigt utvecklingsstadium förutsäga sociala följder av tekniken".
Det är inte heller det jag (eller, tror jag, Microsoft Research-rapporten) är ute efter. Vad det handlar om är att vidga HCI-delen i ett projekt till att omfatta ett större socialt och kulturellt sammanhang och inte bara fokusera på det rena handhavandet av prylarna.
Därav behovet av "korsutbildning" (bra ord!) av tekniker och humanister.
Jag rekommenderar läsning av "Being Human". Konstigt nog är den än så länge väldigt lite diskuterad.
Posted by: Per | 24 april 2009 at 13:57