Härom veckan talade jag med en högstadielärare och sedan också med föräldrar om hur mobilanvändningen bland unga tonårsflickor påverkar deras vardag, inte minst i skolan. Läraren berättade att under de senaste två-tre åren hade oron bland eleverna i skolan ökat markant, särskilt hos sjunde- och åttondeklassare. Särskilt påtagligt var koncentrationssvårigheter hos tjejerna. Det är ett känt faktum att flickor i de här åldrarna går igenom en orolig och splittrad period, men detta är inget nytt. Det nya nu, enligt denne lärare som har mer än tjugo års erfarenhet, är att det är mycket värre än innan och att det börjar redan i sjuan. Tidigare var det mera påtagligt i åttan. Han, liksom föräldrar jag talade med, satte detta fenomen i samband med just mobilanvändning. Och alla känner sig lätt handfallna i hur man bäst hanterar det är.
Mobilanvändande är något som flickor excellerar i med en helt annan intensitet än pojkar. Jag har själv en dotter i den här åldern och kan intyga att det sms:as i en för mig fullständigt otrolig omfattning hela dagarna och kvällarna; det handlar om tusentals sms i månaden. Dessutom chattas det flera timmar varje kväll -- om vi föräldrar inte sätter gränser, vill säga. Och det har vi insett att vi måste göra.
För några år sedan skrev jag om hur vi upplevde motsvarande probem med våra pojkar, fastän här handlade det om datorspel (1, 2). Flickor är sociala på ett annat sätt och mobiler och chatt fungerar som extremt kraftiga sociala "förstärkare". Nu kan de ha koll på alla sina relationer hela tiden, i realtid. Och det vill de, till nästan varje pris verkar det som. Särskilt intensivt verkar detta bli i början av tonåren, när världen och kontakterna utvidgas påtagligt jämfört med innan.
Under epoken fM (före mobilerna) fanns det naturliga fysiska gränser för hur mycket social kontakt man kunde ha. Telefon fanns ju, men den var begränsad och övervakad av föräldrar på ett helt annat sätt än en egen mobil kan vara. Och att ha andra sociala interaktioner i klassrummet än de som faktiskt var förhanden just i klassrummet var omöjligt. Något liknande gällde också på fritiden. Läste man läxan så läste man läxan. Pappa eller mamma vakade ofta över telefon och teve. Nu -- upptäckte jag -- "läser" man läxan samtidigt som man chattar och sms:ar ungefär varannan minut.
För vår del blev den psykiskt störande och distraherande effekten av detta så påtaglig, att vi var tvungna att sätta tydliga gränser: ingen mobil och ingen dator vid läxläsning, samt inget chattande efter en viss tid. Ingen mobil vid måltiderna heller.
Den kanske mest påtagliga konsekvensen av denna ständiga "uppkoppling" i det egna sociala nätverket, är ett konstant lätt exalterat och i princip överstimulerat sinnestillstånd. Troligtvis är det effekterna av detta som också märks i skolan. Mer om detta i ett kommande inlägg.
/Per
Comments