Städer är inte bra för oss

Mer än hälften av Jordens befolkning bor nu i städer. Städer lockar uppenbarligen. Suger åt sig människor. Man vad händer med oss när vi väl har hamnat där? The Boston Globe skrev i början av året om ny forskning som visar hur våra hjärnor påverkas av stadslivet.

Just being in an urban environment, they have found, impairs our basic mental processes. After spending a few minutes on a crowded city street, the brain is less able to hold things in memory, and suffers from reduced self-control. [...] cities actually dull our thinking, sometimes dramatically so.

Och vidare:

The reason such seemingly trivial mental tasks leave us depleted is that they exploit one of the crucial weak spots of the brain. A city is so overstuffed with stimuli that we need to constantly redirect our attention so that we aren't distracted by irrelevant things, like a flashing neon sign or the cellphone conversation of a nearby passenger on the bus. This sort of controlled perception -- we are telling the mind what to pay attention to -- takes energy and effort. The mind is like a powerful supercomputer, but the act of paying attention consumes much of its processing power.

Det positiva i studierna är att naturliga omgivningar, om så bara träd och små parker här och var utanför fönstren och bland gatorna, har påtagligt lugnande effekt. Jag kan inte låta bli att tänka: Om nu stadsmiljön i sig är så krävande för vår "uppmärksamhetskraft", hur blir det då när vi till detta lägger mobiler och andra trådlösa tillgänglighetsprylar? Tänk om vi blir dummare?

/Per

Comments

[Tommy]

Städer kanske gör oss dummare - men de låter oss också åstadkomma så mycket mer med den hjärnkapacitet vi har kvar.

[Martin Börjesson]

> Tänk om vi blir dummare?

Med tanke på hur människor i grupp beter sig kan man dock undra om detta skulle märkas... ;-)

Själv tycker jag att jag ser att vår framtid och vad vi åstadkommer som art verkar ha mycket mer att göra med kollektiva förmågor och beteenden och till en mycket begränsad del med individens förmågor.

[thebe]

Läste den där artikeln i lördags, efter att ha haft den uppe i en av flikarna i firefox mer än än vecka utan att komma till den ... och medans jag läste "kände" jag hur otroligt lugnande det är att bara se och känna doft av träd. Det är stressande på ett omärkligt sätt i städer. Men stimulerande också, förstås.

Om vi inte, personligen, lär oss sortera och prioritera informationen som väller in, är jag, utan att ha belägg för det, benägen att tro att vi överväldigas och verkar "dummare" än vi egentligen skulle behöva vara.

I lördags, som faktiskt var en dag med ovanligt lite datortid eller lästid öht, la jag märke till hur många ord jag faktiskt konsumerar på en dag. Information, kunskap som assimileras (koms ihåg eller glöms vet man inte). Och det är inte lite.

[Per]

Ja, thebe, jag känner själv igen mig i det du beskriver.
Det är lite kluvet med städer: tröttande och "fördummande" å ena sidan, men också väldigt stimulerande -- särskilt om man inte är i stan varje dag, som jag.

Martin: jag tror du antyder något viktigt när du betonar det kollektiva framför det individuella när det gäller städer. Samma poäng skulle kanske kunna göras när det gäller summan av alla våra nätkontakter: man får en sorts både komplex och på något sätt intelligent kumulativ effekt, vilken emellertid också är väldigt krävande och utmattande för individen, i den mån man inte (riktigt) förmår koppla loss, så att säga.

Tommys kommentar kanske pekar i samma riktining: städer gör OSS till något "mer", men kanske inte nödvändigtvis mig...

[Simon]

Jag gillar både Tommys och Martins kommentarer, och det är faktiskt lite otäckt för mig som individ att tänka att det kollektiva skulle vara viktigare än det individuella vad gäller vår intelligens. Staden är en fantastisk grej.

Och samtidigt känner jag rätt starkt samma sak som Thebe är inne på. När jag väljer väg undviker jag ofta gångvägar med mycket artefakter till förmån för vägar med träd och sjöar. Jag har känt det som att träden inte "vill" mig nånting, men i alla hus, bilar och murar finns det alla dessa mänskliga intentioner, eller vad man ska kalla det. Kanhända är jag överkänslig eller yrkesskadad som interaktionsdesigner...