Ska man vara anonym på nätet?

Den här frågan måste vara fel ställd, inser jag efter att ha funderat lite, läst på Elza Dunkels blogg och lite av den forskning hon baserar sig på.

I oktober dök det plötsligt upp signaler om att man inte skulle vara anonym på nätet, och Elza fann sig och norske kollegan Petter Bae Brandtzæg debattera i radio mot norska Rädda barnen. Deras tes var, något oväntat, att det var skadligt att vara anonym på nätet.

Ett par månader senare fick jag genom Elza tag på den studie som sas ligga bakom den nya slutsatsen, ett bidrag till en konferens i Barcelona anordnad av European Communication Research and Education Association, ECREA.

I denna undersöker nämnde Brandtzæg och kollegor trakasserier på nätet i ett "höganvändnings- och högriskland" som är Norge. (Kontexten är Europa, och de övriga länderna i kategorin är Estland, Holland och England.)

Studie 2 är där man kommer fram till slutsatserna om anonymitet, och där har man under 2007 intervjuat användare i de då fyra största nätgemenskaperna (social networking systems, SNS) i Norge.

Jag blir inte riktigt klok på den slutsats som sammanfattar diskussionen om anonymitet:

Participants in our study that suffered from harassment were mainly members of SNSes where users mainly choose nicknames instead of real names. This suggests that anonymity using SNSes might be regarded as a facilitator of a more negative outcome in terms of aggression and hostility or “flaming” (see also Kaare, Brandtzæg, Heim, & Endestad, 2007), and should therefore be avoided. [min kursivering]

Det är som om författarna tror att man kan ändra en egenskap hos denna nätgemenskap och på detta sätt undvika trakasserier. Men i själva verket är ju användarna oftast medvetna om huruvida de är på en anonym sajt eller på en där de framträder med namn, och agerar därefter.

Men visst, det är mest den sista lilla bisatsen som är konstig, men väldigt viktig för vilka resultat man väljer att föra fram av studien. Författarna fortsätter dock med intressanta saker om beteende på nätet:

Furthermore, several of the SNSes users that reported harassment and sexual solicitation did experience this in sites that were associated with quite a bad and sex-related reputation. Harassment may, therefore, not follow the person, but rather the SNS, in terms of anonymity policy and community goal. However, early teenager girls are in a period of sexual orientation (Jackson, 2006) and several of the girls in these SNSes (e.g. www.deiligsts.no and www.penest.no ) do have revealing pictures of them self, showing their ass or tits. These girls that report this as sexual solicitation seem to have a quite ambivalent relation to sexual attention because it is quite new to them and because of the age differences: On the one hand, they seek sexual attention by uploading revealing pictures and on the other hand they think the sexual attention is scary and find it vulgar.

En bit senare kommer dock ett stycke som jag finner helt omöjligt att förstå, framför allt den första meningen:

Based on our data, particularly younger girls in the age 14-16 years seem to behave more risky because they might be more inhibited in SNSes where the users are acting anonymously. One explanation is that young people online communicate unrestricted when they are anonymous, because they in a way feel kind of safe as they act anonymous. However, this unrestricted communication and presentation might facilitate contact with paedophiles and others more easily. The quotes and experiences from the participants also point out a very uninhibited behaviour online, where some young people easily get in touch with (what is perceived to be) sex oriented older men, not despite their anonymous behaviour, but because of the anonymous behaviour. [min kursiv]

Är det så att det ska stå "disinhibited" i stället? Författarna citerar inte John Suler, men Elza kunde ha tipsat dem om intressanta artiklar om "the online disinhibition effect" som hon skrev på sin blogg om redan i maj 2007.

Det blir lätt långt och segt att skriva om sånt här, men jag tycker det är viktigt att förstå dynamiken på de här nätgemenskaperna. Dels hur beteendet hos användarna förändras om man förväntas eller tillåts vara anonym, dels vilken sorts anonymitet vi pratar om. Är det här att vara anonym? (En bild som författarna använder i uppsatsen, från penest.no.)

När jag tittade på motsvarande sidor blev jag helt förvånad över att många skickar bilder där de är lätt igenkännbara. Men visst, den här flickan är ju också anonym, för jag vet inte vad hon heter. Men medan flickan här ovan kan gå på ICA-butiken och handla utan att nån tittar underligt på henne så skulle jag säga att situationen är helt annorlunda för flickan nedan.

Och jämför man båda dessa bilder med någon som drar runt på online-forum och prövar sina spirande politiska åsikter med att gå i svaromål mot andra anonyma användare i en text-baserad diskussion, då har vi ju en helt annan form av anonymitet.

Var det anonymiteten eller bristen på anonymitet som fick flickan att ladda upp den här bilden? Eller är anonymitet ett begrepp som inte säger så mycket i det här sammanhanget?

/Simon

Comments

[Trötter]

De där forskarna skulle istället fundera på anonymitet gentemot makten, och då gärna göra studier i någon diktatur eller nation gränsande till detta. Då kanske de inser att vikten av möjlighet till anonymitet är långt mycket viktigare än tonåringar som utforskar sin sexualitet. De problemen bekämpar man betydligt lättare genom "barnens" sociala nätverk än att ta till storsläggan som hotar värden som många människor runt om i välden är beredda att offra sina liv för.

De kanske också skulle kunna angripa frågan här i sverige och sätta den i kontext till datalagringen, FRA-lagen och liknande saker som gör att människor börjar bli rädd för och tappa förtroendet till staten.

[Simon]

Ja, i det sammanhanget får ju anonymiteten ett annat syfte, och jag har också tänkt att uppmaningar om att identifiera sig själv med verkliga namn på ungdomars nätgemenskaper kommer att sprida sig till resten av internet rätt snabbt.

[Matteus Åkesson]

Själva poängen som jag ser det är väl att folk väljer inte forum med riktiga namn för att trakassera andra.

Kärnan är nog att vi som enskilda individer får välja vad vi vill publicera, och hur det är åtkomligt.

Jag tror inte man ska skilja på Internet och verkligheten, egentligen. Internet är bara ett medium bland andra, en sfär av verkligheten.

Jag tror att det är ett övergående fenomen att vi tänker så mycket på gränsen mellan Internet och verkligheten. I stället använder vi mediet, medlen, som vi vill och för att nå det resultat vi vill ha.

Ett exempel på den här utvecklingen skulle kunna vara: För några år sen diskuterade bloggare "vad är en blogg?". Numera är det helt ointressant. Det finns massor av sätt att publicera sig på nätet, om det är en blogg eller inte är en ovidkommande teknikalitet som ingen bryr sig om. Man kan ju använda YouTube som bloggplattform om man vill. Allt går in i vartannat.

Precis som i verkligheten.

Den verkliga förändringen kommer att inträffa över de närmaste 10-20 åren, när de som haft dator och Internet sedan de föddes blir tongivande i samhället.

Problemet med nätfora där tonåringar lägger ut bilder på sig själva anonymt är samma problem som att de tjuvröker, knarkar och köper hembränt - skillnaden är att vi som vuxna inte har gjort det själva, det är som om alla var föräldralösa och måste skapa egna normer, och inte kan få hjälp och stöd av oss.

Så frågan borde inte vara "Ska man vara anonym på nätet?" utan "Ska man vara anonym?" eller "När ska man vara anonym - och vad innebär det?"

Det normala är faktiskt inte att man är anonym.
Jämför med anonyma vittnen i rättegångar, hemliga identiteter m. m.

En konsekvens av det här resonemanget är att det är orimligt att göra kategoriska uttalanden om Internet, det är som att säga "Ska man vara anonym i stadsparken?" Stadsparken bara ÄR vad den är, och vi är där på de villkor som råder.

Det är bara det att vi vuxna har inte klart för oss vilka de villkoren är - och därför har vi inte fått ordning på värderingar och själva magkänslan vi har att till varje pris få ungarna att undvika att knarka, t ex.

[Simon]

Mycket funderingar där, Matteus. Vet inte riktigt vad jag ska säga, men jag tror inte att internet fungerar precis som den verkliga världen, och jag tror framför allt inte att vi vill ha det så. Många utnyttjar internet just för att de får en "fristad" där.

[Matteus Åkesson]

OK, jag är väl lite kritisk till analysens grunder. Jag tycker inte att Internet funkar precis likadant heller, men jag tror att begreppet Internet är på väg ut, ungefär som "telefonväxeloperatör"

Det är värdena man vill åt - kommunikationen - gestaltningen - analysförmågan - lagringsutrymmet - servern - marknadsföringsutrymmet - kompisarna - livstilstipsen - fristaden - o s v. Att det sker via Internet kommer man tycka är självklart och jag skulle tro att om en generation kommer vi inte att uppfatta Internet som "något" över huvud taget. Ungefär som att vi inte tycker att telefonväxeln är något, för vi har rationaliserat bort växeloperatörerna, så vi tänker aldrig på det och det finns ingen anledning att känna till begreppet ens.

Jag menar: det är inte "Internet" folk använder för att få en fristad, det är "intressegemenskapen" "gänget" eller liknande.

Själva idén om Internet kommer att marginaliseras. Låt säga att vi kommer fram till att "nä, man ska inte vara anonym på Internet" - det blir oanvändbart. Det går inte att säga till barnen, om de inte vet vad Internet är, för att de drar nytta av det jämt för allt möjligt - utan att nånsin medvetet använda det.

[Simon]

Javisst håller jag med om det! Titta bara på NITA som nyligen dödförklarade internetforskningen.

http://www.nita.uu.se/nyhetsbrev/arkiv/0321.html

Internet kommer att bli "osynligt" eller åtminstone inte möjligt att prata om eftersom det hamnar under gränsen för det som är "självklart".

Men idag är det många som underskattar skillnaderna mellan internet och den verkliga världen. Eller snarare underskattar kraften i digital information. Säkerhet måste ju till exempel ses på ett helt annat sätt på internet eftersom en lyckad attack mot en person eller webbplats kan mångfaldigas blixtsnabbt och dessutom distribueras. De fenomenen skiljer sig ju väldigt mycket från hur vi är vana att det fungerar, och så som lagstiftningen är byggd.

[Matteus Åkesson]

Jag förstår. I det praktiska säkerhetsperspektivet kommer vi förstås alltid att vara intresserade av konsekvenserna av villkoren i kommunikation via Internet.

Men jag kan inte låta bli att peka på att det just är "hur vi är vana att det fungerar" som är själva nyckeln här. Det är inte vad "vi" är vana vid som är relevant - det är vad ungdomarna är vana vid. Och om de inte är vana vid att internet funkar annorlunda, så beror det inte på att de har samma vanor som vi, utan på att de är unga. De fattar hur det funkar, men kan inte föreställa sig konsekvenserna av det.

Jag tror inte att det hjälper oss, eller lagstiftaren, att vi bejakar och anpassar oss till en vana som vi har som förlorar sin relevans.

[moland]

Internet är inte påväg ut, det är på väg in i oss och vår praktik. Allt efter att det integreras så blir det allt mer ogenomskinligt, som Simon säger. Det kommer forsätta ge konskevenser, nya som gamla. Dock tror jag inte att man ska helt ska fjärma det som vi uppfattar som internet från andra verksamheter. Det finns fler sociala situationer på internet än bara, om man tänker sig internet som en social situation. Där blir den där notisen om internetsforskningens död relevant. Dock så innebär det inte att vi inte måste använda oss av den kunskap som redan finns om internet som genererats av internetforskningen.

Kanske är det så att McLuhan (eller någon annan) återigen kommer att försvinna, för att återuppstå om 40 år. Då kommer vi återigen komma till insikt i att vi alltid lever medierat. Internet som begrepp, som ni säger, kommer antagligen spela ut sin roll. Tror snarare man kommer tala om olika verksamheter på det vi idag kallar internet för vad den praktiken är (jfr internetforskningens död igen). Vi kommer inte surfa, vi kommer "dejta" och i det inbegripa nätdejting. Men underförutsättning att det finns en sån förståelse mellan människor att just den uppfattningen delas. Än så länge är inte så många aktiviteter självklara, och självklart kopplade till att vi gör det via nätet för att det ska fungera. Så här är det viktigt att dela mellan vardagsförståelse och mer medveten utforskning. Studera internet kommer bli mer intressant ju mer det integreras i vardaglig praktik. Kanske kommer man inte kunna ta samma helhetsgrepp om det som tidigare, vilket man inte heller bör göra.

Medvetenheten om konskevensen av våra handlingar verkar vara det som man bör fokusera sig på, som framgår i inlägget. För trotsallt är det en viktig sak för en själv i upplevelsen av anonymitet (här är Suler intressant). Sedan så finns det, som ni säger, olika former av anonymitet med olika relevans och sociala risker. Ofta är det så att det är risker förknippade med igenkänning i det ni kallar det verkliga som framstår som mest relevanta att diskutera. Risker finns också inom nätet, vi lever och känner också där. Vårt liv i andra med andra verksamheter kan vara rätt fristående från det vi gör på delar av det vi kallar för internet.