Vad lever vi för? Vad behöver vi kunna och varför? Vem bestämmer? Vem borde bestämma? Hur borde saker bestämmas? Om man verkar "på EU-nivå", så finns det "strukturella" problem att brottas med, dominerade av storskaliga statistiska trender vad gäller utbildningsnivå enligt fyrkantiga kvantitativa kriterier, arbetslöshetsstatistik, siffror om tillväxt i strikt monetär mening och så vidare. Det är mot denna bakgrund man måste läsa allt som finns på EU-sajten i2010 - A European Information Society for growth and employment. Här har man ju, hjälpsamt nog, redan i rubriken definierat livets mening för EU-medborgarna.
Själv verkar jag inte på EU-nivå och jag bryr mig inte om den sorts trender som man tycker är viktiga där, annat än som symtom. Jag bryr mig bara om det som får mig att vilja gå upp på morgonen och engagera mig i sådant som jag vet betyder något för de människor jag har att göra med -- familj, vänner, bekanta och arbetskamrater. Och min erfarenhet från hela livet är att människor arbetar (=har ett jobb/vill ha ett jobb) av tre olika skäl, varav endast två är legitima: 1. Man behöver pengar, inte för pengarnas skull utan för att kunna köpa mat och husrum och kunna "unna sig något"; vi är alla mer eller mindre fast i detta, utan egen förskyllan. 2. Man har en vision av något man vill förverkliga.
Det illegitima tredje skälet till att ha (=behålla/kunna få) ett jobb är att man vill undvika att stöta sig med vad arbetsgivare/potentiella arbetsgivare skulle kunna tycka om det man själv (egentligen) tycker. Man lyssnar till Stalin i själen. Detta kan för vissa vara nödvändigt av skäl nr 1, men det är inte hedervärt och ingenting man kommer att ligga på dödsbädden och vara stolt över.
Låt oss titta lite på ett dokument från nämnda EU-sajt med det ovan sagda i bakhuvudet, nämligen Digital Literacy: High-Level Expert Group Recommendations (pdf). Ett antal experter ger här rekommendationer för hur den digitala kompetensen ska kunna bli större hos EU-medborgarna. Man säger (s 24) att "[t]he agenda is moving from: 'who is connected' to 'what are they doing' and ‘for what purpose’." Vems agenda? Vad jag förstår är det någon sorts forskningsagenda som har med "spridningen" av digital kompetens att göra. Inom denna agenda har man nu börjat upptäcka något som har varit en utgångspunkt för Infontology hela tiden och det är ju bra.
Man skriver också (s 22): "Although the question of access remains relevant, it is now increasingly important to consider motivation as a key driver to engage individuals in the use of technology and to keep their digital literacy skills up-to-date." Och så lägger man genast till brasklappen (s 23): "However, enthusiasm in using digital technologies also raises issues of risk and safe usage; and awareness-raising should therefore complement positive attitudes with sensitivity to safe and sensible usage." Med tanke på andra EU-initiativ, som filtrering av internet, finns det skäl att ta på sig sina orwellska nyspråksglasögon när man ser fraser som "safe and sensible usage". "Safe and sensible" för vem? I vilket intresse?
En annan intressant synpunkt i dokumentet är detta (s 26): "the Review indicates that the initiatives depend mainly on public funding, which begs the question on how to attract private funding for digital literacy projects." Denna rekommendation är också värd att notera: "[e]ngage the private sector by adopting win-win strategies which will ensure sustainability and longevity of digital literacy initiatives" (ibid.). Här hänger ju allt på vilken betydelse man lägger i "the private sector". Det är stor skillnad på stora, kanske multinationella, företag och små privata ekonomiska aktörer som sätter lokala intressen främst och som verkar på "gräsrotsnivå", som regel i form av informella nätverk. Rapporten i fråga har helt rätt när man menar att det framför allt är här som en verkligt långsiktigt hållbar kompetensutveckling har några utsikter att få fäste. Men då ska man också ha klart för sig, att lokala och privata intressen i denna ganska bokstavliga bemärkelse kanske inte egentligen bryr sig om så mycket annat än just lokala och privata intressen. Och då finns det två möjligheter, som vi säkert kommer att få se prov på.
Den ena yttrar sig i att de lokala intressena fjäskar för storskaliga EU-initiativ och både retoriskt och i sin mentalitet anpassar sig, vilket innebär att man håller sig borta från alla verkligt kontroversiella frågor. Den andra möjligheten är att man i största möjliga utsträckning struntar i alla storskaliga "strukturella" synpunkter och inriktar sig på sådant som verkligen främjar just lokala och privata (läs person- och gemenskapscentrerade) intressen. Eftersom jag, trots all min idealism, också är realist hoppas jag dock att dessa två möjligheter på något sätt ändå samverkar till något positivt i slutändan.
/Per
Comments