Infontology

Masskustomisering

Kustomisering är det fula namnet på att anpassa en produkt efter en kund. Inom exempelvis mobilbranschen anpassar man vanligtvis efter telefonioperatörerna. Men nu är det dags att gå ner på lägre nivå.

Apple är ju en tillverkare som länge har kört med att man kunnat lägga till personlig text i lasergravyr på exempelvis iPods, och inom bil- och hus-industrin är det ju vanligt med modulärt tänkande så att man kan erbjuda kunden en personaliserad produkt utan större extra-kostnad.

För något år sen hörde jag ett intressant föredrag av en professor i just masskustomisering i Finland, Jarmo Suominen. Här är en fet presentation som innehåller lite inspiration, men som är svår att följa utan Jarmo själv.

I den här artikeln beskrivs The store of you, framtidens affär där kunderna skapar sina produkter mer och mer själva. Ett intressant koncept som nog kommer att gå mot sin topp inom några år och därefter kommer folk att vara trötta på att ständigt vara medskapande. Men då kommer det att finnas en intressant infrastruktur av lasergravyrmaskiner och annat på plats som kanske utnyttjas till något vettigare.

En nackdel med konceptet är reparationer och reservdelar som riskerar att förstöra en del av kustomiseringen. Alla grejer i hemmet riskerar att efter ett tag se ut ni vet som en bil där nån har bytt ena skärmen mot en reservskärm i fel färg...

En annan är andrahandsmarknaden -- det är inte så lätt att sälja en grej med min personliga symbol eller älsklingsfras. En anledning till att tatueringar funkar är ju att vi behåller kroppsdelarna för oss själva och får stå för vårt val själva...

Men det finns riktigt många exempel i artikeln, typ företaget som säljer parfym baserat på kundens DNA... Tokigt.

/Simon

Det här är inte språk!

Jag trodde i min enfald att domänen "datorer" var en av de som skulle funka någorlunda vid automatisk datoröversättning. Men se här vad Google Translate gör med vårt svenska språk.

Tänk om nån tror att det är så här man säger på svenska!

Det är tillräckligt illa på Google maps att Vägbeskrivning heter Anvisningar, men det här är riktigt jobbigt.

Enda nackdelen: det är inte mycket åt, det är inget misstag genom att skriva in kommandon (versaler, gemener, platser och saker är inte där för att göra fint!), Men väl värt det om du som en liten nypa. Slutligen, tänk på att dessa saker är bara litet prov på vad som kan göras: många forum (där vi har ett omfattande samråd och vi har ofta inspirerade till denna artikel) göra sina dagliga parti av nyheter och tips för liten maskin Asus.

Tack Fredrik för tipset. /Simon

Robotar sätts in mot människor som inte är "samarbetsvilliga"?

En blogg på New Scientist skriver om långt framskridna planer från Pentagon att ha flockar av robotar som ska leta upp människor som inte vill samarbeta. Jag blir icke samarbetsvillig bara av att höra om det här!

I slutet av artikeln länkas det till en artikel från New Scientist om etiken hos robotar jämfört med etiken hos människor.

Det är något som Per och jag har pratat om en hel del -- att maskinen på ett sätt är det mest "etiska" som finns i det att den alltid följer sina principer. Jag tror att den tanken ursprungligen kommer från (eller via) Bruno Latour.

Alltså -- vi kommer att hellre lägga svåra beslut hos en maskin än hos en människa för att maskinen inte riskerar att låta sig förledas av sina känslor i en pressad situation. Eller drar jag det här resonemanget för långt?

Länk via Futurambs länkflöde. /Simon

Hos Utbildningsdepartementet

Jag och Per var på Utbildningsdepartementet i fredags, inom ramen för projektet att skriva en lärarhandledning. Där träffade vi Thomas Nordling, expert på IT-frågor i den nya lärarutbildningsutredningen.

Lärarutbildningsutredningen U 2007:10 väntas bli offentlig 3 december och direktiven finns här. Jag har inte följt med i turerna men det verkar på dokumentationen som om IKT-frågorna kom med rätt sent i processen genom ett av tilläggsdirektiven. Det var tur det.

Thomas Nordling visade sig både vara väl påläst, öppen och sympatisk. Ser fram emot 3 december och vilka perspektiv som ges i utredningen på hur IKT ska finnas med i framtida lärarutbildning.

Efter att utredningen offentliggörs följer en remissrunda och det gäller sen att se till att de positiva förändringar som föreslår i utredningen verkligen finns kvar när besluten därefter klubbas. Mer om detta så småningom alltså.

/Simon

Dawkins, igen

”The truth knocks on the door and you say, 'Go away, I'm looking for the truth', and so it goes away.” (Robert M. Pirsig)

Att höra och se Richard Dawkins framföra sin multimediala, retoriskt mycket effektiva Crafoordföreläsning i Lund hösten 1999 var som att bevista ett väckelsemöte för de redan frälsta. Där framme på podiet stod ingen mindre än en rasande skicklig väckelsepredikant. Och stora delar av publiken log och nickade införstått på de rätta ställena. Det var faktiskt precis samma känsla som  jag fick en gång för många år sen, när jag motvilligt låtit mig dras med till ett frikyrkomöte, av en snygg tjej, naturligtvis -- något intresse för mötet hade jag inte. Och när jag långt senare såg och hörde professor Dawkins orera i samma retoriska anda svalnade faktiskt mitt intresse väldigt plötsligt, av just denna anledning. Det var en slående uppvisning i malplacerat trosviss rationalitet. Det var en sorts ”call to arms”, en tydlig föraning om det sekulära antikorståg, kan man väl kalla det, som Dawkins några år senare sjösatte, ackompanjerad av massmedialt buller och bång.

Vad är det Dawkins tror på så starkt? Eller rättare sagt: hur tror han? Jag minns en gång när jag stötte på en emfatiskt bibeltroende individ, riktigt bokstavstroende. Han motsvarade exakt Dawkins beskrivning:

Fundamentalists know that they are right because they have read the truth in a holy book and they know, in advance, that nothing will budge them from their belief. The truth of the holy book is an axiom, not the end product of a process of reasoning" (The God Delusion, s 282).

Kursiveringarna är mina och rymmer själva poängen: den sortens bibeltroende har läst sanningen och tror att deras förståelse ("belief") av vad de har läst är axiomatiskt sann, dvs rationell. Sådana människor tror i verkligheten inte på Gud (i betydelsen Absolut Verklighet, det levande upphovet till allt annat), utan faktiskt snarare på sitt eget förnuft.

Men Dawkins misstar sig i grund och botten på samma sätt. Han menar, för det första, att den enda acceptabla grunden för att hålla något för sant, är att man har kommit fram till det genom ett förnuftigt resonemang, alltså genom en rationell process. För det andra menar han att (den kristna) Gudstron är direkt jämförbar med hans egen förnuftiga tro -- på hans premisser. En sådan ståndpunkt måste egentligen motiveras utifrån metaposition, men det gör inte Dawkins och det är faktiskt inte heller möjligt på ett enbart rationellt plan. Det hela slutar oundvikligen i en oändlig regress. Alltså finns det inga fundamentalt rationella skäl vare sig för tron på Gud eller för den moderna tron på förnuftet. Och anledningen är att det faktiskt inte finns några rationella skäl att tro på något alls. Det finns i grund och botten bara en utväg och det är att erhålla/utveckla förmågan att "pröva andarna" (1 Joh. 4:1).

Den avgörande skillnaden mellan den verkligt Gudstroende (ej att förväxla med den ovannämnde bokstavstroende) och Richard Dawkins är att professor Dawkins inte tror på Gud, medan den Gudstroende inte bara tror på förnuftet. Detta betyder alltså inte att den Gudsmedvetne är oförnuftig, men det betyder att han eller hon ser vissa avgörande begränsningar hos det mänskliga förnuftet, såsom att det inte kan grunda sig självt. Det betyder också, att den som är medveten om det Absoluta som en levande verklighet har fått tillgång till en ickerationell form av visshet, tillförsikt, tillit, alltså pistis -- det grekiska ord i Bibeln som översätts med "tro" ("faith" snarare än "belief").

Felet med den där bokstavstroendes tro, liksom med Dawkins' analoga uppfattning, är alltså att ingen av dem egentligen "prövar andarna". De förväxlar sin förståelse med Gud respektive med Sanningen (två olika namn för samma sak). De är samma andas barn.

/Per

Lågkonjunktur -- se fördelarna!

Jag sitter i Stockholm med många glada och optimistiska webb-etreprenörer. Jesper på OnlinePR är värd, och de andra är Erik, Henrik, Jesper, Per, Peter och Judith. Eftersom alla har läst Paul Grahams "Why to Start a Startup in a Bad Economy" så är det ingen som oroar sig.

Själv tänker jag mest på det "kognitiva överskott" som kan ordnas i en lågkonjunktur, fast det är ju på villkor att inte alla springer runt som skållade råttor och försöker skaffa nya jobb.

"Kognitivt överskott" (cognitive surplus) är ett uttryck som har myntats av Clay Shirky, och som syftar på den tid och mänsklig "processorkraft" som frigörs när folk tittar på TV. Så alla som måste jobba som små illrar i högkonjunkturen har en del tid över i lågkonjunktur, som att baka bröd...

En sak till om kognitivt överskott -- Clay Shirkys tankar om det hela kommer väl antagligen att leda fram till hans nästa bok. Och det går att "läsa hans tankar" genom att kolla på hans delicios-flöde på taggen cogsurp. Det här inläget och de andras finns under taggen blogglördag.

Uppdaterat: Henrik på Alfabravo ser också möjligheterna med lågkonjunkturen., medan Judith önskar att hon var äldre så att hon hade varit med om tidigare finanskriser, och C-J anlägger ett baltiskt perspektiv.

/Simon

Gammal IT, och ny

I Tingsryd har en debatt blossat upp mellan lärare på en skola och IT-avdelningen, som har skickat ut ett meddelande om att skolans servrar ska rensas på vissa sorters filer.

Lärarna gick i taket över den okänsliga kommunikationen, och IT-avdelningen erkänner delvis bristande rutiner, men sen kommer det:

– Uppmaningen gav önskat resultat. Efter städningen finns nu 30 gigabyte diskutrymme kvar på vår server

Vad är detta? De bråkar och en lyckad åtgärd ger 30 GB besparing. Det motsvarar hårddiskar för 30 kronor!

Det är som om det nu finns två sorters IT. En där 30 GB räcker ett år för en hel skola, och där epost-konton, som hos Telia på 10 MB men även Space2U på 30 MB är det rimliga.

Och sen finns det "ny IT" där de gratis mailkontona, som Gmail, har ständigt ökande utrymme som redan nu är på många GB, och där en hårddisk på en terabyte nu är under tusenlappen (inkl moms)...

Jag har inte följt utvecklingen på hur läs- och skrivhastigheterna har ökat i takt med diskstorleken och med att priset har minskat, men risken är att vi fortfarande får göra som Jim Gray (salig i åminnelse) och skicka diskarna med posten och börja se disken som en bandstation för att komma upp i rimliga överföringshastigheter...

/Simon

Javisst, bara ta bort kritiken av GPS-positioneringen

DN.se har en praktisk artikel om "Så får du koll på dina barn". Den tipsar om den praktiska tjänsten "virtuellt staket" från Itrace och använder orden:

För föräldrar som ofta rör sig ute i skog och mark med barnen kan det säkert vara lockande att stoppa ner en gps-sändare i ryggsäcken

Artikeln för inte fram något som helst kritiskt perspektiv. Kan det vara så att det här nu i DN har blivit helt okontroversiellt?

Längst ner står det att artikeln på DN kommer från nyteknik.se. En sökning senare hittar jag artikeln, som ser rätt annorlunda ut än den i DN, och där finns det rätt viktiga tillägget, med råd från Barnombudsmannen om de etiska villkoren för att använda tjänsten.

– När föräldrar och barn kommer överens om att använda den här typen av teknik för att skapa trygghet, då kan det vara ett positivt verktyg i föräldraskapet.

– Men om man däremot skulle lura den på sitt barn, eller tvinga barnet att ha den mot sin vilja så är det en enorm integritetskränkning.

– Tekniken kan till och med användas i direkt olagliga syften där föräldrar vill hålla koll på var barnet befinner sig för att bestraffa barnet om det gör saker som inte accepteras av familjen.

Hur kan man ta bort en sån sak när man återpublicerar artikeln på ett sätt som ska få en att tro att det är samma artikel både i DN och Ny Teknik? Även titeln på artikeln är samma.

Ibland tänker jag att journalister känner att de tvingas att pliktskyldigt lägga till det kritiska perspektivet. Att BO i det här fallet är som en "gisslan" -- hon måste vara med och låta sig intervjuas, och säga vad hon ska, men sen struntar man i det och råder folk att köpa ännu en "användbar" pryl.

Länk via NITA. /Simon

Få använder rss

Simon tipsade mig om en ny undersökning av rss-användande (diskuterad på Micro Persuasion). Enligt denna är det inte mer än 11% som begagnar sig av denna utmärkta funktion och det ser inte ut att finnas något större hopp om att detta skulle ändra sig. Diskussionen och kommentarerna kring detta påminner mycket om diskussionen kring mitt inlägg om detta i våras.

Sedan dess -- och ännu mer efter att ha läst om den här rapporten -- har jag blivit övertygad om att det inte kan finnas några "tekniska" hinder för rss-användande; få saker kan vara enklare. Jag tror faktiskt att den kommentator som skriver så här har rätt: "you have to be a bit of an information junkie". De allra flesta är inte "information junkies". Om jag själv inte hade haft tendenser i den riktningen så vete sjutton om jag hade brytt mig om rss.

Nedanstående synpunkt är säkert också relevant och öppnar ett vidare perspektiv:

Just think about the internet. Most people would have no idea that the internet and the word [sic] wide web are in fact not exactly the same thing, or what packet switching was, but they sure as hell love the web and using their mail client. How many people have any idea what an mp3 is, or how p2p distribution works, but many will have downloaded music.

Detta påminner om när svt.se frågade folk om de hade laddat ner filer från internet och 16% svarade nej (på webben alltså). Det är nog ganska klart vilken fråga resten trodde att de svarade på -- och likaså vilken fråga frågeställarna trodde att de ställde. Den digitala kompetensens grundval ("Hur fungerar det?") eller förmågan att inse denna frågas vikt tycks vara nära noll...

/Per

Lite kalendrar och att publicera en tidning på nätet -- hur komplext kan det bli?

Härom dagen slutade delar av min kalender att synkas till min telefon. Ni vet ett sånt där irriterande fel som man inte märker först. De flesta mötena fanns med i telefonen och då kollar man ju inte att alla verkligen finns där -- anledningen att man tog upp telefonen var ju att man inte kom ihåg vad man hade bokat in...

Bara att hitta att det är i iSync man ställer in vilka kalendrar som ska synkas tog en stund. Men det verkliga mysteriet var (och är fortfarande) varför bara några av kalendrarna syntes i listan över möjliga kalendrar att synka.

Jag nollställde efter lång tvekan synkroniseringshistoriken. Det var nog inte rätt sak att göra -- det gjorde bara att jag behövde svettas mig igenom ett par synkningar från scratch med MobileMe och min universitetsdator. Dessutom försvann nu samtliga kalendrar och adressboksgrupper från synkmöjligheterna.

Sen hittade jag mest av en slump en lokal kopia av synkroniseringsdatabasen. Jag raderade den, och startade om iSync, och så funkade allting igen som vanligt.

Lite för komplext även för en användare av en Mac, som kanske bara är enkel att använda på ytan...

Idag rapporterar Dagens Media om att Affärsvärlden har massiva teknikproblem efter byte av teknikleverantör. Läs det fina citatet:

Affärsvärlden bytte i april i år teknikleverantör till Qbranch och publiceringssystemet Escenic. Något klickar i tekniken men ingen vet riktigt säkert vad.

Känn på formuleringen och försök sätta er in i känslan att jobba på det företaget, eller på någon av de inblandade systemleverantörerna.

Hur komplext kan det bli?

Eller snarare -- hur nära är det mellan "jag vet inte vad problemet beror på" och "jag ger upp och får leva med problemen"? Hur många har redan resignerat, och hur många mer gör det när fler och fler system kopplas samman?

För den som vill veta lite om vad som sker bakom kulisserna när tidningar har problem med sina backend-system rekommenderas varmt denna diskussion på Jaiku.

Länken till Dagens Media via "pelles" från mitt nätverk på delicious.com /Simon

digital infrastruktur, infontology, komplexitet, nya medier