Det finns ett program för 3D-modellering och 3D-animering som heter Maya. Varför heter det så? För den som är lite bevandrad i religionsfilosofi är svaret uppenbart. Det måste ha att göra med ett medvetet lån från traditionell indisk kosmologi och Wikipedia-artikeln om programmet bekräftar detta. Det är ett sällsynt betydelsedigert namnval.
Maya som begrepp i indisk filosofi brukar översättas med ”illusion”, men då menas inte det som vi vanligen menar med ordet (=ren inbillning; overklig fantasi). Maya/illusion är i stället det som vi, i den moderna världen, kallar ”verklighet”, dvs sinnevärlden. Det som verkligen är illusoriskt är alltså vår grundmurade tro, att den tredimensionella världen, och ingenting annat, är Verkligheten. Det är lite som när man så totalt lever sig in i en roman, att man tror att dess personer är ”på riktigt”. Eller som när man ser en 3D-animation i en långfilm och för ett ögonblick på fullt allvar undrar, vad som är datorrenderat och vad som är ”filmat” (som om ”det filmade” vore mera verkligt än det renderade). Själv ”förstår” jag att mycket i filmen Den perfekta stormen är 3D-animerat, men jag rycks häftigt med i alla fall. Och omvänt (?) påstås de verkligen (!) fantastiska sekvenserna i Flyttfåglar vara filmade på riktigt.
En populär film som gör kreativt bruk av maya-begreppet är The Matrix. Den -- symboliskt nog -- kvinnliga rollpersonen The Oracle kan, som även Wikipediaartikeln om maya påpekar, ses som maya personifierad – i indisk mytologi annars mest känd som Shakti.
Vad är det alltså man gör med ett kraftfullt 3D-program som Maya -- och över huvud taget med fascinerande filmer och fängslande romaner? Man trollar. Det är magiskt, främst för åskådaren/läsaren av det färdiga resultatet. Och det i Väst traditionella magibegreppet ligger faktiskt mycket nära det indiska maya. Det rör sig förmodligen om i grund och botten samma ord. (Se t ex denna artikel [pdf].)
En av de klaraste definitionerna av magi i den västerländska traditionen kommer från Jacob Böhme (1575-1624). Andrew Weeks sammanfattar:
Magia can be construed as the root of imagination. Magia (magic), as opposed to evil Zauber (sorcery), is a sacred generation of something out of the nothingness of the will. In nature, there are parallels to this: Sunlight ”spontaneously” generates life in the lifeless soil. Matter is transformed by fire into a light ”free” of matter [...].
The German verb for ”to imagine”, sich einbilden, interprets the Latin imaginatio. Einbilden hints at the divine art of creating man in the image (Bildnis) of God. Hence, the cluster of words linked to ”imagination” ties in with a whole field of concepts: the entire world with everything in it is an expression of the divine magic [...]. [s 151-52]
Magi handlar med andra ord om att skapa (det som uppfattas som) det verkliga. Allting är en produkt av magia, inbildningskraft. Tänk då, vad en ”virtuell värld” är: en inbildning i inbildningen. Ren magi, maya, det med.
/Per
Än intressantare är att röra sig i andra riktningen: Vad finns det för anledning att tro att inte föreställningen om vår tro på den tredimensionella verkligheten som illusorisk i sin tur är illusorisk?
Posted by: ctail | 01 september 2008 at 12:38
All tro är illusorisk i den magiska meningen. Den uppfattas inte som mindre verklig för det, så länge man tror.
Posted by: Per | 01 september 2008 at 12:55