Infontology

Tiger Woods går på vattnet...

Titta, en historia med många bottnar... :-) För ett år sen la en spel-intresserad kille ut en video på YouTube. Videon föreställde ett "Jesus shot" i ett Tiger Woods golfspel, där Woods står på vattnet och slår en boll som också ligger på vattenytan. Visst, det finns inget i spelvärldar som hindrar någon från att gå på vattnet, men det finns nån sorts överenskommelse om att det ska finnas så mycket realism som möjligt i såna här spel.

Nu har i alla fall Electronic Arts, som ligger bakom spelet postat en riktigt fin uppföljning till den här videon, där Woods verkligen går på vattnet. (Eller alltså -- det ser ju bara ut så på filmen... :-)

Skicklig marknadsföring där man vänder anklagelserna om dålig programvara till något positivt, och detta med hjälp av den nya tidens sociala medier. Och ett fint spel mellan virtuellt, verkligt, religiöst, fysiskt möjligt och en god portion humor och kreativitet.

Länk via Headshift. /Simon

infontology, religion, spel, verkligt eller virtuellt

Varför är Dawkins så arg?

Jag såg Richard Dawkins Gudsillusionen Roten till allt ont härom dagen på Kunskapskanalen. Det som fascinerar mig är varför Dawkins är så arg och aggressiv mot de religiösa han möter. Javisst är han lika fundamentalistisk som de religiösa, men det finns någonting utöver detta med i resonemangen.

Dawkins har gjort sig känd som författare till en rad böcker om evolution av olika slag. Han är en intressant vetenskapsman också genom att han har kunnat popularisera sina teorier, och böcker som The selfish gene har nått långt utanför en specialistkrets. Hans idéer om "memer" som genernas idé-mässiga motsvarighet har inspirerat även forskare långt utanför naturvetenskaperna.

Helt klart har Dawkins "sett" något som andra inte kan "se" lika klart. Men vad är det han "ser" och var finns det?

Kommentarerna till det här inlägget om källkritik och vetenskapliga metoder tar upp en del av det jag tror på, att det finns människor, som exempelvis Isaac Newton, som har fått en direkt kontakt med aspekter av verkligheten som vi vanliga inte får. Och det finns fler exempel, som autistiska barn som bollar primtal som andra leker med rim-ord, eller som kan minnas vinklar i de rum de är och sen återskapa dem.

1. Människan har fötts med ganska enkla och begränsade sinnesorgan. Det finns många djur med bättre syn, hörsel och luktsinne. Det finns också djur med andra sinnen än vi. Ändå betraktar vi världen som om vi kan uppfatta allt som finns i den. Lite ödmjukhet, tack.
2. Vissa människor lär sig mer om ett område, så att de lättare kan "se" fenomen inom det området. Eller kanske det är så att de lär sig att bortse från de invanda föreställningarna? De får nya begrepp att "hålla sig fast" vid så att de vardagliga resonemangen inte drar dem tillbaka "ner på jorden". Autisterna ovan kanske har sin "fördel" inom ett begränsat område genom att de saknar den "kultur" som hindrar oss vanliga från att "se" klart.
   

Dawkins klarsynthet, omvittnad genom hans vetenskapliga produktion, tycker jag visar att han har den här sortens förmåga att "se" genom vår vardag in till en annan del av verkligheten som vi har svårt att prata om. Dawkins har inte bara sett det här, utan också haft förmågan att fånga det i ord. Låt oss kalla denna andra del av verkligheten för en "transcendent" verklighet. (Fast om man frågar Dawkins är jag inte säker på att han skulle kännas vid denna transcendenta förmåga.)

Nu åter till religionen. Kännetecknande för många (alla?) religioner är att de hävdar någon form av transcendens. Det finns något "på andra sidan" som man får kontakt med när man "tror".

Kortfattat så tror jag att det är just här konflikten ligger för Dawkins. Att han på något sätt skäms över sin egen transcendenta blick, så att han inte kan fördra andra som hävdar att de kan "se genom" tingen. Kanske att han (undermedvetet) är besviken på att de religiösa "ser" så bisarra saker, och att de använder sin religion till att förleda, snarare än att visa upp den värld som vetenskapssamfundet har hjälpts åt att finna.

En sak till måste sägas, om den traditionella kultur som de flesta av oss fortfarande lever i. Vi har byggt upp ett sätt att se på världen som stöds av den kultur vi växer upp i. Är vi överens om att detta inte är det enda eller det sanna sättet?

/Simon (med visst stöd av Per)

infontology, transcendens

Fantasins Sverige, på riktigt

Tidigare i sommar passerade vi Sveg. Det har vi gjort förr och varje gång har vi konstaterat, att visserligen är det en välkommen mellanlandning i ödemarken, mellan Mora och Svenstavik (dvs mellan kulturbygderna kring Siljan respektive Storsjön), men inte har det funnits något lockande med själva orten i övrigt. När vi nu närmade oss det lilla samhället erinrade vi oss, att "det var väl här den där Mankelldeckaren utspelade sig?" och döm om vår förvåning när vi strax därefter passerade Kulturcentrum Mankell.

Fast förvånad borde jag väl egentligen inte ha blivit. Inte efter åtskilliga Ystadsbesök, eller några bilturer genom Västergötland. Kommissarie Wallanders och riddare Arns närvaro på dessa platser är ju utan tvivel verkligare idag, än vad mera verkligt verkliga historiska personers är, fastän varken Wallander eller Arn har funnits på riktigt. Eller har de det? Själv har jag t ex alltid, faktiskt, haft en känsla av att Lord of the Rings och dess förhistorier i Silmarillion på något sätt är "på riktigt" (dock på ett annat sätt än länken här visar upp). Så, vad betyder det egentligen, att något "är på riktigt"?

Den amerikanske författaren John Gardner ger en fängslande vinkling på frågan i den lilla men suggestiva romanen Grendel från1971. Boken återberättar i jagform Beowulfsagan -- från monstrets synpunkt. Grendels  värld är "divided, experience teaches, into two parts: things to be murdered, and things that would hinder the murder of things". Men när en ny skald, "the Shaper", anländer till byn, vars invånare monstret mördar och äter upp, händer det något i Grendels sinne, när han hör skalden sjunga om heroiska dåd i kampen mot honom själv. Mot sin vilja sveps han med och börjar muttra irriterat:

I listened, felt myself swept up. I knew very well that all he said was ridiculous, not light for their darkness but flattery, illusion, a vortex pulling them from sunlight to heat, a kind of midsummer burgeoning, waltz to the sickle. Yet I was swept up. [...]

"He reshapes the world," I whispered, belligerent. "So his name implies. He stares strange-eyed at the mindless world and turns dry sticks to gold." [...]

"He takes what he finds," I said stubbornly, trying again. "And by changing men's minds he makes the best of it. Why not?" But it sounded petulant; and it wasn't true, I knew. He sang for pay, for the praise of women -- one in particular -- and for the honor of a famous king's hand on his arm. If the ideas of art were beautiful, that was art's fault, not the Shaper's. [...]

Yet I wasn't satisfied. His fingers picked infallibly, as if moved by something beyond his power, and the words stitched together out of ancient songs, scenes inrerwoven out of dreary tales, made a vision without seams, an image of himself yet not-himself, beyond the need of any shaggy old gold-friend's pay: the projected possible. [...]

Two nights later I went back. I was addicted. The Shaper was singing the glorious deeds of the dead men, praising war. He sang how they'd fought me. It was all lies. [...] "Bullshit!" I whispered through clenched teeth. How was it that he could enrage me so?" [...]

Imagination, I knew. Some evil inside myself pushed out into the trees. I knew what I knew, the mindless, mechanical bruteness of things, and when the harper's lure drew my mind away to hopeful dreams, the dark of what was and always was reached out and snatched my feet.

Poesi, fantasi, storslagna fängslande ord, tankens, inbildningskraftens makt över verkligheten: till och med monstret stillnar ett ögonblick. Vad är det som får världen, människornas värld, att fortsätta, att inte tappa greppet, trots allt? Just detta: det magiska meningsskapande som får sinnet att lyfta.

Och just därför, inser jag, är Wallander och Arn verkliga. Just därför är deras imaginära geografi ett så verksamt dragplåster, även om det påtagliga motivet "egentligen" är turisternas pengar. Precis som Grendel är också vi, rationella och realistiska svenskar, mottagliga för den evige skaldens spinnande.

/Per

Skolkare i Texas kan få elektronisk fotboja

I Texas kommer man att kunna sätta en elektronisk fotboja med GPS på skolkande ungdomar, främst från high school (14-18 år). Ett solklart fall av ändamålsglidning tycker jag, där man tar en teknik som utvecklats för betydligt grövre förseelser och använder den på en annan målgrupp, nu när tekniken mognat (eller folk har vant sig vid tanken).

Fotbojan är tänkt att inte kunna tas av, så "myndigheterna" kommer att kunna se var eleven är även utanför skoltid. Artikeln från AP innehåller intressanta resonemang som vacklar mellan att det bara är skol som ska stävjas och att det är för att skydda samhället som fotbojan används...

Givet Sveriges hållning till övervakning skulle en motsvarande lösning nog kunna börja tillämpas för vuxna som inte begått något brott i egentlig mening, men jag tror att motståndet skulle vara stort mot att utsätta minderåriga för det.

Länk via länkflödet på Delicious. (Fler versioner av artikeln.) /Simon

infontology, ändamålsglidning

Simon Winter for President

Jag måste säga att det här är skitkul.

Jätteskickligt gjort.

/Simon

infontology

OS-fyrverkerierna fotograferades inte för TV, utan "återskapades" i datorn

Jag vet inte vad man ska säga om det här... Det ansågs för riskabelt att filma fyrverkerierna vid OS-invigningen så man la ett år på att återskapa dem i datorn, komplett med helikopter-skakning och lite extra Peking-smog.

Den ansvarige animatören sammanfattar så här, enligt Sky News: Det blev lite ljusare än de verkliga fyrverkerierna, men eftersom de flesta av tittarna trodde det var filmat live, så var det lyckat.

Tala om bristande perspektiv.

Länk via The art of the prank. /Simon

bedrägeri, infontology, politik

Priset på hårddiskar

Här är ett diagram över vad det kostar att köpa en hårddisk idag. Data kommer från prisjakt.nu och täcker alla hårddiskar på 200-1000 GB.

Det som är plottat i diagrammet är priset per GB mot hårddiskens storlek, och bara för diskar som har lägre GB-pris än 3 kronor (ca 200 produkter). Klickar man på en punkt får man exakta data för den punkten.

Jag ville dessutom ha ut vad det är för produkt, för den informationen finns i mitt kalkylblad, men jag är inte tillräckligt haj på Google Spreadsheets för att fixa det.

Data är inte dynamiskt laddade till diagrammet, utan jag har kopierat en hel tabell från Prisjakt och klistrat in i Google Docs. (Att det går att göra så är rätt gött i sig...)

Anledningen till att jag gjorde diagrammet var att det var så svårt att enbart använda pris/GB som mått -- då fick man bara stora hårddiskar. Jag ville veta om det fanns nån brytpunkt när det inte blev billigare att köpa en större hårddisk (500 GB ser det ut som) och om det fanns några hårddiskar som var relativt små, men ändå hade ett rätt lågt pris per GB. Och då verkar man landa runt 320 GB.

Förslag till förbättringar mottages tacksamt. /Simon

infontology, visualisering

Varifrån ska mediernas etik komma?

Jag måste säga att jag blev ganska tagen av att läsa den blogg som tillhör mamman till den mördade Engla Juncosa Höglund. (Och för att vara lite källkritisk så tror jag att bloggen är autentisk, inte för att Sydsvenskan skriver om den utan för att jag har läst igenom det som har skrivits till och med dagens datum.)

Det som framgår av inläggen är hur liten respekt medierna haft för mammans privatliv, att hon har velat att de hemskaste detaljerna inte skulle behöva exponeras offentligt, men att tidningarna inte på något sätt respekterat hennes önskan, som här:

Innan jag blev drabbad av denna mardröm så trodde jag mig ha lite koll på hur det fungerar i samhället med rättssäkerhet, media, lagar, mm men jag hade ingen aning, känner att jag levt i en lögn om ett samhälle som har medborgarnas säkerhet som nr ett och att brotts offren hade rättigheter och att inte viktiga myndigheter som polis ,åklagare advokater mm inte får gå ut med hemlig information att det fanns någon typ av sekretess i dessa organ men det har visat sig att jag hade helt fel . Jag skulle nog kunna skriva en hel bok om allt krångel som jag har stött på i vårt samhälle under 3 månaders mardröm .Jag har provat att tala med media men jag kan lova att det inte går att få fram det man egentligen vill säga för journalisten har fått ett uppdrag och det är inte om sånt som jag tycker är viktigt att få fram som dom vill skriva om utan om sånt som berör människor och som gör att dom köper tidningar. Logiskt kan jag tänka det är ju faktiskt så att det är tidningar dom vill sälja och bara granska sånt som säljer. Det är faktiskt så att när jag igår försökte få fram vad jag tyckte om expressen så fick jag veta att aftonbladet inte ville ha någon pajkastning mellan tidningarna ,då säger säkert någon insatt att jag kan vända mig till press ombuds mannen men när hon skulle skriva en debattartikel så blev den värre än vad som redan skrivits och jag kände att hon inte var opartisk utan gick in med personliga ide er och tankar om det som varit, , så vem ska då granska pressen? Alla har något som heter yttrandefrihet så att media ska kunna granska samhället ,märkligt att vi på 2000-talet inte ska kunna ha en myndighet som kan göra det och samtidigt skydda brotts offren från att bli uthängda i press på laglig grund eller att utredningar blir förstörda.

Det som på ett sätt är absurt är att hon hänvisas till att starta en blogg och skriva själv, för att kunna få uttrycka sig ofiltrerat. Men samtidigt vet jag inte om det är från bloggosfären som den nya medie-etiken kommer att komma. Hittills har bloggosfären ju varit en salig blandning av anonymt, fejkat, personligt, skrivet på andras uppdrag, låtsat engagerat, och allt annat, så att tro att en respekterande attityd kommer att emergera ur detta sammelsurium...

Länk via Beta Alfa. /Simon

infontology, integritet, nya medier

Vilka företag skojar anonymt i sitt eget namn...

...eller vem är det annars som gör det?

Uppdaterat med ny länk till video etc. 4 september.

Nu har det kommit en film till med sexistiska (och andra...) undertoner som är utformad som en reklamfilm för ett företag. Den här gången är det Extended Stay Hotels som i en serie filmer framhålls som "väldigt rena". En ung kvinna går runt på ett hotellrum och slickar på alla föremål som traditionellt kan anses lite snuskiga på ett hotellrum: telefonen, fjärrkontrollen, och sen, ja låt oss inte prata om det...

Omdömet som hon lämnar sen är "very clean", och hon visar upp sin hand där hon har skrivit urlen till hotellföretaget. Eller vänta nu extstay.com (fungerar inte längre) som hon visar upp är ju inte den riktiga urlen till hotellkedjan, fast det skulle kunna vara det.

Går man till sidan och klickar på nyckelkortet får man några filmsnuttar, och när man klickar på länkar på sidan kommer man till hotellkedjans verkliga sida, eller åtminstone en sida som verkar tillhöra en riktig hotellkedja.

Man blir helt förvirrad av det här -- källkritiken slutar liksom att fungera. Här har vi en video som uppenbarligen inte hade fungerat som en officiell reklamfilm för ett företag, på grund av mängder med etiska frågeställningar, men som för all del inte visar något som är olagligt. Videon är genial i sitt sätt att locka oss att se på saker som utmanar djupa och grundläggande tabun, och den kommer nog inte att glömmas av de flesta, och fungerar därför utmärkt som marknadsföring.

Så vad skulle hindra Extended Stay Hotels från att producera något sånt här, anonymt? Ja, kanske främst den brist på fantasi som brukar känneteckna stora företag, men även fantasifulla människor måste ju jobba nånstans, så varför inte där. Lägg därtill filmens budget: två personer som tar in på hotellet en dag, ägnar sig åt en grundlig rengöring (förhoppningsvis!) av allt som ska slickas på, och sen filmar den ena den andra. Totalkostnad inklusive arbetstid på under 2.000 kronor. Hur mycket reklam brukar man få för en sån peng?

Jämför också med den förra videon som var från LG, eller inte...

Länk via BoingBoing. /Simon

bedrägeri, infontology, reklam, sex

"Den dummaste generationen" (del 2)

För att göra diskussionen utifrån Bauerleins The Dumbest Generation tydligare följer här en sammanfattning av några viktiga delar i boken.

Kontentan är klar:

The autonomy [of today's American youth] has a cost: the more they attend to themselves, the less they remember the past and envision the future. They have all the advantages of modernity and democracy, but when the gifts of life lead to social joys, not intellectual labor, the minds of the young plateau at age 18. (s 10)

Taget för sig låter ju detta lite surgubbeaktigt, men bakgrunden utgörs av mycket omfattande och noggrant genomförda studier av bl a följande organisationer och myndigheter:

National Assessment of Educational Progress, U.S. Department of Education (NAEP)

National Survey of Student Engagement, Indiana University (NSSE)

Kaiser Family Foundation Program for the Study of Entertainment Media and Health

American Time Use Survey, Bureau of Labor Statistics (ATUS)

Survey of Public Participation in the Arts, National Endowment for the Arts (SPPA)

Ytterligare större och mindre undersökningar refereras i boken. Bauerleins sammanfattning lyder:

Most young Americans possess little of the knowledge that makes for an informed citizen, and too few of them master the skills needed to negotiate an information-heavy, communication-based society and economy. Furthermore, they avoid the resources and media that might enlighten them and boost their talents. [...] instead of producing a knowledgeable and querulous young mind, the youth culture of American society yields an adolescent consumer enmeshed in juvenile matters and secluded from adult realities. (s 16)

American Freshman Survey från Higher Education Research Institute, UCLA, visade att andelen ungdomar som ansåg det vara "very important" att hålla sig à jour med politiska frågor år 1966 var 60 %, medan den år 2005 var 36 % (trots 9/11 och dess efterverkningar, alltså). Det s k "Executive Summary of the State Legislatures" inledde redogörelsen för detta så här:

This public opinion survey shows that young people do not understand the ideals of citizenship, they are disengaged from the political process, they lack the knowledge necessary for effective self-government, and their appreciation and support of American democracy is limited. (s 21)

Med tanke på USA:s globala maktposition är ju detta högst oroande, alldeles bortsett från andra synpunkter på saken.

Paradoxen med "den dummaste generationen" lyder så här: De tydliga nedåtgående trender, vad gäller för en demokrati basala intellektuella färdigheter och kunskaper, som avslöjas i dessa undersökningar, har ägt rum under samma tidsperiod som ungdomar har tillbringat mer tid i skolan än någonsin, antalet kulturella institutioner har blomstrat och ungdomar har haft mera pengar att spendera än någonsin. Sett från Bauerleins kritiska synpunkt står vi här inför inget annat än ett gigantiskt kulturellt och pedagogiskt misslyckande. Amerikanska utbildare och andra aktörer har trott att de har stimulerat och verkat för en sak, men resultatet har (kollektivt sett) blivit snarast det motsatta. (Vi får inte glömma att det här rör sig om starka och ihållande statistiska trender, vilket innebär att det finns gott om individuella undantag, vilka dock fortgående reduceras till en krympande minoritet sett till hela befolkningen.)

Vad Bauerlein fokuserar på, med rätta som jag ser det, är vad han kallar "intellectual habits and repositories of knowledge" -- alltså inte på social förmåga, moraliska attityder, religiösa uppfattningar eller generell hälsa. Det rör sig alltså om förmågan att ta till sig och använda det kulturella arvet -- till sitt eget och framtida generationers fromma. Vad som händer är att alltfler människor tycker sig kunna "börja från scratch" och sålunda i praktiken dumpar det som de som har levt och verkat innan oss har åstadkommit.

Vad är då orsakerna till detta? Bauerlein redogör för dem i kapitlen "Screen Time", "Online learning and non-learning" och "The betrayal of the mentors". För att inte göra detta redan långa inlägg ännu längre kan de sammanfattas i två påståenden, som i boken underbyggs grundligt:

Forming reading and thought patterns through screens prepares individuals for only part of the communications demands of the twenty-first century, the information-retrieval and consumer-behavior parts. The abilities to concentrate upon a single, recondite text, to manage ambiguities and ironies, to track an inductive proof ... screen reading hampers them. (s 148)

[Young Americans] upload and download, surf and chat, post and design, but they haven't learned to analyze a complex text, store facts in their head, comprehend a foreign policy decision, take lessons from history, or spell correctly. Never having recognized their responsibility to the past, they have opened a fissure in our civic foundations, and it shows in their halting passage into adulthood and citizenship. (s 201-202)

/Per

PS. Någon som känner till eventuella motsvarande svenska studier i stil med de Bauerlein refererar till får gärna tipsa om dessa.