Lena Halldenius, numera vid Malmö högskola, är en klok kvinna med en ovanlig förmåga att uttrycka sig klart och rakt på sak. I en Sydsvenskanartikel idag, Här dör grundlagen, har hon åstadkommit det bästa och tydligaste jag hittills har läst om FRA-lagens innebörd, inte minst om man ser det i ett större historiskt perspektiv. Hon pekar på det chockerande lättvindiga sätt på vilket våra riksdagspolitiker nu har totalt struntat i grundlagen -- det enda skydd vi har mot statliga övergrepp i en parlamentarisk demokrati. "Själv har jag svårt att se en enklare gräns för en parlamentariker. Grundlagen är inte för
er att tumma på; den är det fria folket som talar om för er vad som är rätt", skriver Halldenius.
Vad vi är vittne till är en otrolig oförmåga att under tryck verkligen stå för fundamentala principer, t o m en förfärande omedvetenhet om att det finns fundamentala principer, principer som ingen, som anser sig vara en ansvarig människa och medborgare i en demokrati, får bryta mot. Gör man det är man en fundamental svikare av det som är viktigast av allt i vårt politiska system. Man öppnar, antingen med berått mod eller av grotesk omedvetenhet, vägen för ett totalitärt styre utan motstycke. Man hjälper till att bekräfta Platons kontroversiella tes, att demokratin bäddar för tyranni.
Detta är särskilt allvarligt i ett samhälle som det svenska, vilket utmärks av vad Henrik Berggren och Lars Trägårdh i boken Är svensken människa? träffande kallar statsindividualism. Denna innebär att "svensken idag till stor del står i en direkt, oförmedlad relation till staten och är relativt befriad ifrån direkt beroende av sina medmänniskor" (s 52). Antagandet av FRA-lagen och andra liknande företeelser -- som det principlösa polisiära användandet av PKU-registret -- visar på den stora svagheten i denna "frihet".
Det finns en massa nya interaktionsmöjligheter med ny teknologi. Det mesta är bra, men en del kommer ur det mänskliga sinnets mörkare hörn. Det är på ett sätt bra om fantasierna kommer ut ur garderoben ganska tidigt, medan samhällets digitala infrastruktur inte vilar alltför tungt på just denna teknologi.
Här har vi ett fint och välgjort exempel på en hel massa saker. Jag brukar tänka på det som ett katalyserande exempel. Inte ens 2 minuters video, och så mycket diskussion man kan basera på det här!
Först måste jag tillägga att det inte i dagsläget går att spåra videon till en officiell sida som ägs av LG, men det är ju också det lömska med viral marknadsföring -- avsändaren ska vara lite otydlig och innehållet sprida sig utan avsändarens medverkan. Blir det etiska konflikter tillkommer förstås en del komplikationer -- i vilken mån faller anklagelserna på LG om de förnekar att de ligger bakom filmen. Jag har i alla fall skickat en fråga till LG i Sverige per epost, i torsdags, och de har inte svarat ännu.
För det första är det ju de uppenbara etiska aspekterna. Dels vad gäller producenterna bakom filmen, och dels killen som "drar i trådarna". Elza Dunkels, där jag hittade filmen, får lite bannor i sina kommentarer för att hon använder ordet psykopat, och själv är jag kanske benägen att hålla med.
Jag tycker att producenterna av filmen har agerat extremt manipulativt, men anledningen till att den väcker starka reaktioner hos många är nog också att den ligger "nära" oss. Den är otäck, inte för att den visar oss mänsklighetens utkanter och gränserna för vad en bestialisk människa skulle kunna åstadkomma, utan för att den visar en värld som ligger ganska nära vår egen, kryddad med lite "teknologi som magi".
Vad gäller huvudpersonen i filmen tror jag att det finns många som hade agerat som han, givet förutsättningarna -- att märka att man kan styra andra personer utan att de märker det själva. Många hade gjort det en gång, för att se att det verkligen fungerade. Några hade gjort det flera gånger för att det hade fått dem att känna sig som superhjältar eller andra mytologiska figurer. Ett fåtal hade fortsatt en längre tid.
Filmen är extremt välgjord med subtila historisk-politiska paralleller. (Cigarren.) Och sen för den in en intressant dimension vad gäller interaktion i den virtuella och den verkliga världen. En av de etiska konflikterna ligger ju i möjligheten att styra människor som vore de maskiner, och en annan i att göra det när de är ovetande om det som sker.
Om vi ser kvinnan som en "metafor" eller "bärare" för möjligheten att allting i den verkliga världen en dag kommer att styras från den virtuella världen blir hon mer som en symbol, ungefär som den symboliska kvinnan i Luc Bessons Femte elementet. Och både i den tekniska utvecklingen och hur vi talar om människan blir det mer och mer som att vi ser människan som en "mekanism". Vad kommer det att finnas för etiska frågeställningar kvar när människan är reducerad just till denna mekanism?
Jag vill också försvara filmen med att "om den inte hade varit så spektakulär hade den inte kunnat finnas". Jag utmanar er att skriva ett kortfilmsmanus som innehåller de intressanta aspekterna av filmen men utelämnar de sexistiska, och lovar att försöka förverkliga de intressanta bidrag som kommer in. Per och jag har faktiskt försökt göra film/TV av Infontology ett tag nu, så det är ett seriöst erbjudande!
Det är möjligt att det finns en massa reklamfilmer som är etiskt oantastliga men som helt enkelt aldrig når ut, och framför allt aldrig kan bli föremål för en intressant etisk diskussion. Se på den officiella sidan för LGs telefon "Secret" och tala om hur länge ni står ut med att titta på den...
Visst är den här filmen sexistisk, men samtidigt är det rätt mycket i vår kultur som tolkas som sexistiskt men som inte skulle behöva tolkas som det. Jag vet inte så mycket om hur andra mäns uttrycksbehov ser ut, men själv känner jag det som om jag har någon sorts kulturell munkavle.
Jag skulle vilja kunna säga sånt som "Jag gillar att se på bilder på vackra kvinnor", men till och med ett sånt uttalande känns som om det skulle misstolkas som ett understatement för att jag läser porr i sådan utsträckning att det går ut över mitt jobb.
En av de konstnärer som jag tycker är fantastiska på att skildra kvinnor är Alfons Mucha. Här är fler bilder från Mucha foundation. Till och med den här bilden som är reklam för cigarett-papper är fantastiskt fin.
På 80-talet läste (och översatte) jag mycket tecknade serier, och fastnade bland annat för Vittorio Giardinos serier om en ung kvinnas dagdrömmar. Här är första sidan ur en av dem, och de slutar alltid med "Oj, jag undrar vad min psykoanalytiker skulle säga om det här". Sexistisk, om man så vill, men också så mycket annat. För mig hade man inte kunnat göra en sådan här serie om en man, och inte heller om en könsneutral människa.
Så jag skulle vilja önska mig lite mer nyanser när det gäller att diskutera och visa drömmar om kvinnor. Och om någon man eller kvinna vill komplettera med att visa sina drömmar om män, så gör gärna det. Jag ska respektera det, men jag kommer inte att förstå det och dela upplevelserna av det på samma sätt som jag förstår dem som drömmer om, tänker på och beundrar kvinnor.
Tillbaka till filmen -- ja, jag tycker den är sexistisk långt över gränsen, men jag är glad att den finns, jag hoppas att det är LG som verkligen ligger bakom den och att de får massiv kritik för den. Det kan leda till ökad medvetenhet och en välbehövlig etisk diskussion.
Det här känns som en low-tech-variant på Microsofts Photosynth, men å andra sidan ett system som verkar kunna funka. Vid vissa platser är det taget så många bilder att man kan använda en bild-pool och få se samma plats ur olika perspektiv. Kanske en översikt, eller att zooma in på en detalj.
Klicka på "Look around" på den här sidan och för muspilen över bilden, eller småbilderna till höger. Det är lite lurigt med alla perspektivskiften när de visar omfånget på de andra bilderna. Svårt att föreställa sig vad man ska få när man klicka på en bild ur en annan vinkel.
Panoramio är ett spanskt system som köpts av Google. Här är deras egen beskrivning av funktionen att kunna "se sig omkring".
I morgon röstar riksdagen om den s k FRA-lagen. Utan anspråk på att vara direkt originell vill jag kommentera ett par saker som är relevanta oavsett vad man formellt beslutar. Det första jag hela tiden har undrat över -- inte bara i FRA-fallet, utan generellt i argumenten för övervakning -- är den absurda bristen på proportioner. I Sydsvenskan i förrgår t ex uttryckte sig Allan Widman, fp:s man i försvarsutskottet, så här:
Den 25 november 2005 låg propositionen om att Sveriges Isafstyrka skulle ta
över ansvaret för fyra nordliga provinser i Afghanistan på riksdagens bord.
Just den dagen dödades två svenska officerare i ett bombdåd i Mazar i
Sharif. Det sker alltså ett terrordåd i Afghanistan samtidigt som vi har en
politisk process i Sverige. Enligt min uppfattning kan man inte utesluta att
attentatet har föregåtts av kommunikation som hade kunnat fångas upp av
trådbaserad signalspaning.
Va!? För att undvika att ett litet fåtal soldater dödas i krigsdrabbat område, långt från Sverige dessutom, så ska man avlyssna hela svenska folket?
Det andra jag undrar över, i förlängningen av detta, är vad som egentligen ligger bakom. Jag har redan sagt något om det riktigt generella sammanhanget, men när jag igår råkade läsa lite i Giorgio Agambens lilla bok Undantagstillståndet klarnade det ytterligare. Han skriver där (s 17):
Som en konsekvens av den ohejdbara utvecklingen av det som definierats som ett "globalt inbördeskrig" tenderar undantagstillståndet att framträda som det dominerande paradigmet för regerande i den samtida politiken. Denna förvandling av en provisorisk och exceptionell åtgärd till en regeringsteknik hotar att radikalt transformera -- och har redan de facto uppenbart transformerat -- strukturen och innebörden hos den traditionella skillnaden mellan olika typer av författningar. Undantagstillståndet framträder i detta perspektiv som en tröskel där det inte längre går att skilja mellan demokrati och absolutism.
Detta skulle kunna förklara bristen på proportioner. Och om det är sant så kommer vi att se mer av den här varan, oavsett hur det går i "Sveriges" riksdag.
Dagens Vetandets värld var ett riktigt gott exempel på god vetenskapsjournalistik av Sven Börjesson, och dessutom inom ett närmast tabubelagt ämne, nämligen den globala uppvärmningen dess orsaker.
Det innehåller alla inslag: ett politiskt laddat ämne där etablerade sanningar ifrågasätts på ett för lekmannen förståeligt sätt, ledande forskare som intervjuas, och vissa försvarar sina teorier lika självklart som andra säger att hoppsan vi skulle mycket väl kunna ha fel.
En rolig episod är när Erland Källén, professor i dynamisk meteorologi vid Stockholms universitet får frågan om temperaturökningen under åren 1910-1940, som hade en lika kraftig temperaturökning under 1990-talet. På frågan om hur vi kan vara säkra på att det är växthuseffekten som är orsaken säger han att man har matat in data i modellen och kommit fram till att koldioxidhalterna under perioden i början av 1900-talet var för låga för att de skulle kunna orsaka temperaturökningen då! Men att vi däremot kan återskapa 90-talets temperaturökningar i modellen, som ett resultat av växthuseffekten.
Jag vet inte om detta kan tolkas på ett annat sätt, men för mig är det som om teorin för honom är det primära, och om vi kan matcha data mot modellen så att vi kan behålla teorin, så ska vi göra det. I många fall kan man kanske tillåta sig att vara teoridriven i sin vetenskap, för att slippa famla i blindo, men kanske inte i det här fallet när ämnet är så politiskt laddat och har stora ekonomiska konsekvenser. Då tycker jag att man ska ställa högre krav än så.
Sven Börjesson nöjer sig inte med detta, utan letar vidare i rapporterna från FNs klimatkommission, och hittar en alternativ tolkningsmodell som skulle kunna förklara mycket mer än växthusteorin, men vars mekanism är mindre väl förstådd, nämligen att temperaturökningen skulle bero på ökad instrålning från solen.
Det visar sig att instrålningen och dess påverkan beskrivs i kapitel 3 och 9 i rapporten, men att resultaten från det kapitlet inte sedan fått följa med till den summering som beslutsfattarna använt. Professor Joyce Penner vid University of Michigan som varit en av huvudförfattarna till kapitel 9 svarar på Börjessons frågor på ett mycket intressant (och intresserat) sätt.
Hon håller med om att det verkar som om instrålningen skulle kunna vara en viktigare orsak än växthusgaserna till temperaturökningen, men att orsaken till att instrålningen inte kommit med i rapportens sammanfattning är att vi bör begränsa sammanfattningen till de fenomen som är bättre förstådda!
Min slutsats blir att växthuseffekten är kanske helt enkelt för "bra", som teori betraktad.
Sammanfattningsvis en riktig lektion i politik, källkritik, modeller och vetenskap.
Och om någon tvivlar så har jag redan tidigare skrivit om att vi bör minska vår användning av exempelvis fossila bränslen, och vår allmänna energianvändning, men kanske av andra skäl.
Kan det vara en klassisk "välja fel i listan på datorn och sen inte titta på resultatet"? Eller har det gått utför så pass att det lilla furstendömet fått ta den plats som annars är vikt åt Litauen?
För övrigt tycker jag att ursprungsmärkningen är rätt värdelös om man inte får reda på varifrån svampen faktiskt kommer, utan får nöja sig med en Indien/Danmark för gurkan. Det är kul att se vad som accepteras av kunderna. Polen/Litauen protesterar ingen mot, men hade det stått Sverige/Belgien eller till och med Sverige/Danmark på jordgubbarna hade det låtit annorlunda.
Det enda jag hittar i tidningarna är den här korta notisen om att två tåg höll på att krocka i förrgår kväll mellan Borås och Limmared.
- Persontåget fick tillstånd av klareraren att köra mot rött, även godståget fick tillstånd att köra från sitt håll. Som tur var såg lokförarna att de var på väg att krocka och båda stannade snabbt. De stod stilla, cirka hundra meter från varandra, uppger Helena Tilander på Banverkets pressjour.
Från M som satt på tåget får jag en annan version. Tåget han satt på stannade oväntat, och tågmästaren pratade skärrad i högtalaren och sa att han behövde bli avlöst. När passagerarna frågade vad som hade hänt fick de inget besked. Tiden gick (tåget stod stilla tre timmar och passagerarna bussades till slut hem, utom de fem som inte fick plats i bussen) och de mer och mer irriterade passagerarna fick ingen information alls.
Till slut hittade en av passagerarna information på Göteborgspostens internetsidor via sin mobiltelefon om att det var en tågklarerare som fått lov att köra mot rött. När han konfronterade tågpersonalen med den informationen följde ett samtal mellan personalen och SJ per telefon. Det slutade med att personalen fick beskedet att inte informera passagerarna. Efter ytterligare påtryckningar från passagerarna hade personalen medgett vad som hänt, men sagt "men om nån frågar så är det inte jag som har sagt det".
Fantastiskt hur dåligt ett sådant företag som SJ är på att anpassa sin kommunikationsstrategi till de nya informationsflödena.
Apropå den vid det här laget, tacksamt nog, hårt kritiserade s k FRA-lagen, kan det finnas anledning att ta en lite allmännare funderare kring vad man skulle kunna kalla "övervakningssyndromet". (Kolla gärna Oscar Swartz sammanställning av sina många inlägg i FRA-debatten.) FRA-lagen kan tyckas vara en ganska specifik politisk medborgarfråga, men i själva verket är den, vill jag påstå, ett av otaliga tecken på att man gör "det" för att man kan göra "det". Och det finns (ännu?) ingen allmän konsensus kring någon värdehierarki som skulle kunna säga, tillräckligt kraftfullt, NEJ TACK.
Vad är då "det"? Det är att på alla områden hela tiden konsekvent sträva efter att utvidga den teknologiska kontrollen över så många områden som möjligt. Denna kontroll kan vara harmlös, om den ses som ett isolerat fenomen, såsom t ex ett trådlöst sensornätverk för övervakning av miljövariabler, eller att använda bussburna sensorer för att förbättra trafikförhållandena i städer. Lite mera ambivalent kan det kännas att mobiler avslöjar människors vanor, eller att automatisk igenkänning av onlinebilder blir möjligt. Direkt personligt börjar det kännas, när intelligenta maskiner kan känna igen emotionella tillstånd hos människor, eller "läsa tankar". Men lägg ihop detta med allt annat av samma slag -- vad har vi då?
Man måste se FRA-lagen mot denna generella bakgrund. Dynamiken i den vetenskapliga och teknologiska utvecklingen har ända sedan 1600-talet verkat allt kraftfullare i denna riktning. I den mycket läsvärda artikeln Masters and Possessors of Nature i senaste numret av The New Atlantis skriver Thomas W. Merrill om hur René Descartes och vetenskapen i hans efterföljd betraktade allt naturligt som kaotiskt, medan perfektion är något som hör det artificiella till. Om människan vill bli autonom, kunna följa sina egna idéer i stället för att vara föremål för naturens nycker, så måste hon alltså skaffa sig kontroll.
The new model of the genuine knower is no longer the theoretical spectator of the heavens but the artisan whose knowledge is know-how and whose final object is power.
With that Descartes announces the technological project, justified by the material benefits it brings to humanity at large. He envisions "the invention of an infinity of artifices that would enable us to enjoy, without any pain, the fruits of the earth and all the goods to be found there."
Det paradoxala är att just denna utveckling, nästan fyrahundra år senare, har genererat en teknologisk miljö som verkar kunna bli närapå lika "kaotisk" som den som tillskrivits naturen. I detta läge fortsätter man dock konsekvent att göra saker i samma anda. Om samhället självt genererar "kaos", så måste även detta bringas under åtminstone vetenskaplig men helst också teknisk, kontroll. Det hela har blivit en självförstärkande spiral av artificiell komplexitet, ett system som vi människor har gjort oss så beroende av, att vi har svårt att tänka i några andra banor över huvud taget -- annat än på fritiden.
Detta är den verkliga kontexten för "övervakningsdebatten" och den innebär, att vad riksdagen än beslutar angående FRA-lagen, så kommer den i vårt samhälle inbyggda ambitionen att kontrollera allting -- på gott och ont -- att finnas kvar. Var går gränsen för när det blir mera ont än gott?
Ni vet augmented reality, där man tar verkligheten och lägger till ett lager av information ovanpå? Kan göras rätt snyggt med Google Street view om man har en telefon med en kompass i, så att bilden i telefonen följer med när man vänder sig om... Som i den första videon av Googles öppna applikationsplattform Android, här:
Såg inte riktigt vad det var för en telefon, men nån sorts HTC Touch tror jag. Intressant om man kan köpa en sån och bara installera om operativsystemet på den...
Recent Comments