Jag fortsätter lite till med fundamenten:
Den framväxande naturalismen ("nymaterialismen") i den vetenskapsinspirerade filosofin kan också kallas för "emergentism". Anden eller medvetandet emergerar -- uppkommer automatiskt ur -- själva materiens successiva organiserande av sig själv. Detta är kosmologiskt och metafysiskt sett en invertering och temporalisering -- utsträckande i tiden -- av den traditionella, icke-modernt (ny)platonistiska doktrinen, att anden eller medvetandet manifesterar sig i (men är inte) materien.
I den naturalistiska monismen, nymaterialismen, är alltså anden något som uppstår under begränsade och begränsande förhållanden (naturligt urval etc). Därmed är den endast relativt autonom och strikt bunden till tillfälligtvis komplexa individer, vilka sönderfaller i sina materiella beståndsdelar när de dör. I olika former av platonism, däremot, är anden preexisterande och universell. Den är dock inte heller här egentligen autonom. Den är "tvungen" att manifestera sig -- den måste av nödvändighet "flöda över". Den materiella världen kan inte inte finnas, utan måste finnas.
Härvidlag är den kristna doktrinen om creatio ex nihilo -- skapelse ur intet, genom en fri viljeakt, med ett avsiktligt ändamål -- mera radikal än platonismen, mera totalt annorlunda. Vår fysiska tillvaro är här inte nödvändig, utan innebär en existensens gåva, som har en början i tiden men ett "slut" i evigheten och som därför måste förvaltas ansvarsfullt, i enlighet med Guds vilja -- den Gud som har skapat oss till sin avbild, men som i sig är totalt obegriplig för förnuftet (vilket innebär att det finns en aspekt av oss som också är just totalt obegriplig för förnuftet, hur mycket vi än försöker förstå saker).
Den västerländska humanistiska traditionen och upplysningstraditionen är i princip en sekulariserad variant av detta synsätt, i vilken emellertid människan själv placerar sig i Guds ställe, med sitt förnuft i högsätet. Människan bestämmer här själv -- tycker hon -- sitt värde, vad hon vill och vad ansvar handlar om. Samtidigt ersätts det eviga livet av Framtiden. Problemet är bara att humanismen saknar grundval; den är inte förankrad i någonting annat än människans skiftande tyckanden om vad saken gäller. Det mänskliga förnuftets yttringar är, som varje historiker vet, ytterst skiftande. Humanismen är "principiellt icke-principiell" och därmed är den, sakligt sett, lika fundamentalt menings-lös som darwinismen/nymaterialismen. Eller rättare sagt: till syvende og sidst utmynnar även humanismen i att överlevnad är det enda "värdet", oavsett vad denna överlevnad förnuftsmässigt råkar handla om vid olika tillfällen.
/Per
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.