Infontology

"IT-systemen har blivit lite som... vädret"

Det här verkar vara en sant infontologisk bok. En kanadensisk professor (i franska) som har skrivit boken "La condition inhumaine" som verkar ta upp en hel del av de teman vi brukar behandla. Det finns en intervju med honom i Le Monde, översatt till engelska av Mark Vanderbeeken översatt till engelska av Mark Vanderbeeken på Putting people first.

Han tar upp de förändrade villkoren för att vara människa i en digitaliserad värld:

La morale de l'histoire, c'est que les systèmes informatiques sont devenus trop enchevêtrés, trop puissants pour qu'on soit capable de déterminer ce qui les rend efficaces ou inefficaces. Un peu comme l'environnement météorologique, que l'on sait trop complexe pour pouvoir le prédire au-delà de quelques jours.

Ungefär att våra informationssystem har blivit så sammanlänkade och så kraftfulla att ingen längre kan avgöra vad som gör dem effektiva eller ineffektiva, som vädret som är så komplext att vi inte kan förutsäga det mer än ett par dagar i taget.

Detta tror jag är ett av stegen mot "singulariteten". Det blir inte så att vi får en maskin som får mäta sin intelligens med en människas och som avgår med segern, utan att vi på punkt efter punkt ger upp vår kontroll över datorsystemen. Vi vänjer oss gradvis vid att vi inte längre är de som har det sista ordet. På gott och ont, förstås. Det kan kanske leda till att vi räddar fler liv.

/Simon

infontology, kultur

När sökning blir upplevelse

Objektiv eller underhållande? frågar den nya sökmotorn Oamos när man ska mata in sitt sökbegrepp. Jag nöjer mig med nånstans i mitten, men möts ändå av nån sorts medvetandeström av bilder, ord, ljud och filmer som jag kan låta strömma rakt in i medvetandet. Vill jag ha en ögonblicksbild av ett begrepp är det bara att sätta sig ner och öppna sinnena. Vill jag ha "fakta" borde jag nog gå någon annan stans.

Ja, jag tror att fler och fler informationstjänster på det här sättet kommer att gå över från att vara "objektiva" till att vara "underhållande". Om man dessutom kombinerar med att kunna skicka med en intresseprofil (typ APML) till tjänsten tror jag den kan bli helt beroendeframkallande -- det kommer att kännas som att titta in i sin egen hjärna, fast med nytt och spännande innehåll, som om det är man själv som är intressant.

Länk via Copyriot. /Simon

infontology, mentala modeller

Det som många tänkt men ingen formulerat

Det finns mycket att lära sig om det svenska samhället och dess funktion och dysfunktion när man läser om mordet i Rödeby, där en 50-årig man vars familj trakasserats under lång tid till slut skjuter mot de trakasserande ungdomarna och dödar en ung kille och skadar en annan.

Men det finns också i den här artikeln en intressant kognitiv mekanism som jag skulle kunna tänka mig att "samla" på.

I slutet av artikeln står det så här:

- Den vanligaste reaktionen vid hot är flykt, sade Sven-Åke Christiansson. Och man flyr mot sitt hem. När man inte kan fly gäller det att avvärja hotet. Det är en djupt nedärvd reaktion.

SEDAN STÄLLDE SVEN-ÅKE Christiansson den fråga som många tänkt, men ingen formulerat:

- Vad skulle 50-åringen ha gjort annorlunda? Tyvärr finns det inget bra svar på den frågan.

Inom kognitionsvetenskapen skulle jag säga man kunde göra intressanta genombrott om relationen mellan språk och tänkande om man studerade just sådana här situationer, där det finns någon sorts "uppdämt uttryck" som inte kommer fram i ord, och i det här fallet är det dessutom väldigt "socialt" -- det är många som har tänkt det, men det finns ändå ett mycket kraftigt motstånd mot att sätta ord på fenomenet -- som ett tabu eller outtalat förbud.

Jag kommer att tänka på sagan Kejsarens nya kläder, där situationen är liknande.

/Simon

infontology, kultur, mentala modeller

När bilen läser dina tankar

De flesta vill nog även framgent köra sina bilar själva. Men vissa automatiska finesser har många av oss blivit vana vid -- även jag: ABS-bromsar, regnsensor, farthållare, antislir-/antisladdsystem. Men än så länge finns det ingen direkt koppling mellan mig och bilen, annat än de gamla vanliga: ratt, gas, broms. Tyska forskare är dock på god väg att göra interfacet mellan bil och förare mera intimt. Under projektnamnet Fahrer als Sensor håller man på att klura ut hur vissa av bilens funktioner ska kunna kopplas direkt till förarens uppmärksamhet. Utgångspunkten är att "under realistiska omvärldsbetingelser fungerar människan ingalunda felfritt". Vi blir trötta, okoncenterade, uttråkade etc -- och så tappar vi uppmärksamheten på vägen och körningen. Tänk om bilen kunde märka när det händer! Detta är precis vad detta projekt vill åstadkomma: att tala om för bilen när förarens tankar börjar fara sina egna vägar. Vad bilen gör då kan ju i princip biltillverkarna själva bestämma, när/om detta blir kommersiell verklighet. Just nu tycks man främst tänka sig att mängden information som föraren behöver bry sig om, och hur den presenteras, är det som (ska) modifieras.

Se även artikel i New Scientist.

/Per

Epost -- en robust kommunikationsform? (del 7)

Med tanke på hur mycket av samhällets infrastruktur som är uppbyggd runt att eposten fungerar som den ska är Telias information nedan häpnadsväckande. Efter deras stora epost-krasch nyligen motiverar de varför de inte ger någon vettig kompensation till sina kunder, utan de får nöja sig med en värdecheck på 200 kronor som kan användas i Telia-butiker:

Då e-posten är en mervärdestjänst, det vill säga något som du vanligtvis inte betalar för, så har vi valt att kompensera med en värdecheck.

Jag borde kanske hellre välja att betala för min epost, så att jag kunde få en vettig kompensation när det går åt pipan... Man kanske borde fråga Telia vilka tjänster de anser att man betalar för, och vilka som är mervärdestjänster. Jag ser det som att man köper ett paket med tjänster när man köper bredbandstjänster. Ingår ingen epost eller inget utrymme för webbsidor tar man ju med det i beräkningen när man bestämmer sig för vilken levereantör man väljer.

Tidigare inlägg i serien: (1, 2, 3, 4, 5, 4 !!) /Simon

Informationssamhället och nässlorna

Ett informationssamhälle är ett samhälle där nässlorna kunde genomgå en mutation och sluta brännas, utan att någon hade märkt det.

/Simon

Hur sårbart är ditt bankkonto?

Jag trodde, liksom programledaren Jeremy Clarkson, att tillgången till mitt bankkontonummer låter en sätta in pengar på det, och att det krävs rätt mycket för att pengar ska kunna försvinna från kontot (och att om de försvinner så är det lätt att spåra mottagaren).

Clarkson la ut sitt kontonummer på nätet efter diskussionerna när 2 CD-skivor med 25 miljoner britters personuppgifter försvann i höstas.

Han blev ganska snopen när någon använde kontonumret för att sätta upp ett autogiro till Diabetes UK, en välgörenhetsorganisation. Jag vet inte om det hade varit lika lätt att göra detta i Sverige.

Observera att nyheten på BBC är sorterad under "Entertainment". Så mycket tar de det digitala samhällsbygget på allvar...

Länk via The art of the prank. /Simon

Fem farliga saker att göra med sina barn

I detta informationstyngda samhälle känner jag ofta ett behov av att utsätta mig för "verkligheten". Jag håller i stort med psykiatern David Eberhard om att trygghetssträvandena i Sverige har gått snett, vilket han har tagit upp i en bok och ett par debattartiklar.

Det känns konstigt när vår och våra barns frihet inskränks utan att detta balanseras mot påtagliga risker. Som när jag tog upp i somras att åttaåringars röreslefrihet begränsas jämfört med för ett par generationer sedan.

När jag föreslog som nyårslöfte att man inte skulle övervaka sina barn med GPS fick jag i en kommentar detta:

Om det hade funnits övervakningskameror på Högdalens t-banestation för två månader sen så hade mordet där kanske inte skett. Men ingen "försvarare av integriteten" kommer nånsin att i samband med en sån nyhet stå upp för sin åsikt i SAMBAND med en sån nyhet.

Jo, jag hoppas kunna se nyanserna i friheten även i samband med en tragisk händelse. Det händer fruktansvärda och sorgliga saker varje dag -- det räcker att prata med en polis eller en ambulansförare för att få en uppfattning om omfattningen av tragedier. Men samtidigt är det inte säkert att det lyckligaste livet är det som levs i hundra år. Eller att det är önskvärt att skyddas från allt ont som skulle kunna hända.

Det är skönt att se hur Gever Tulley, grundare av nån sorts rolig "bygglekplats" kallad Tinkering school, tar upp 5-6 områden där man kan utvidga barns kontakt med "verkligheten". För den som inte orkar se filmen så är detta vad han tar upp:

• Leka med elden
• Äga en fick-kniv
• Kasta spjut
• Plocka sönder apparater
• Bryta mot copyright-lagarna
• Köra bil

Men den som själv vill utforska de här områdena med sina barn bör se filmen, för vad den handlar om är förstås också hur man skapar en säker miljö för barnen att öva utan att skadas.

Jag vill också länka till den här bildserien som visserligen är naiv, men sätter fingret på en del av de överdrivna säkerhetsåtgärderna för barn idag (och då pratar jag inte om säkerhetsbälten i bilar).

| View | Upload your own

/Simon

Vuxna förbannade hackare vs. Aftonbladet och det etablerade samhället

De som inte just nu läser eller lyssnar på nyheten om att Aftonbladets epost-system är hackat ägnar sig väl åt att antingen byta sina egna lösenord eller fortsätta dataintrången mot Facebook, LinkedIn och andra plattformar där lösenorden från Aftonbladet-anställda gått att använda.

Man kan väl säga att det är ett riktigt stort dataintrång när en av landets största tidningar får sina inloggningsuppgifter exponerade såhär. Det publicerades först här på Flashback.

Från mitt perspektiv är det intressanta inblicken i hur de inblandade tänker. Det går att titta på ett tusental användarnamn och lösenord här. Enligt vissa är detta uppgifter till intranätsystemet, men många har använt samma uppgifter till mail, LinkedIn och Facebook. Informationsdirektören Olof Brundin har exempelvis använt lösenordet olof...

Detaljerna om dataintrånget har exponerats oväntat tydligt i media. Exempelvis läste man i Ekot i P4 kl 12 upp grova detaljer ur de epost-meddelanden som hade skickats inom Aftonbladet med chefredaktören Anders Gerdin som avsändare. Den eko-sändningen finns bland annat att ladda ner som mp3 här. Jag menar "grupprunk" är inget ord som en eko-journalist vanligen tar i sin mun.

Från att vara ett verk av en troligen mycket begränsad grupp som kallar sig Vuxna förbannade hackare har attackerna mot Aftonbladet-anställda spridit sig, och det är omöjligt att veta hur många som har hängt på och multiplicerat intrången. Just nu är exempelvis Aftonbladets IT-chef Oscar Edholm omdöpt till "Blåst" Edholm på LinkedIn. Man tror inte det är sant!

Det är intressant att läsa på Flashback hur den här hacker-gruppen är utled på ett låtsas-liv där ingenting någonsin förändras, och de talar med förakt om de som åker till kontoret varje dag, åker hem vid samma tid varje dag, och de hävdar att de "är annorlunda, och kommer att förbli annorlunda".

De säger bland annat att de hackade Aftonbladet för att de inte fick någon uppmärksamhet för att de hackade TV3 på Nyårsdagen, en aktion som också lämnade samma sorts bild av rastlösa, kunniga människors strävan efter ett mer kreativt samhälle. Jonas Byström skrev om den attacken, och jag sympatiserar på många sätt med VFHs ståndpunkter. Här är de:

VFH ÄR EN ORGANISATION SOM JOBBAR FÖR DEN TÄNKANDE MÄNNISKANS REVOLT EMOT DAGENS SYSTEM. NÅGOT SOM BLIVIT ALLTFÖR DÖTT OCH INGROTT OCH SOM ÄR I STARKT BEHOV UTAV KREATIVT OCH MER LIVFULLT TÄNKANDE. VI KAN INTE LÄNGRE VARA ÅHÖRARE, NÅGOT MÅSTE GÖRAS MOT DENNA SLAVISKA DÖDSMASKIN VARENDA JÄVEL TYCKS ACCEPTERA.

VÅRT MÅL ÄR ETT KREATIVT, KÄRLEKSFULLT OCH MER LEVANDE SAMHÄLLE ÄN DEN DEPRIMERANDE SÖRJA VI KLETAR RUNT I. MYNDIGHETER, SKOLOR, MEDIA, RELIGION OCH ANNAT SKIT SOM ENDAST FINNS TILL FÖR ATT KUVA DEN ENSKILDE INDIVIDEN – ALLT JÄMNAR VI MED MARKEN I HOPP OM EN BÄTTRE MORGONDAG.

O SEN TYCKER VI SJÄLVKLART OM ATT JÄVLAS OCKSÅ.

Sen tar jag förstås avstånd från den här sortens dataintrång, men tycker det är en förmildrande omständighet om man har ett gott skäl.

/Simon