I detta informationstyngda samhälle känner jag ofta ett behov av att utsätta mig för "verkligheten". Jag håller i stort med psykiatern David Eberhard om att trygghetssträvandena i Sverige har gått snett, vilket han har tagit upp i en bok och ett par debattartiklar.
Det känns konstigt när vår och våra barns frihet inskränks utan att detta balanseras mot påtagliga risker. Som när jag tog upp i somras att åttaåringars röreslefrihet begränsas jämfört med för ett par generationer sedan.
När jag föreslog som nyårslöfte att man inte skulle övervaka sina barn med GPS fick jag i en kommentar detta:
Om det hade funnits övervakningskameror på Högdalens t-banestation för två månader sen så hade mordet där kanske inte skett. Men ingen "försvarare av integriteten" kommer nånsin att i samband med en sån nyhet stå upp för sin åsikt i SAMBAND med en sån nyhet.
Jo, jag hoppas kunna se nyanserna i friheten även i samband med en tragisk händelse. Det händer fruktansvärda och sorgliga saker varje dag -- det räcker att prata med en polis eller en ambulansförare för att få en uppfattning om omfattningen av tragedier. Men samtidigt är det inte säkert att det lyckligaste livet är det som levs i hundra år. Eller att det är önskvärt att skyddas från allt ont som skulle kunna hända.
Det är skönt att se hur Gever Tulley, grundare av nån sorts rolig "bygglekplats" kallad Tinkering school, tar upp 5-6 områden där man kan utvidga barns kontakt med "verkligheten". För den som inte orkar se filmen så är detta vad han tar upp:
- Leka med elden
- Äga en fick-kniv
- Kasta spjut
- Plocka sönder apparater
- Bryta mot copyright-lagarna
- Köra bil
Men den som själv vill utforska de här områdena med sina barn bör se filmen, för vad den handlar om är förstås också hur man skapar en säker miljö för barnen att öva utan att skadas.
Jag vill också länka till den här bildserien som visserligen är naiv, men sätter fingret på en del av de överdrivna säkerhetsåtgärderna för barn idag (och då pratar jag inte om säkerhetsbälten i bilar).
"(det är) inte säkert att det lyckligaste livet är det som levs om hundra år"
...och jag som hade fått för mig att Infontology var till för att klargöra det rent osannolika däri...
Posted by: Robert L | 09 januari 2008 at 16:06
Jag blev rädd att jag hade skrivit "om hundra år" men det står ju faktiskt "i hundra år", alltså tills man blir hundra år gammal...
Posted by: Simon | 09 januari 2008 at 19:13
Att däremot låta barnen hänga på en lastbil när de kör lådbil verkar dumt:
http://flickr.com/photo_zoom.gne?id=1029076197&size=o
Posted by: Simon | 09 januari 2008 at 21:57
Det var jag som skrev inlägget om Högdalen.
De faktorer man kan sägas ta hänsyn till kring detta, är dessa:
Kostnaden för att ha poliser ståendes hela dagen på en t-banestation (Mycket00000 kr).
Kostnaden för att sätta upp kameror och ha dem igång (Mindre0000 kr).
Betydelsen för en individ att det filmas vad man gör på perrongen.
För individer som tänkt begå brott betyder det mycket i fredlig bemärkelse. Man vet att det är rent av korkat att göra nåt i just t-banan eftersom allt filmas (på de flesta stationer).
Men vad betyder det egentligen för en individ som bara tänkt vänta på tåget? Att någon kan se att man går och ler för sig själv? Att man petar näsan? Sann information är bara sann information.
Det man debatterar borde vara om övervakningen är ekonomisk försvarsbar. Och ser man till polisens uppgift, att få ner brottsstatistiken, så känns det väldigt logiskt.
Det som gör mig mest irriterad är att "integritet" har blivit ett alldeles för tacksamt debattämne. Om man försvarar "integriteten" får man chans att nämna ett svårt ord och visa att man känner till en bok, som heter "19xx", men man blir aldrig emotsagd. För att inte tala om att det är lätt att gömma sig när en katastrof, som kanske skulle ha kunna stoppats av övervakning, inträffar.
Posted by: Daniel Lampinen | 10 januari 2008 at 23:37
Och man kan passa på att ställa denna fråga: bör det nu sättas upp kameror på Högdalens t-banestation? Ja eller nej?
Det vore kul att dra igång ett projekt där man frågar såna här grejer och sen jämför svar med framtida verklighet. Men synd att jag inte stött på en enda samhällsdebattör som tycker som mig.
Posted by: Daniel Lampinen | 11 januari 2008 at 00:02
Daniel -- jag kommer att återkomma till dessa frågor så småningom. Just nu bara några korta reflektioner.
Philip Agre har en rätt bra samling argument "mot" integritet (och hur man kan bemöta dem:
http://polaris.gseis.ucla.edu/pagre/arguments.html
http://polaris.gseis.ucla.edu/pagre/bar-code.html
Den sortens undersökning som du pratar om i din andra kommentar skulle jag väldigt gärna försöka få till stånd. Jag ringde Integritetsombudsmannen (Pär Ström) i somras och föreslog något sånt, men problemet är att det kostar uppåt 100 000 kronor om man ska få ett hyfsat urval vid en utfrågning.
En möjlighet är att försöka få någon student att skriva examensarbete om det, men som du också skriver så vill man att det ska vara en undersökning som görs på lång sikt, så att man pejlar dagsläget år för år och ser hur det förändras baserat på den framtida utvecklingen.
Tack för dina kommentarer!
Posted by: Simon | 11 januari 2008 at 08:41