Med GPSen som årets julklapp, och det faktum att ledande idrottsmän som Carolina Klüft och Stefan Holm inte ställer sig främmande till GPS-övervakning så är väl vägen utstakad: inom några år kommer fler och fler föräldrar i Sverige att hålla koll på sina barn via GPS, så som redan skett i andra länder. Antagligen kommer det att föregås av
- teknisk utveckling som gör att GPS i mobiltelefonerna når kritisk massa
- mer nedbrytning av den personliga integriteten i form av tjänster av typen Facebook
- kanske något uppmärksammat våldsdåd mot barn som tas upp i media och där någon framkastar att det hade kunnat förhindras om vi hade satt GPSer på våra barn.
Därför, låt mig föreslå ett nyårslöfte. Säg efter mig (gäller mest er som har minderåriga barn, eller planerar att skaffa sådana):
Jag lovar att aldrig övervaka mina barn med GPS. Den säkerhet som GPSen ger vägs inte upp av den frihetsinskränkning vi får i ett samhälle där vars och ens belägenhet ständigt rapporteras.
Gott Nytt 2008!
/Simon
Ordet "övervaka" är lite lurigt. Det framkallar bilder av Stasi-agenter i rökiga rum framför TV-skärmar som visar ovetande folks sovrum.
En otrevlig (och enkelspårig) transparens, alltså.
Mer trevlig är den där vi fotograferar och taggar allt vi gör, delar med oss av våra minnen till våra vänner och bekanta och livsloggar det mesta för vårt eget höga nöjes skull.
Ganska långt från Stasi-agenterna - och tvåspårigt. Jag ser ditt liv, du ser mitt. Det är mer historieberättande än övervakning - eller? Var går gränsen?
En övervakning är ett intrång i någons privata sfär. Men hur? Det saknas sociala regler.
Bara för att dörren till lägenheten är olåst och t.o.m. står på glänt så stormar man inte in i någons hem. Detta vet vi, de sociala reglerna för hur man tar sig in i någons hem är lika gamla som privatlivet (som förvisso är en tämligen ny uppfinning - det var trångt i de svenska 1800-talshemmen). Men vad gäller bland bitarna istället för atomerna? Vi är vilse.
Kanske behövs det nya ord för dessa olika former av transparens. Förslag?
Posted by: Erik Starck | 30 december 2007 at 23:37
Hela övervakningsdebatten är löjlig. Folk är rädda för att framstå som "naiva". Därför är de överdrivet negativa.
Om det hade funnits övervakningskameror på Högdalens t-banestation för två månader sen så hade mordet där kanske inte skett. Men ingen "försvarare av integriteten" kommer nånsin att i samband med en sån nyhet stå upp för sin åsikt i SAMBAND med en sån nyhet.
Jag lovar att alltid stå för sanningar om mig själv som andra lyckas gräva fram. Och jag går inte runt och tänker på hur långt de har kommit i arbetet. Om man inte är rädd för sann information så är man inte rädd för övervakning. Att arbeta bort rädslan för sann information är en bra början mot att bli en lyckligare människa.
Posted by: Daniel Lampinen | 31 december 2007 at 02:18
Är det inte hög tid att tala klartext om den accelererande psykiska mljöförstöringen? (Att bli alltmer ohjälpligt invecklad ska väl inte kallas Utveckling?)
Posted by: Robert L | 31 december 2007 at 17:31
Erik: Jag håller med om att det saknas lite ord här. "Övervaka" är ett ord som innehåller nån sorts "utifrånperspektiv". Övervakarna känner inte igen sig i beskrivningen att de övervakar.
Daniel: I mina ögon är du offer för "det rena mjölets ideologi". Jag hoppas att även du har saker att dölja. Vad gäller kopplingen mellan övervakning och händelser som kunde hindrats av övervakning tänker jag ofta på sådana händelser. I många fall är det också levande människor som saknas på de platser där det händer olyckor och begås brott, snarare än kameror som inte kan ingripa. Läs gärna lite mer här på Infontology eller återkom om du vill ha lästips.
Robert: Ja, jag är beredd att kalla övervakning för psykisk miljöförstöring, också för att vi inte har någon vettig debatt om det som händer, och i många fall inte ens någon vettig begreppsapparat, vilket Eriks kommentar också belyser.
Posted by: Simon | 02 januari 2008 at 11:33
Begreppsapparaten finns. Debatten uteblir därför att vi vägrar att erkänna följande:
allteftersom vi förutom muskulaturen bygger ut det centrala nervsystemet med maskiner, övergår miljöförstöringens karaktär från det fysiska till det psykiska (+sociala/etniska/politiska).
Vad som saknas är väl ett infontologiskt synsätt?
Posted by: Robert L | 02 januari 2008 at 14:12
Det är stor skillnad mellan "övervakning" i allmänhet och övervakning av sina egna barn medelst GPS.
Vad som (kanske oåterkalleligen) skadas i det senare fallet är det dyrbara förtroendet mellan föräldrar och deras barn. Beslutet att använda GPS på sina barn är ett symtom på att förtroendet redan är allvarligt skadat och blotta frestelsen att göra detta borde leda till allvarlig självrannsakan.
Jag fick själv reklam från Telenor om "positionering" av barn igår, under rubriken "glada vinterhälsningar". Att något sådant över huvud taget dyker upp som en "tjänst" ser jag som ett symtom på ett psykosocialt stört samhälle.
Posted by: Per | 03 januari 2008 at 16:17