Före sommaren skickade jag ett manus om bredbildens kulturpåverkan till DNs essä-redaktör. Han blev väl inte så entusiastisk över den, men vi började diskutera lite mer grundläggande infontologiska frågor, som vad datorn egentligen är för en maskin, och hur dess inre "modell" skiljer sig från den modell vi är vana att se på världen genom. Resultatet blev en helt annan text, där utgångspunkten är vad som händer när man korsar en konstnär med en dator.
Uppdaterat: artikeln finns att läsa här.
I artikeln skriver jag bland annat om programspråket Processing som används för att göra konst (och annat). Mitt förslag till vinjettillustration var bilden ovan (eller en del av den), men artikeln trycktes slutligen i svart-vitt så det är väl tur att man valde en annan bild. Bilden är gjord av Marius Watz, som höll ett bejublat middagsföredrag på Reboot i början av sommaren.
Det finns en massa information utan referenser i artikeln, så den som är intresserad av detta höre vänligast av sig.
/Simon
Technorati Tags: infontology, kultur, samhällsbyggnad
Spännande. Har rivit ur för senare läsning.
Posted by: Peter Lindberg | 10 oktober 2007 at 22:53
Ja, du får återkomma med kommentarer då Peter...
Posted by: Simon | 16 oktober 2007 at 22:33
Hej. Det finns många tankar i din artikel som jag sympatiserar med. Särskilt gillar jag din avslutning där du poängterar vikten av att bibehålla vår irritation inför datorer...
Kul att hitta hit. Jag kommer tillbaka.
Posted by: Annakarin | 18 oktober 2007 at 11:16
Hade varit intressant att även höra vad du anser om bredbild. Menar du moderna tv-apparaters relation mellan höjd-bredd och den känsla av visuell disharmoni som infinner sig när man visar ordinarie tv-program i bredbildsformatet?
Posted by: Gustav | 07 november 2007 at 17:21
Gustav -- jag kan väl helt enkelt göra så att jag skickar min lilla artikel till dig. Verkar svårt att få den publicerad, men om du (eller nån annan) har några tips...
Posted by: Simon | 07 november 2007 at 21:51