"Spime" är ett intressant begrepp myntat av Bruce Sterling. Det betecknar en ny sorts objekt som beter sig på ett enkelt sätt men under ytan är "förstärkta" med ett rejält informationslager. I en Wired-artikel från 2004 tar Sterling upp en bok som exempel. Den beter sig fortfarande som en bok, men tack vare informationsaggregatorer som Amazon.com har den blivit något mycket mer:
It looks, feels, and behaves like an ordinary book, yet in short order, you can find out its cost, publisher, and printer; whether other editions have been published and what they look like; what other books the author has written; what readers think of the book and what other books those readers have bought; what other publications quote the book; and so on. And, beyond Amazon.com, you can learn about the composition of the paper, how long it will last before yellowing, and what kinds of products it can become when the book is recycled. Some of this information might be contained in the pages, and some might be conjured on the Web via, say, an RFID tag - but in practice, it won't make much difference. The upshot is that the object's nature is transparent: an open book.
Visionen om spimes byggs sen ut i boken Shaping things (som jag inte har läst).
Sterling bor för tillfället i Turin i Italien, och jobbar för Piemontes Share-festival. Nu har han lagt upp en film om spime. Det är bara en sak som är intressant med filmen, så jag ska förstöra nöjet för er. Filmen bygger på att objekt blir billigare medan data om objekten är det som ekonomin bygger på. I filmen beställs en stol och när den kommer börjar mottagarna använda den, och ställer den på sin takterass, där den förstörs av ett blixtnedslag. Firman som levererat den skickar en stol i utbyte "gratis". Dvs firmans affärsmodell bygger på att de då får tillgång till stolens metadata, i form av dess användning och dess inspelning av åsknedslaget...
Jämför med dessa inlägg om hur digitalt förstärkta objekt ofta inte har den "integritet" som vi är van vid att objekt ska ha. 1, 2.
Länk via Putting people first. /Simon
Technorati Tags: affärsmodeller, infontology, integritet, låg eller hög teknologi, metadata
Jag gillade boken.
Posted by: Peter Lindberg | 01 oktober 2007 at 23:23
Jag får väl kolla in boken också då -- eller vänta på nästa.
Det här med användardata som affärsmodell verkar finnas i vissa branscher, typ skogsmaskiner, enligt min kollega M. Han säger att maskinföretagen samlar in användningsdata om typ hur många hektar man avverkar på en viss tid och säljer som tjänster. Intressant.
Posted by: Simon | 02 oktober 2007 at 20:05