James Surowiecki har nosat upp lite kul forskningsresultat om relationen mellan mode-industrin och klädkopiorna från billighetskedjorna. De stora modehusen skapar modet, och klädkedjor som H&M eller Zara hänger på. Modeindustrin har gnällt över detta sen 30-talet, men nu har forskarna Kal Raustiala och Christopher Sprigman om hur modeindustrin i själva verket är beroende av härmaporna.
Eftersom modehusen lever på att kunna sälja nya kläder till nästa säsong också, så behövs det en mekanism som gör att folk tröttnar på årets mode! Och det svarar "kopiorna" för, eftersom de modemedvetna inte vill ha de kläder som "alla" har på sig.
The paradox stems from the basic dilemma that underpins the economics of fashion: for the industry to keep growing, customers must like this year’s designs, but they must also become dissatisfied with them, so that they’ll buy next year’s. Many other consumer businesses face a similar problem, but fashion—unlike, say, the technology industry—can’t rely on improvements in power and performance to make old products obsolete. Raustiala and Sprigman argue persuasively that, in fashion, it’s copying that serves this function, bringing about what they call “induced obsolescence.” Copying enables designs and styles to move quickly from early adopters to the masses. And since no one cool wants to keep wearing something after everybody else is wearing it, the copying of designs helps fuel the incessant demand for something new.
Artikeln rymmer också en del resonemang om hur klädindustrins svagare upphovsrätt (man kan inte patentera en kläd-design till exempel) skapar ett bättre innovationsklimat än i andra industrier.
Länk via BoingBoing. /Simon
Technorati Tags: affärsmodeller, infontology, copyright
Comments