Nita har en fin krönika om de senaste förvecklingarna runt internet-filter av olika slag. MTG tycker att deras anställda lägger för mycket arbetstid på Facebook, och har därför blockerat den webbplatsen.
Vi förbjuder ingenting men Facebook är blockerat för våra anställda
Skillnaden mellan att förbjuda och blockera förklaras så här:
- Ett förbud gör att de kan gå in men inte får. Nu är det inte tillgängligt. Förbud är något man utfärdar och en blockering är något man genomför.
Jag vet inte vad man ska kalla det, men jag kommer att tänka på Langdon Winners artikel Do artifacts have politics, som bland annat tar som exempel motorvägsbroar i USA som avsiktligt byggdes så låga att bussar inte kunde köra under dem. Nej, det är inte förbjudet för svarta och fattiga att komma till våra fina förstäder, det blir bara svårare för dem eftersom bussarna tyvärr inte kan ta dem dit.
Jag kan passa på att tipsa om en rätt intressant blogg som skriver mycket om just detta, vad författaren Dan Lockton kallar "architectures of control".
Nita tar förstås också upp det senaste porrfiltret, som Regeringskansliet har satt upp för de anställda. Nej jag tycker inte heller att Regeringskansliet ska porrsurfa, men att inte ha ett offentligt kontrollerat filter för myndigheter tycker jag är skandal, om man nu ska ha ett filter alltså. Filtret i fråga köps in från ett externt företag, och man vill inte säga vilket.
/Simon
Technorati Tags: digital jurisdiktion, infontology, mentala modeller, politik
Comments