Infontology

Identitetsstöld, sociala nätverk och svensk lagstiftning

Det är intressant att studera hur infrastrukturen för lagstiftning byggs upp. Ser man på identitetsstöld exempelvis så verkar det inte vara olagligt att låtsas vara någon annan (exempelvis på en social nätverkstjänst) så länge man inte gör något brottsligt.

Det betyder att det inte ens går att polisanmäla saken och få den prövad.

Så här skriver DN om Sofi Fahrman som hittade "sig själv" på Facebook:

Hon funderar på att polisanmäla det som har hänt, men lagstiftningen är otydlig just när det gäller att använda någon annans namn.

Så länge den person som har lagt upp sidan i hennes namn inte har använt hennes identitet för att göra något olagligt är det oftast inget brott.

Identitetsstöld finns inte särskilt reglerat i brottsbalken, enligt Datainspektionen.

Samtidigt tror jag det är självklart för många att det är ett socialt oacceptabelt beteende i den verkliga världen att någon går ut och låtsas vara någon annan. Om jag kommer till jobbet och presenterar mig som om jag var min kollega Lennart, så kommer jag att betraktas som sjuk. Visst, det är inte brottsligt, men min sociala grupp kommer inte att låta det fortgå.

Fahrman säger att hennes vänner har trott att det var den riktiga Sofi Fahrman som de interagerade med. Intressant, eftersom det visar hur liten del av den mänskliga personen som kommer till uttryck på en sådan tjänst. När Facebook-Sofi (den riktiga eller den falska) försöker visa att just hon är den riktiga kanske det inte kan finnas något som skiljer dem åt? Facebook kanske har för liten "emotionell bandbredd"?

Ser man på hur andra beter sig på Facebook vad gäller att kontakta främlingar och dela med sig av personliga uppgifter till dem verkar folk inte så nogräknade. 41 % av användarna delar med sig av personlig information till en groda...

Nåväl: tänk dig en framtida tidpunkt när identitetsstöld är ett brott. Vilka krafter har påverkat framväxten av denna lagändring? Jag har tänkt mig att den digitala jurisdiktionen skulle byggas ut genom att folk skulle driva fram prejudicerande rättsfall, vilket under lång tid skulle skapa en ganska stor rättslig osäkerhet.

Men i det här fallet kan man ju inte ens polisanmäla för att få det prövat. Så kanske blir det genom att någon väldigt inflytelserik person får sin identitet stulen på ett väldigt viktigt nätverk, och kan utöva lobbyverksamhet eller mediestorm så att lagstiftaren tar sitt ansvar.

Det hela handlar ju också om att de sociala nätverken liksom inte är så hemskt viktiga ännu. Det stora nätverket har ju ännu inte skapats. Vissa ser sina nätverk som viktiga för dem, men ser man till samhället i stort så har vi inte ännu fått ett internet-nätverk som alla ser som viktigt.

(För att förstå hur viktigt ett användarnamn kan vara för vissa människor kan jag påminna om CmdrTacos utbrott när han tvingas byta ut sitt vanliga användarnamn i World of Warcraft...)

/Simon

Technorati Tags: digital jurisdiktion, identitetsstöld, sociala nätverk

"Vi är härmapor, inte stenåldersmänniskor"

I septembernumret av Forskning & Framsteg kan man under ovanstående rubrik läsa min recension av tre böcker om gränsområdet mellan evolutionsbiologi och kulturforskning: Adapting minds av David J. Buller, Not by genes alone av Peter J. Richerson och Robert Boyd, samt The origin and evolution of cultures, också av Boyd & Richerson.

Här vill jag för Infontologyläsarna särskilt poängtera Boyds och Richersons tes, att det är mindre kostsamt att härma andra än att tänka själv, och vad som blir följden av den. I förordet till samlingsvolymen The origin and evolution of cultures (s 9) framhåller de att:

We all know that plagiarism is often easier than the hard work of writing something oneself, and imitating the behavior of others can be adaptive for the same reason. The trick is that once social learning becomes important, the nature of the behavior that is available to imitate is itself strongly affected by the psychology of social learning. Suppose, for example, that everyone relied completely on imitation. Then, even if we somehow started with highly adapted traditions, behavior would gradually become dysfunctional as the environment changed and errors crept into the traditions. To understand the evolution of the psychology that underlies social learning, one must take this kind of feedback into account. [...] The research reported in these chapters suggests that this kind of reasoning leads to conclusions quite different from those of other evolutionary theories of human behavior. Weak psychological forces that derive from people occasionaly tweaking their traditions in adaptive directions are sufficient to maintain the tradition in an adapted state so long as the environment is not changing too rapidly and the cultural analog of mutation is not too disruptive. [min kursiv]

Med andra ord: Om människors livsmiljö förändras alltför hastigt och alltför radikalt, och/eller om de förståelsekategorier vi skulle behöva avviker alltför mycket från vad vi har vant oss vid, så blir vår medfödda preferens för att härma, snarare än för att tänka medvetet, maladaptiv. Det vill säga: vi kommer att tänka och handla inadekvat i förhållande till vår faktiska omgivning. Det finns en tydlig resonans mellan detta och en del som jag har tagit upp tidigare här på Infontology, till exempel i Användaren är (inte) kung (3). (Ja, man kan faktiskt säga att en viktig drivkraft bakom Infontologyprojektet är att det faktiskt förhåller sig på det här sättet och att detta är ett riskabelt tillstånd, både individuellt och kollektivt.)

/Per

Styrs du av mobiloperatörernas prisplaner?

Det är riktigt otäckt att läsa om hur folks beteenden styrs av vilken mobiloperatör de väljer. Hur folk inte längre pratar med sina tidigare vänner för att det kostar för mycket.

På ett sätt ett bevis på marknadsekonomins funktion och framgång, och samtidigt ett bevis på hur det vi borde värdesätta väldigt högt (sociala relationer) så lätt får ge vika för ekonomiska överväganden. Man skulle låta folk gradera sina relationer till sina vänner före och efter ett sånt här operatörsbyte, och se hur billigt man kan köpa dem ur en vänskap...

Vänta nu, det finns ju en tjänst på Eniro där företag låter folk ringa gratis genom att klicka på en länk och fylla i sitt telefonnummer.

Och jag har förvånats över framväxten av sociala tjänster som Friendster, Orkut och Facebook där man måste redovisa sina sociala band så explicit. "Ja, jag är din vän" Nästa steg i de outtalade sociala relationernas upplösning blir kanske att man på Facebook sätter ett pris på sina vänners telefonsamtal, så att man kan "sponsra" ett samtal från dem. Det kommer att börja på tjänster som förbinder föräldrar och barn, där föräldrarna låter barnen ringa dem gratis genom tjänsten...

Att jämföra med ett tidigare inlägg om hur försäkringsbolagen har börjat använda GPS för att spåra var man kör med sin bil och sen använda olika prismodeller för att styra en till områden som inte är så riskfyllda.

/Simon

Technorati Tags: affärsmodeller, infontology, relationsbegreppet, sociala nätverk

Ingen integritetskränkning så länge man är informerad om den?

Kastanjeskolan i Tomelilla vill ha kameraövervakning. Rektorn uttalar sig om eventuella integritetsproblem:

Hon tycker inte att det är en kränkning av elevernas integritet att montera kameror. Det kommer att sättas upp skyltar om att skolan är kameraövervakad. Ledningar är redan dragna.
– Eleverna kommer också att få veta när vi kopplar in kamerorna, säger Margareta Sigurdhsson.

Det är som om hon tror att själva integritetskränkningen ligger i att vara övervakad utan att veta om det. Jag tror dessvärre att det här är en vanlig missuppfattning. Eller kanske inte "missuppfattning". Snarare en omtolkning som gör det lättare att slippa argumentera för såna här satsningar.

Jämför också det här inlägget om den kameraövervakade skolmatsalen i Gävle som det skrevs rätt mycket om för ett par år sen.

/Simon

Technorati Tags: infontology, mentala modeller, integritet

I stället för sudoku - en reflektion

Indoktrinering ger upphov till en likformighet i tanke och handling utifrån vilken en begreppsapparat kan byggas upp. Företeelser som observeras via och förstås genom denna begreppsapparat får dignitet av ”fakta”, dvs påståenden som upplevs som verkligare och mera giltiga än andra, just p g a sin förankring i en levd begreppsapparat, vilket är just vad indoktrinering resulterar i.

Även ”rationella” argument är därför beroende av en viss emotionell mottaglighet – resultatet av en indoktrineringsprocess - för att vara verksamma. Argumentet uppfattas som rationellt så länge denna ömsesidiga mottaglighet upprätthålles. Saknas mottaglighet är argumentet oundvikligen, i praktiken, i den givna situationen, ”irrationellt”, hur logiskt det än är konstruerat. Rationalitet respektive irrationalitet är m a o relativa begrepp, t o m dynamiskt relativa. Man kan också uttrycka detta som att en ”rationell” förklaring måste vara intuitivt samstämmig med den passion som ger upphov till den ömsesidiga önskan, det ömsesidiga behovet, att förklara något. Varje godtagen ”rationell” förklaring blir i så fall den efter-rationalisering som är mest acceptabel under givna omständigheter.

/Per

Diktaturens frö gror när ideologi blir moral

Liten förövning inför kommande inlägg:

För svenskar är det lätt att tro, att ”utvecklingen” är något gott. Det är också lätt att på denna grund propagera vidare - för en förenad mänsklighet, för universell tolerans, för en världsomspännande solidaritet. Alltihop svepande abstrakta begrepp, möjliga att omfattas av vem som helst, omöjliga att tillämpa för någon. Dylika begrepp bäddar osvikligen för ideologier, vilka med nödvändighet blir så totalitära de kan och därför kräver underordning av enskilda människor: ”Du är inte tolerant nog!” ”Du är inte solidarisk!”

Men all verklig moral bygger på erkännandet av nödvändiga val. Och välja kan bara enskilda människor göra. De väljer ofta fel, men om många väljer själva, så väljer också några rätt och kan därmed påverka de övriga i samma riktning, om dessa nu verkligen vill välja. (Alla vill inte det.) Ideologiskt präglade ”val” däremot - egentligen underkastelse under en tankegång - omöjliggör just detta. Verkliga val förutsätter intolerans och icke-solidaritet. Annars finns det ju inget att ta avstånd från och inget att välja mellan. Man kan inte avskaffa det onda.

/Per

Medborgarsystem för rapportering av trafiköverträdelser?

När folk i större utsträckning får GPS-mobiler blir följande system enkelt att bygga:

Jag är ute och kör bil och en fartdåre kör om mig. Jag tar upp mobilen och skickar ett SMS med texten "FART NKU900" till nummer 72500. Om man tillåter att platsinformation skickas med SMSet (eller om man surfar till en sida som tar emot platsinformation via browsern etc) så får man en rapport om en bil som kör anmärkningsvärt fort på en viss plats vid en viss tid.

Som jag diskuterade i det förra inlägget är det svårt att veta vad statusen för en sådan rapport skulle vara, och missbruksmöjligheterna blir förstås många, med falska rapporter som följd. Men om flera rapporter kommer in på kort tid till systemet har ändå polisen stora möjligheter att ana sig till att det nog är något på gång. Och i efterhand kan man kolla vem det är som har skickat in rapporterna och om de personerna har någon relation till fartsyndaren.

Hoppas den korta beskrivningen visar vad det är jag vill få fram: ett system där det är medborgarna som rapporterar varandras vådliga framfart. Jag känner ibland att jag skulle vilja ha ett sånt system. Oftast gäller det folk som ligger för tätt efter mig på vägen. De riktiga fartdårarna försvinner ju oftast och kör ihjäl sig själva eller nån annan långt från där jag är, men de som ligger bakom mig mil efter mil och som jag får i nacken när jag bromsar för vilt i skogen, det retar mig.

Helst hade jag kanske velat ha ett telefonisystem där jag ringer till bilens registreringsnummer och kommer till dess förare och kan prata med personen i fråga, men i brist på det hade jag faktiskt kunnat tänka mig att anmäla föraren. Det blir ju oftast inte anonymt eftersom killen bakom kan se min registreringsskylt. Och försyndelsen ger ju ändå en bot om 2.000 kronor nuförtiden.

Det här är en tjänst som känns som gamla Sovjetunionen där man inte behövde kontrollanter på bussarna eftersom det alltid fanns en kamrat som kollade om man betalde när man steg på, men samtidigt är det ju ett medborgarengagemang som jag i många fall saknar i dagens Sverige.

/Simon

Technorati Tags: infontology, mobila tjänster, samhällsbyggnad

Anonymitetens baksidor

John P. Mackey har byggt upp den amerikanska ekologiska affärskedjan Whole Foods Market till ett jättebygge som omsätter sex miljarder dollar. Men i skydd av anonymiteten har Mackey ändå smutskastat den främsta konkurrenten på aktieforum på nätet, enligt New York Times Magazine.

Artikeln tar upp några av de fördelar (experimentera med nya identiteter) och frestelser (ingen osynlig kan bevara sin moral) som finns med anonymitet. Men också en sak som vi infontologer brukar älta: den digitala världen ställer helt nya krav på de sociala konventioner som de flesta av oss har i ryggmärgen.

None of the social rules that people born before, say, 1970 learned in real space prepare them for moral accountability in cyberspace. Does e-mail have the status of chitchat, or of an affidavit [skriftligt intyg]? Is sock-puppeting like shooting your mouth off in a bar and saying, when asked, that your name is none of anyone’s business? Or is it like making a false filing with the Securities and Exchange Commission?

I Sverige har det nyligen avgjorts att publicering av information på en blogg är ett offentliggörande, att det är lika allvarligt att uttala ett hot på en blogg som att göra det öga mot öga. Undrar om det är hållbart i längden.

/Simon

Technorati Tags: digital jurisdiktion, infontology, anonymitet

En bro av slumpartad form

Stephen Wolfram, säregen matematiker, förutsäger att framtidens broar kanske inte kommer att te sig så harmoniska för ögat, utan tvärtom förete en massa slumpartade element. Detta för att ge ökad stabilitet.

Så i stället för sådana strukturer som de två översta kommer kanske de nedre att föredras för att de har bättre hållfasthet. Karakteristiskt för Wolframs matematik är att han genererar komplexa strukturer från enkla cellulära automater.

Det är intressant att koppla detta dels till sånt som sökmotorsalgoritmer, och hur viktigt det är för oss att förstå dem, för att kunna vara nöjda med det sökresultat vi får, men också till det jag skrev om hur börsmäklare blir pedagoger vars främsta arbetsuppgift blir att förklara de automatiserade handelssystemen för folk. Bygger man en bro med såna här strukturer lär man få anställa en hel del pedagoger för att förklara för folk att det faktiskt är det här som blev det mest hållbara!

Länk via BoingBoing. /Simon

Technorati Tags: infontology, mentala modeller

"Det kalla hjärtat hos web 2.0"

Jag som har applåderat web 2.0 för dess sociala sidor, och så kommer sociologen William Davies i en kolumn i The Register med ett riktigt slag i magen, värdigt en yrkesinfontolog.

Davies vänder sig mot sådant som rekommendationsmotorer, för att de reducerar människor till tomma siffror:

In short, efficiency gains are no longer being sought only in economic realms such as retail or public services, but are now being pursued in parts of our everyday lives where previously they hadn't even been imagined. Web 2.0 promises to offer us ways of improving the processes by which we find new music, new friends, or new civic causes. The hassle of undesirable content or people is easier to cut out. We have become consumers of our own social and cultural lives. [...] Web 2.0 takes the efficiency-enhancing capabilities of digital technology and pushes them into areas of society previously untouched by efficiency criteria.

För första gången på länge känner jag mig själv lite lurad på konfekten. Just det här att tjänster som last.fm spelar så bra musik för att de har tillgång till människor. Man skulle kanske hellre säga "data från människor", som något avpersonifierat -- lite på samma sätt som "kött från människor" blir extremt avpersonifierat trots att vår hela kropp består av det. Nätverket runt last.fm består ju av riktiga människor, men de data som musiktjänsten använder sig av blir bara som nån sorts "köttbiprodukt". (Oj, metaforiken en grillkväll...)

Man ska kanske jämföra med diskussionen om kultur som "utförande" eller "slutprodukt" som initierades av Rasmus på Copyriot. En av Rasmus poänger är att vi bör fokusera på de mänskliga känslor som förmedlas av själva det performativa snarare än den statiska slutprodukt som den inspelade musiken (eller någon annan kulturyttring) är.

I sammanhanget vill jag också knyta tillbaka till Pers tre krönikor (1, 2, 3) om web 2.0 samt om huruvida My Space-band är på riktigt.

/Simon

Technorati Tags: infontology, ersättning av människor, sociala nätverk