Indoktrinering ger upphov till en likformighet i tanke och handling utifrån vilken en begreppsapparat kan byggas upp. Företeelser som observeras via och förstås genom denna begreppsapparat får dignitet av ”fakta”, dvs påståenden som upplevs som verkligare och mera giltiga än andra, just p g a sin förankring i en levd begreppsapparat, vilket är just vad indoktrinering resulterar i.
Även ”rationella” argument är därför beroende av en viss emotionell mottaglighet – resultatet av en indoktrineringsprocess - för att vara verksamma. Argumentet uppfattas som rationellt så länge denna ömsesidiga mottaglighet upprätthålles. Saknas mottaglighet är argumentet oundvikligen, i praktiken, i den givna situationen, ”irrationellt”, hur logiskt det än är konstruerat. Rationalitet respektive irrationalitet är m a o relativa begrepp, t o m dynamiskt relativa. Man kan också uttrycka detta som att en ”rationell” förklaring måste vara intuitivt samstämmig med den passion som ger upphov till den ömsesidiga önskan, det ömsesidiga behovet, att förklara något. Varje godtagen ”rationell” förklaring blir i så fall den efter-rationalisering som är mest acceptabel under givna omständigheter.
/Per
Comments