« Olika tiders nyheter | Main | "Resbarhet" »

27 juli 2007

Comments

Feed You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.

I slutet av maj publicerade SvD en understreckare av Martin Aagård om just äkthet: Det äkta kan vara en genuin bluff

http://www.svd.se/dynamiskt/kultur/did_15560313.asp

Min främsta reflektion apropå SvD-artikeln är att marknadsföringsrelaterade fenomen är en totalt irrelevant variabel, när det gäller "äkthet" i vårt genomkommersialiserade samhälle. I marknadsföring är allting "äkta" per definition, vare sig det är "verkligt äkta", "äkta på låtsas" eller "bara på skoj".

Äkthet för mig, när det gäller konstnärliga uttryck, handlar om hur djupt något påverkar och/eller utmanar mig känslomässigt och hjälper mig att utforska och vinna insikt i vanligen dolda själsdjup. Av mig kräver detta en öppen och "icke-etiketterande" inställning och en upptäcktslust förenad med starka inre drivkrafter, vilkas djupaste natur är en gåta för mig själv och just därför ständigt fascinerande och lockande. Detta medför att ytligt vackra och tilltalande saker sällan känns äkta, medan helt oväntade glimtar av skönhet i ett oskönt sammanhang säger något genuint om verkligheten och människan. Om detta sedan säljer "bra" eller "dåligt", eller hur det marknadsförs, är som sagt totalt irrelevant.

Det är inte heller personerna bakom verken som är "äkta" eller "oäkta" utan just själva verken, såsom verkningsfulla känslomässiga/intellektuella katalysatorer -- eller inte.
Det finns inga "oäkta" människor, hur "falska" de än är, eller hur oförmögna de flesta än verkar vara, att ta till sig vad de skulle behöva.

The comments to this entry are closed.

  • "En läsvärd blogg om informationsanvändning och hur ny teknik förändrar vår verklighet och vår kultur." -- Urban Lindstedt, Internetworld nr 7, 2006

Böcker

Blog powered by Typepad
Member since 12/2003