Infontology

Varför anlita en expert?

Hittills har svaret varit givet: för att få den bästa lösningen på ens problem. Men nu har ju den "professionelle amatören" (ProAm) dykt upp -- horder av människor utan formell utbildning men med expertis inom något litet område som de har valt att bidra till genom bloggar, uppslagsverk och sidor på nätet. Och då blir svaret annorlunda, åtminstone enligt Clay Shirky:

Experts the world over have been shocked to discover that they were consulted not as a direct result of their expertise, but often as a secondary effect — the apparatus of credentialing made finding experts easier than finding amateurs, even when the amateurs knew the same things as the experts.

Länk via BoingBoing. /Simon

Inget nytt under solen - megatrender 1983

På våren 1983 bad mig Arne Ruth, som då var kulturchef på Dagens Nyheter, att recensera John Naisbitts bok Megatrender: Tio nya inriktningar som omvandlar våra liv (Timo/Management Media). Recensionen skrevs och jag fick betalt, men Ruth tyckte den var lite för "akademisk", så i tidningen trängdes den ut av annat som pockade på spaltutrymme. (Ett par andra artiklar av mig såg dock faktiskt dagens ljus i DN i samma veva.) När jag nu får för mig att läsa om Naisbitt-recensionen, tjugofyra år senare, blir jag faktiskt lite tagen av den bisarra oföränderligheten i det föränderliga och jag förstår plötsligt precis varför jag inte kan se Web 2.0 och allt det där som något nytt under solen. Nedan följer ett utdrag ur texten, helt oförändrat:

"Femtio- och sextiotalens 'massamhälle' har under sjuttiotalet omvandlats till ett splittrat utbud av många skilda smaker och värderingar. Detta medför, påstår Naisbitt, att samhällets grundläggande beståndsdel inte längre är familjen utan individen. Även i detta sammanhang ser trendmakaren endast fördelar: vi får större möjligheter till 'självuttryck' och för affärsvärlden finns en outtömlig marknad 'allteftersom vi blir mer och mer vana vid att det introduceras nya smaker varje dag'.
[...] Individens nya valmöjligheter leder till att livet blir rikare -- ju fler (marknadsförda) livsstilar desto bättre."

/Per

Är datorn (även i juridisk mening) en förlängning av ditt medvetande?

Wired rapporterar om ett intressant fall där man diskuterar vilka lagar som ska gälla när man undersöker datorer som folk har med sig över den amerikanska gränsen. Amerikansk lagstiftning har ju sitt "Fourth amendment" som skyddar mot omotiverade genomsökningar, exempelvis kroppsvisiteringar.

Det som är intressant här är att man diskuterar huruvida datorn bara är en "pryl" eller om den är en förlängning av sin ägares "mind" (ett notoriskt svåröversatt ord). Om den är det senare behöver man alltså en rimlig misstanke, precis som för kroppsvisitering.

Passar på att påminna om länkflödet som gäller just sånt som gäller lagstiftning i en digital värld.

/Simon

Infontologen i hängmattan

Egentligen har jag ingen hängmatta, men väl en lummig trädgård, så uttrycket får fattas metaforiskt. Något direkt sommaruppehåll blir det inte på Infontology, men så här års lättar den vidare omgivningens tryck något och jag brukar ta mig tid att göra sådant som man sällan får ro till annars. Läsa tjocka böcker till exempel. Såna där som skrevs och lästes innan ordet och saken dator, för att inte tala om internet, fanns. Det brukar ge perspektiv på saker och ting, när man väl tillskansat sig den numera ovanliga ro som krävs: Bergtagen av Thomas Mann läste jag härom sommaren, liksom Glaspärlespelet av Herman Hesse. Nu håller jag på med Faust av J. W. von Goethe. (Ja det är något visst med tyska författare.) Sen funderar jag på att försjunka i Thomas Carlyles Den franska revolutionen, i svensk översättning av Alf Ahlberg. Någon sf-roman brukar det dock också bli - just nu Time's Eye av Arthur C Clarke och Stephen Baxter.

Emellanåt lägger jag väl boken ifrån mig och täpper till öronen med min iAudio X5, laddad med 1411 kbps WAV-filer - jag har svårt för mp3, stör mig på kvalitén - med Mastodon, Machine Head, Rotting Christ, Marduk och liknande - ingen annan typ av musik uttrycker vår tids sanna ansikte lika drabbande och paradoxalt befriande tycker jag. Annars blir det gärna Arvo Pärt eller John Tavener.

Alltså: Glad midsommar tillönskas alla Infontologyläsare!

/Per

Hur långt får din åttaåring gå ensam?

Daily Mail har en intressant artikel om hur barnens utrymme att ströva omkring ensamma har krympt över de senaste generationerna. Från morfarsfar som fick gå själv en mil till sjön och fiska till dagens åtta-åring Ed som inte får gå längre än till villagatans slut...

Är det ett verkligt hot vi försvarar oss mot eller är det något annat? Ännu ett tecken på att tilliten i samhället har minskat, eller nån sorts "hotifiering" av samhället, där allt främmande upplevs som ett hot?

Länk via BoingBoing. /Simon

Robotar med syfte - och kreatur utan

Djurs rörelse kommer till stånd genom en retningsalstring och koordinering, vilka äger rum i själva det centrala nervsystemet, läser jag i en bok av etologen Konrad Lorenz. (Han var före sin tid med mycket; därför fick han också Nobelpriset i efterhand.) Det är faktiskt som om kroppen, ”reflexernas hölje”, är till för att på ett adekvat sätt anpassa de inifrån framspringande rörelserna till skeendena i tiden och rummet, till yttervärlden. Rörelsemönstret blir funktionsdugligt först genom de många underordnade mekanismerna för upptagande av ögonblicksinformation, vilka utlöser och koordinerar de faktiska rörelserna i rätt sammanhang, just i tid och rum. Retningsalstringen som sådan, däremot, känner inte tidens och rummets skiftande begränsningar.

Den endogena retningsalstringen i nervsystemet sker kontinuerligt och autonomt. Den möjliggör men leder inte till adekvat beteende. En viktig uppgift för nervsystemets högre instanser, med tillhörande sinnesorgan, är alltså att hämma de olika endogena automatiska rörelsemönstren och ge dem utlopp först när utifrån kommande intryck ger besked om att ögonblicket är inne, så kallade nyckelretningar. Men impulsen till beteendet kommer alltså inifrån.

Retningsalstringen är tydligen inbyggd i själva nervsystemet. Om ett djur under en längre tid undanhålls möjligheten att utföra ett visst fixt rörelsemönster, så uppvisar det oftast en utpräglad oro och drivs att aktivt söka efter nyckelretningar.

Ovanstående kan numera reproduceras i till synes autonoma robotar. Men är de autonoma? Varifrån kommer deras ”retningsalstring”? Från program konstruerade i ett teknologiskt syfte. Varifrån kommer deras energi? Från eluttaget, från batterier, från olja – från det industriella ekonomiska systemet. Varifrån kommer djurens retningsalstring? Från evolutionen, genom naturligt urval, sägs det. Varifrån kommer deras energi? Från solen, från ekosystemet, ”av sig självt”. Djurens retningsalstring har inget syfte, men det har robotarnas. Alltså: vilket är robotarnas syfte? Vad är ett teknologiskt syfte?

Vi är djur - ”kreatur”, dvs ”gudomligt skapade” varelser. Vad har teknologiska syften med oss att göra?

/Per

Övervakningskameror bryter ner det sociala kontraktet

Cory Doctorow från BoingBoing skriver en kolumn i Forbes om framtidens övervakningssamhälle. Det mest uppseendeväckande är att allt han skriver om redan händer idag. (Och nej det är inte så att han tror att utvecklingen nu avstannar...)

Några godbitar ur texten:

In the brave new world of doorbell cams, wi-fi sniffers, RFID passes, bag searches at the subway and photo lookups at office security desks, universal surveillance is seen as the universal solution to all urban ills. But the truth is that ubiquitous cameras only serve to violate the social contract that makes cities work.

Det intressanta är hur han kopplar ihop övervakningssamhället med de sociala vanor vi har idag. Ännu en fin formulering:

You don't have anything to hide, sure, but there's a reason we close the door to the bathroom before we drop our drawers. Everyone poops, but it takes a special kind of person to want to do it in public.

Per var inne på väldigt liknande tankegångar i ett inlägg kallat Övervakning och livets värde i maj 2005:

En alltför långt gången registrerings- och övervakningsteknologi är bokstavligen demoraliserande. En sådan utveckling hotar det sociala samlivets oundgängliga grundval, som är tillit människor emellan. Om vi inte kan finna vägar att lita på varandra men samtidigt litar på tekniska ”lösningar”, då talar vi om ett samhälle som förlorat sin sociala bärkraft. Det kan omöjligen sluta väl.

/Simon

Strunta i "opinionen"

På 17- och 1800-talet, särskilt efter Darwins On the Origin of Species, skedde i ”Väst” en gradvis frigörelse från det teologiska tankesystemet. Idag märker vi en vida utbredd frigörelse från det vetenskapliga tankesystemet, paradoxalt nog samtidigt som vetenskapens reella inflytande är större än någonsin. I stället sätts samhällets agenda av ”opinionen” eller ”opinionerna”, vilka saknar all grund annat än tillfälliga reaktioner på och tillfälligt tyckande om tillfälliga händelser. Från individens horisont ser det hela rätt slumpartat ut och tar man ”opinionen” på allvar blir man själv lika obeständig. Och makt är samtidigt liktydigt med makt över ”opinionen”. Vetenskapen relegeras till tillfällig hjälpreda, när den inte på egen hand skapar produkter som ”opinionen” aldrig riktigt kan bestämma sig för vad de har för djupare betydelse, om någon. ”Opinionens” själva flyktighet omöjliggör ju någon bedömning värd namnet.

I ett fåtal fall kan detta för en del individer få den positiva effekten att de börjar och försöker att verkligen tänka själva, att reflektera, bedöma, sovra och välja. För dessa, men inte för ”opinionen”, kommer då behovet av att få kontakt med människor och skrifter som verkligen vet något, som uttrycker verkligt vetande – observera participformen - att öka. Vari består då detta vetande? Til syvende og sidst kan det inte bestå i något annat än en rätt urskillning vad gäller människans plats och värde här i världen, just det som det teologiska tankesystemet hade adekvata metaforer för, men som vi nu mestadels har glömt hur man ens uttrycker begripligt. I stället inbillar vi oss att det är antingen ”ett passerat stadium” eller något ”farligt irrationellt”. Och de ”religiösa” gör knappast något för att ta oss ur den villfarelsen. De fattar oftast inte själva, heller. De vet inget. Men det finns undantag från den allmänna, skiftande och flyktiga, trenden.

Alltså: Någonstans i Den långa svansen, någonstans i Webb 2.0-sörjan, döljer sig också verkligt vetande. Så kom nu inte och säg att jag är ”negativ”.

/Per

 

Folksams skräpkod

Varför är det så mycket skräp under ytan på dagens datorprogram, även i stora produktionssystem. Så här ser det ut hos Försäkringsbolaget Folksam efter att de har "glömt" att folksam.se och www.folksam.se är två olika domäner tekniskt sett.

Det jag vänder mig emot är alltså inte att de använder ett script från Matt's Script Archive, även om jag tycker att när man utvecklar en så stor webbplats som Folksam.se så ska man faktiskt själv implementera en funktion som låter en ta ett formulär och sen skicka det vidare som epost.

Nej det jag inte gillar är att jag som slutanvändare ska behöva få upp den här informationen. Ett rått felmeddelande rakt i nyllet. Och kanske framför allt ett tecken på att programmeraren inte tänker på att bygga stabil kod.

Och för att bringa reda lite i vad som har hänt här:

• Funktionen gäller när jag ska skaffa en villaförsäkring och väljer att bli uppringd i stället för att stå i kö i växeln. En utmärkt funktion.
• Jag fyller i namn och telefonnummer.
• Om jag gör detta och skriver www.folksam.se i när jag börjar surfa så går allting bra. Om jag däremot skriver bara folksam.se så går det åt skogen, och Matt visar upp sig och sina felmeddelanden.

Här är sidan som inte fungerar: http://folksam.se/formular/callback.htm

Och här funkar det bra: http://www.folksam.se/formular/callback.htm

Jag skrev för ett par år sen en artikel i Computer Sweden om Dan Bricklin och hans tankar om att bygga IT-infrastruktur lika stabilt som man bygger vanlig infrastruktur, som broar, vägar etc. Det är helt klart att Folksam inte jobbar efter de principerna i alla fall.

/Simon

Långa svansen-krönika i Sydsvenskan

Idag kan man läsa min krönika om "Den långa svansen" i Sydsvenskan, med anledning av att Andersons bok nu kommit på svenska. Mera utförliga resonemang om Andersons och andra liknande idéer finns i följande Infontologytexter:
Användaren är (inte) kung
Användaren är (inte) kung (2)
Användaren är (inte) kung (3)
Effekter av Web 2.0 - ett åskådningsexempel

/Per