Daily Mail har en intressant artikel om hur barnens utrymme att ströva omkring ensamma har krympt över de senaste generationerna. Från morfarsfar som fick gå själv en mil till sjön och fiska till dagens åtta-åring Ed som inte får gå längre än till villagatans slut...
Är det ett verkligt hot vi försvarar oss mot eller är det något annat? Ännu ett tecken på att tilliten i samhället har minskat, eller nån sorts "hotifiering" av samhället, där allt främmande upplevs som ett hot?
Länk via BoingBoing. /Simon
Det ante mig! Ja, jag kommer ju förstås direkt att tänka på David Eberhard som väckte viss debatt förra sommaren med "I trygghetsnarkomanernas land". Det var ju där han drev tanken att folk över lag blivit så ängsliga (läs: vekliga och fega) av sitt beroende av trygghet att han känner sig nödgad att diagnostisera hela samhället som plågat av panikångest. Den där visualiseringen ger onekligen ett juste sug åt argumenteringen. Andra rädslor väcks.
Posted by: Ingmar | 16 juni 2007 at 19:19
Den största risken är kanske att lille Ed omsider drunknar i sin dator? Frågan är väl vad hans barnbarn kommer att fråga förgäves efter.
Posted by: Robert L. | 17 juni 2007 at 16:02