Rasmus på Copyriot har hållit en mycket intressant föreläsning under rubriken "Upphovsrättens kollaps", vilken eminent nog (eller: förstås!) kan läsas i sin helhet på nätet. Huvudpoängen är, i mina ögon, att den vanliga synen på upphovsrätt är så starkt knuten till vissa gamla tekniker och sociala förhållanden, att när nu det tekniska och sociala landskapet är helt förändrat, så är alla försök att åstadkomma en klart definierbar upphovsrätt dömda att misslyckas. Det verkligt intressanta är vilken vår situation då egentligen blir. Jag tror att den i vissa avseenden blir ganska lik situationen i forna samhällen, där all kultur traderades muntligt och performativt; det sista är något som Rasmus framhåller. Låt mig belysa det hela genom att kommentera några saker Rasmus tar upp:
Vilka slags undervisningssituationer kan godtas som privata? Är musiken som framförs i ett litet kontor licenspliktig? Under vilka förutsättninar räknas bröllopsfester som offentliga tillställningar? Kort sagt: Exakt hur stor och öppen får en sammankomst bli innan den hotar att inkräkta på upphovsrätten?
Gränsdragningen handlar minst lika mycket om arkitektur och fritidsvanor som om juridik.
Här handlar det om gränsen mellan "offentligt" och "privat", en gräns som utmanas även av sådant som brukar diskuteras under rubriker som "övervakning" och "storebror", fastän då uppstår problematiken i motsatt riktning: exakt hur detaljerat får myndigheters och företags snokande i vår privata sfär bli, innan det hotar att inkräkta på privatlivets helgd? Detta är ju också en följd av vad Rasmus kallar "den digitala reproducerbarheten" -- det faktum att digital information inte bryr sig om våra sedan gammalt tänkta ramar. Jag nämner detta för att understryka, att svårigheter att dra gränser mellan "offentligt" och "privat" uppstår på flera områden och att Rasmus har helt rätt när han menar att fildelning inte är ett isolerat fenomen, som på något meningsfullt sätt kan diskuteras för sig. Slutsats: vi måste börja lära oss att tänka på samhället och på sociala relationer inom andra ramar än i termer av en gränsdragning mellan "offentligt" och "privat". Dessa termer pekar allt mindre på en relevant kategorisering av verkligheten.
Liknande kategoringsproblem uppstår apropå de två andra upphovsrättsligt relevanta frågor som Rasmus tar upp: "Vilka är upphovsmännen?" och "Vad är ett verk?" Poängen är kärnfull:
Vad som räknas är böcker, skivor och tavlor. Inte dansgolv, scenkonst, festivaler eller annat som sker i ögonblicket. Kort sagt: Upphovsrätten reducerar alla kulturella processer till de slutprodukter som de lyckas lämna efter sig.
Det som i viss mening hotas av att de upphovsrättsliga grundpelarna undermineras, är alltså den process som marxistiskt influerade samhällsforskare brukar kalla "commodification" -- det kapitalistiska samhällets tendens att göra "varor" av saker som "egentligen" inte är eller borde vara varor. Ytligt sett verkar ju denna tendens nu vara starkare än någonsin, men svårigheterna att hantera upphovsrättsbegreppet i en digitaliserad kultur antyder kanske, att "commodifieringen" i själva verket har börjat stöta på patrull, inte i form av politiska protester i vanlig mening, utan i form av tekniska innovationer, vilka i sina sociala sammanhang underminerar dess fundament. Det finns dessutom anledning att förmoda, att detta inte kommer att stanna vid (digitaliserbara) kulturprodukter i traditionell mening (böcker, skivor, tavlor). Nästa steg tycks nämligen bli motsvarande digitalisering av tredimensionella föremål, med allt vad det kan föra med sig...
Men åter till Rasmus föreläsning:
Digitaliseringens kulturella utmaningar kräver överlag en återfokusering på det performativa, på den levande kulturen i mycket bredare bemärkelse än vad man vanligen menar med “live”. Kulturen, även i de fall som den fångas som slutprodukter, får alltid sin mening i ögonblicket och i ett sammanhang, oavsett om dessa sammanhang är virtuella eller rumsliga, om de involverar två personer eller miljontals.
Här berör Rasmus just det som får mig att tro, att vi är på väg mot ett samhälle som på vissa vis mera liknar muntligt traderade kulturer, än det trycksakssamhälle lagstiftningen alltjämt relaterar till. Under flera terminer undervisade jag om skillnader mellan muntliga och skriftliga kulturer. En av kursböckerna var Muntlig och skriftlig kultur av Walter J Ong. Hans sätt att beskriva det utmärkande för en muntlig kultur, till skillnad från en skriftlig, kan perfekt sammanfattas just med orden: uttryck "får alltid sin mening i ögonblicket och i ett sammanhang". Med andra ord: vad digitaliseringen åstadkommer är ett (ganska paradoxalt) återtåg från den klart definierade och varaktiga abstraktion som ett skriftbaserat samhälle grundar sig på. Digitala filer har ju dock en viss permanens, men inte alls så stark som det skrivna eller tryckta ordets, eftersom de förra kontinuerligt måste kopieras vidare för att kunna överleva mer än några decennier, om ens det.
Avslutningsvis är jag alltså helt överens med Rasmus slutkläm:
Upphovsrättens kollaps handlar om att gränserna mellan privat och offentligt, mellan producent och konsument, samt mellan idé och uttryck blir allt mer rörliga. Oavsett hur grova tillhyggen man tar till för att banka fast dessa gränser på sin plats, kan jag omöjligen se hur det skulle kunna hålla liv i upphovsrättssystemet på lite längre sikt. Däremot kan alla de desperata antipiratåtgärderna mycket väl förstöra en hela rad av framväxande tekniker och kulturyttringar, innan de ens fått en chans.
/Per
Upphovsrättens kollaps exemplifierar styrningens överhuvudtaget? Tråkigt att livet samtidigt blir mer och mer beroende av abstraktionsförmåga. Vilka slags abstraktioner är det vi borde men inte har lärt oss att göra?
Posted by: Robert L. | 19 april 2007 at 14:46
En dialektiker föreställer sig kanske hur den muntliga tesen och den skriftliga antitesen påbörjat ett kvalitativt språng? Jag föreställer mig den muntliga kulturen som i många stycken mer mångformig än den skriftliga - Grimm processade hundra Rödluvor till en, och la till ett happy end. Den skrifliga kulturens möjligheter till extern minneslagring likriktade och marginaliserade den muntliga traderingens krav på minnestekniker, och snart är dem väl bara ett minne blott. I den meningen är den s.k pluralismen knappast någon nyhet. Det nya är väl att jag måste ha tillgång till ett minne för att dra en vals vid "lägerelden". All avkoppling kräver uppkoppling. Puh!
Posted by: Ingmar | 19 april 2007 at 20:53
Robert: Mitt generella intryck är att det förekommer olika motstridiga tendenser. Men just när det gäller att förpacka digitala produkter på ett sätt som gör dem (för) svåra att kopiera och skicka vidare (till hanterliga varor m a o), så är kontrollmöjligheterna klart begränsade, nu och framgent. Men försöken att "hålla på" dylika produkter kommer att fortsätta, hur dödfött det än är i det långa loppet.
Sedan förstår jag nog inte riktigt vad du menar med abstraktionsförmåga här. Det jag ville poängtera var att skriftlig abstraktion (skriften som frikopplad från givna konkreta sammanhang) är mera permanent och hanterlig än digital sådan.
Ingmar: Det är inte fråga om några antiteser. När skiriftspråk spreds bibehölls under lång tid många muntliga tekniker. Kanhända är det en "uppdaterad" variant av dessa hybrida möjligheter vi kan förvänta oss -- just det där med många snarlika eller besläktade versioner, av Rödluvan och annat, där ingen är original. (När det gäller digital information så finns det ju egentligen inga original, vilket visar hur otidsenliga många förlag är när de ber presumtiva författare att inte skicka "originalmanuskript".)
Verkligt egendomligt kommer det att bli när avatarer bokstavligen kan prata med varandra i virtuella världar typ Second Life...
Posted by: Per | 19 april 2007 at 21:16
Trenden mot en "performativ" kultur förstärks ju även av övergången från asynkron till synkron kommunikation på nätet, och sånt som presence/IM och Jaiku/Twitter.
Posted by: Simon | 01 maj 2007 at 10:28
Lustigt hur mycket av det här som John Perry Barlow var inne på redan 1994. http://www.wired.com/wired/archive/2.03/economy.ideas.html?topic=&topic_set=
Posted by: Simon | 27 augusti 2007 at 09:26