Infontology

Senaste Axess...

... verkade hur tråkig som helst vid första påseendet. Det är ju läge att kolla lite nu vad den nye chefredaktören hittar på... Och nu har de börjat ta in annonser. Känns ovant, men förstås ändå väldigt naturligt...

Hittade sen tre intressanta saker. Dock ej på webben, eftersom de inte ännu lagt ut ens innehållsförteckningen till det senaste numret...

1. Merete Mazzarella skriver om bristen på vilja till kommunikation i företagens kundtjänst. Ett sant infontologiskt inlägg om hur mänsklig kontakt ersätts av allt mer mekaniserade procedurer. Dels av ett distribuerat kundtjänstsystem där man får snutt-svar som inte har med tidigare svar att göra, och dels styr över all kontakt till talsvar- och epost-tjänster. Jag håller själv på med nån sorts dialog med Iomega som verkligen har mycket kvar att jobba med vad gäller sin kundtjänst...

2. Waldemar Ingdahl recenserar tre böcker om transhumanism. Välskriven recension, om än ganska teknikoptimistisk. Lustigt att Axess tar in recensioner av böcker skrivna 2004 och 2005, och att Ingdahls tillhörighet till tankesmedjan Eudoxa inte nämns i skribentpresentationen i tidningen.

3. Oväntat intressant recension skriven av Mattias Hessérus om "Snabbmatsradions uppkomst" som analyserar hur multinationella företag som ClearChannel har tagit över lokala radiokanaler i USA. ClearChannel har ersatt den "äkta" lokalradion med förinspelade program med "lokalkänsla". När en liten stad utsattes för ett stort ammoniak-utsläpp upptäckte invånarna att de inte alls fick någon information om detta på lokalradion, eftersom radiostationen inte var bemannad, utan allt var förinspelat... Så slutsatsen i det fallet blir att själva den lokala mänskliga närvaron i sig har en stor betydelse för en lokal radiostation.

/Simon

Ekonomins modeller (1)

Jag är ingen ekonom, men ibland är det intressant med de (stundom väldigt enkla) modeller som ekonomin rör sig med. Spontant känns det upprörande när en minister pratar om ett begrepp som "bostadskarriär", alltså att man bör köpa sin bostad för att kunna tjäna pengar på prisuppgången. Jag har svårt att förstå var pengarna till prisuppgången kommer ifrån.

Om man ser på Sverige som en homogen "marknad" så måste de pengarna komma "inifrån" marknaden, så att vi "själva" eller våra barn och barnbarn blir de som betalar uppgången. En insändare i söndagens Dagens Nyheter (som jag inte hittar på nätet) jämför modellen med ett pyramidspel, och jag är väl böjd att hålla med.

Man kan ju också se marknaden mer utifrån dem som är "inne" på marknaden (och äger sitt boende) och de som är utanför. Ovanstående refererade insändare skulle då säga att det är våra egna släktingar och vänner som står utanför, och som vi "straffar" genom att sälja ut exempelvis allmännyttan. Man kan väl också se på Sverige som att det finns en stor grupp "utomstående" som trycker på och vill in på bostadsmarknaden, och att detta "hot" har drivit upp bostadspriserna mer än de annars skulle, om Sveriges befolkning hade varit mer "homogen" och vi verkligen hade sett på de utanför bostadsmarknaden som våra vänner och släktingar.

Den ofta intressante James Surowiecki skriver om bostadspriser i the New Yorker, och konstaterar att vi inte som myten säger alltid har haft ökande bostadspriser i USA, och vill att man både ska kompensera för inflation och för den standardhöjning som har skett de senaste 50 åren. Jag vet inte hur mycket av bostadsprisökningarna som läggs in i inflationsberäkningarna heller.

/Simon

"Debattens" eftersläpning

För två år sedan rapporterade vi om EU:s planerade trafikövervakningssystem eCall (jfr denna). Idag toppar Metro, åtminstone i Skåne, med denna "nyhet" (även på löpsedeln). En tänkvärd illustration till det faktum att "utvecklingen" går mycket fortare än vanliga tidningsläsare har, eller får, en aning om. Ganska egendomligt när hyfsad "realtidskoll" på vad som är på gång faktiskt är möjlig. Och illavarslande när det gäller den allmänna, offentliga, diskussionens möjligheter att sätta någon sorts agenda, annat än en reaktiv sådan. Drömläge för de med reella makthavarambitioner, med andra ord.

/Per

Förståelsen är ett specialfall av missförståndet...

...brukade min lingvistikprofessor (Antoine Culioli) i Paris säga. I själva verket är ju (de potentiella eller verkliga) missförstånden hela grunden för pedagogiken.

I ljuset av det är Donald Normans "tillägg" till sin artikel om "enkelhet", Simplicity is highly overrated, extra intressant. Han börjar med att säga att artikeln är en av de mest missförstådda som han har skrivit, och sen radar han upp alla missförstånden i slutet av artikeln. Tänk om fler hade gjort detta -- vilken källa till studiet av mentala modeller.

Förutom ovanstående citat är mitt favoritbegrepp på området hämtat från Stevan Harnad, som i förbindelse med begreppsbildning talar om "the context of confusable alternatives", där jag tror att han menar just detta, vilka saker som man kan missta för att vara det man egentligen menar. Medicinare pratar om "differentialdiagnos" i samma betydelse, och en del andra kognitionsforskare (och eventuellt strukturalister) talar om "kontrastklass".

Att använda "uteslutningsmetoden" är ju just att skapa sig en "context of confusable alternatives" och gå genom denna. Man går ju aldrig genom "alla" alternativ, utan bara en liten del. Problemet är ju att man "tror" att man går genom alla alternativen, eftersom man aldrig "uttrycker" alla elementen i kontrastklassen...

Verkar det rörigt? Bidra med er förståelse och eventuella missförstånd i kommentarerna!

/Simon

Lyssna på musik i mobilen -- se bilderna och läs låttexten samtidigt

Javisst, det är för bra för att vara sant, men varför det? Redan för ett år sen började en av "mina" studenter, Jonas Saha, sitt exjobb om detta ämne, och nu är det färdigt. Tanken var från början att han skulle göra en prototyp i Java (tillsammans med en datalog) men det blev till slut en prototyp i Flash Lite 2 (som inte kan köras i så många telefoner än). Nåväl, källkoden finns i uppsatsen och går att köra i utvecklingsverktyget.

Systemet hämtar artist och låt från mp3-filens ID3-etikett, och skickar till Flickr och hämtar relaterade (eller orelaterade :-) bilder därifrån, samt till Lyrictracker (lite otillförlitlig sajt) och hämtar låttexten.

Konceptet (ursprungligen min idé :-) var från början bara bild-kopplingen, men Jonas' användarcentrerade utvecklingsprocess fick fram behovet av att även se texterna, så då implementerade han det.

Man kan jämföra med ett annat exjobb, Wickrpedia, som illustrerar Wikipedia-artiklar med Flickr-bilder.

/Simon