Kulturell mångfald över min nivå.

Peruanska turistbyrån annonserar över två helsidor i New Yorker. Bland annat framhåller man att det finns 1 300 musikgenrer i Peru. Shit -- ett tusen tre hundra genrer. Bara i Peru. Jag som anser mig ha bred musiksmak kanske totalt annars skiljer på 20, högt räknat. Känns som ett solklart fall av the paradox of choice -- att fler valmöjligheter inte gör en lyckligare.

Jag tänker på alla skalbaggsarter i världen som håller på att utrotas och tror att människors reaktioner till dem är ungefär som mina reaktioner inför den peruanska musiken. "Vad ska man med dem till, egentligen?" Det är så många fenomen som vi på det här sättet betraktar "utifrån". Som ett system vars komplexitet vi stegrar oss inför. I stället för att se det utifrån dess tillkomsthistoria. I avgränsade ekosystem, både för musiken och för skalbaggarna.

/Simon

Comments

[Rasmus]

Urskiljandet av 1300 peruanska musikgenrer för på något sätt tankarna till att antalet typer av djur i Kina som bekant är fjorton.
(För den som missat listan hos Borges och/eller Foucault: (a) djur som tillhör kejsaren, (b) balsamerade, (c) tama, (d) spädgrisar, (e) sirener, (f) fabeldjur, (g) vildhundar, (h) djur inkluderade i den föreliggande klassifikationen, (i) djur som far omkring som galna, (j) oräkneliga, (k) djur tecknade med en mycket fin kamelhårspensel, (l) etcetera, (m) djur som precis har haft sönder kruset, (n) djur som på håll liknar flugor.)

Samtidigt blir jag lite nyfiken på musiken ändå, och grämer mig (som flöjtist) lite över att ha missat ett föredrag om peruansk flöjtmusik förra veckan...

[Simon]

Ja, den där taxonomin är fantastisk!

Vad gäller den peruanska musiken är jag nog bara avundsjuk. Och så tänker jag lite för mycket ur det här system-perspektivet, på ansträngningen att systematisera allting. Eftersom systemen i de verkliga kulturerna ofta ser ut som i Borges' taxonomi... Får se vad det blir av det när Google har gett sig på det också i sin strävan att systematisera all mänsklig kunskap...