Skivförsäljning god och bilförsäljning ond?

Anders Mildner har en liten kolumn i måndagens Smålandsposten som är väl värd att lyfta fram. Han skriver om Tom Waits kamp mot bilföretagen som kopierar hans röst för att göra musik som ska marknadsföra bilarna. Tom Waits har ju lånat influenser från mängder av artister, men vill alltså inte låna ut sin egen röst till bilföretagen. Mildner fortsätter:

Nu hävdar många att det är skillnad på att sno saker för att sälja skivor och att sno saker för att sälja bilar. Men det beror i så fall bara på att vi tycker att den ena försäljningen (skivorna) är "god" och den andra (bilarna) är "ond", alternativt att det ena verket är meningsfullt medan det andra inte är det.

Tolkar vi det bokstavligt, som att det handlar om "godhet" och "ondska" blir det ett horribelt resonemang. Men tolkar vi det i termer av "kvalitet" pekar det på en av de grundläggande icke uttalbara sakerna i vår kultur, vad som är "gott" och vad som "inte är gott" (och hur vi vet det).

I många resonemang om "kultur" finns det helt enkelt ingen plats för en bilhandlare. Men i Hammenhög som överlever bland annat på grund av sin Peugeot-handlare, där är det bilhandlaren som ser till att det kan finnas nån "kultur" över huvud taget.

Att prata om kvalitet i de här termerna är svårt. Läs Pirsigs Zen och konsten att sköta en motorcykel (som jag nu noterar inte finns att få tag på på svenska på AdLibris eller Bokus. Och inte heller på Antikvariat.net! ).

Hur bildas de här fälten av kvalitet? Och hur är de olika för olika människor? För de flesta människor är Jaguar "positivt" och Trabant "negativt". Det är ganska etablerade kvalitetsfält. Men hur förhåller det sig med nyare fenomen, som Second Life. Tolkar man det som positivt eller negativt i en underbestämd kontext?

Låt mig avsluta med en historia ur verkliga livet, för att illustrera detta. För ett par år sen stod jag på Södra Esplanaden för att sälja egenproducerad keramik. En äldre dam kom fram och började prata:

-- Är det ditt yrke att arbeta med keramik?
-- Nej, jag är datakonsult!
-- Ja, någon måste ju vara det.

/Simon