När diskussioner om människorna bakom avataren kommer upp tänker jag alltid på den här gamla Kvast-Hilda-serien, publicerad i Comics -- den stora serieboken 2, 1971.
Kvast-Hilda skriver ett brev till Cary Grant, en av dåtidens stora filmstjärnor måste man väl tillägga nuförtiden...
Kära Cary Grant, Gamle skojare!
Jag är en mycket vacker ung flicka, som alltid har varit en av dina fans och därför vill jag så gärna hälsa på dej... Det är dock ett problem... på grund av min ovanliga skönhet och mitt tilldragande yttre har jag synnerligen svårt att visa mej offentligt... Hämmad av denna nästan övernaturliga skönhet har jag varit tvungen att anlägga en förklädnad för att kunna färdas fritt omkring... Så när en liten fet och grönaktig gumma med eld på cigarren knackar på din dörr och kysser och kramar dej, kan du lugnt bjuda henne stiga in -- det är nämligen jag! Varmaste hälsningar En fan.
Och så slutklämmen, som både säger något om tidens penningvärde och dess kommunikationskanaler, när hon lägger brevet på brevlådan:
Även om det skulle klicka, så har jag bara förlorat 55 öre på affären!
P.S. Om nån har en Comics del 1 att sälja så hör av er. /Simon
Comments
You can follow this conversation by subscribing to the comment feed for this post.