Apropå den intressanta diskussion som blev följden av krönikan Användaren år (inte) kung, har denna artikel av Henry Jenkins visst intresse. Citat:
This work [ex. The Wealth of Networks, The Long Tail, The Future of Work, Convergence Culture] embodies an ecological perspective on media, one that refuses to concentrate on only one medium at a time but insists that we take it all in at once and try to understand how different layers of media production affect one another.
Och vidare:
Many of these books share the insight that a networked culture is enabling a new form of bottom-up power, as diverse groups of dispersed people pool their expertise and confront problems that are much more complex than they could handle individually. They are able to do so because of the ways that new media platforms support the emergence of temporary social networks that exist only as long as they are needed to face specific challenges or respond to the immediate needs of their members.
"Bottom up"-kausalitet är grundbulten i neodarwinsitisk evolutionsteori. I förening med kopierings- och spridningsmekanismer är det ett annat namn för effekterna av naturligt urval (natural selection). Det är alltså vad som förklarar varför det finns olika arter och varför naturen ser ut och fungerar som den gör. Om man i samband med samhällsfenomen hävdar att "bottom up"-fenomen à la YouTube är "framtiden", så säger man alltså -- om analogin håller -- att (medie)samhället framöver kommer att formas efter darwinistiska kriterier. Detta betyder att man kan förvänta sig en självgående utveckling mot ett begränsat antal hårt självsovrade innehållskategorier, vilka kommer att utgöra en kulturell motsvarighet till Evolutionary Stable Strategies (ESS). Orsaksmässigt kommer alltså mångfalden att utgöra råmaterial för vad som i slutändan ändå blir starkt dominerande trender, där olika etablerade ekonomiska o a maktintressen kommer att äta det mesta av kakan. "The Long Tail" innebär m a o att de flesta alltid kommer att konsumera kroppen, inte svansen.
/Per
"Orsaksmässigt kommer alltså mångfalden att utgöra råmaterial för vad som i slutändan ändå blir starkt dominerande trender, där olika etablerade ekonomiska o a maktintressen kommer att äta det mesta av kakan. "The Long Tail" innebär m a o att de flesta alltid kommer att konsumera kroppen, inte svansen."
Att det finns ett huvud med storsäljare ingår i själva definitionen av long tail (utan huvud, ingen svans).
Men,
- storsäljare blir färre och säljer mindre.
- även saker från svansen kan bubbla upp och bli storsäljare.
- för mig som individ blir utbudet ofantligt mycket större och mindre kontrollerat (många mellanhänder försvinner t.ex.) än vad det var utan svans.
Posted by: Erik Starck | 22 februari 2007 at 08:27
Det finns skäl att betvivla att Long Tail-tesen automatiskt ger upphov till alla de "goda" konsekvenser många vill förknippa den med. Jfr t ex:
http://www.roughtype.com/archives/2005/10/the_amorality_o.php
Vissa ifrågasätter även själva matematiken:
http://www.theregister.com/2006/07/27/debunking_long_tail_maths/
Jag håller på att fördjupar mina resonemang kring detta nu, så det finns anledning att återkomma, här och annorstädes.
Posted by: Per | 22 februari 2007 at 10:55
Long Tail är det fenomen som uppstår när kostnaden för produktion och distribution sjunker mot noll.
Vissa föredrar ju Hylands Hörna-tiden då man slapp välja och vissa andra tycker att endast en liten intellektuell elit borde få lov att producera debattartiklar, konstverk eller uppslagsverk. Dessa människor kan självklart finna massor av fel med fenomenet Long Tail.
Posted by: Erik Starck | 22 februari 2007 at 11:14
Ursäkta, Erik, men nu missar du poängen. Jag tror jag ska ta upp detta i en kommande krönika, fr lite annan utgångspunkt.
Posted by: Per | 22 februari 2007 at 11:35
Jag tror att man riskerar att missa framtiden om man börjar säga att youtube _är_ "framtiden". Youtube är möjligtvis det första stapplande försöket att skapa en plattform för resonerande angående rörlig bild med ett socialt stöd. Siten är dock i princip helt värdelöst annat än som ändhållplats där man kan spara rörlig bild gratis. Jag kan exempelvis inte fråga efter "roligt klipp på katter" och få något annat än det klipp på katter som flest personer har taggat som "roligt". Tänk istället att man skulle kunna fråga efter ett roligt klipp på katter och samtidigt sagt "beakta mina tidigare kattfavoriter" "beakta min pålitlige vän Katt-Lars(länk) rekommendationer extra mycket" "hitta video oavsett var den hostas" "ignorera videor där katten gör sig illa" "det är roligare om katten är längre ifrån mig geografiskt sett". Skulle jag kunna formulera detta till en sökmaskin som svarade med ett fantastiskt klipp som ligger på en privat server länkat på en privat blogg från en kattägare i sydafrika. Ja då behöver man inte längre den gamla massmediagatekeepern som hade som jobb att leta roliga kattklipp och presentera för mig.
Youtube fungerar som väldigt traditionell massmedia i den meningen att man får distinkta ganska grova nischer (djurklipp, robotklipp, politisk humor) där flocken tittar på "det bästa" (huvudet) som då bubblar upp till ytan och kan tittas på av fler. Där finns det gott om utrymme för gamla modeller där man skapar en serie klipp på samma tema som folk känner till och återvänder till (tänk dagens tablålagda tv-serier).
Att ens försöka nämna ordet "intelligens" och "kollektiv" i samma mening som Youtube är nog mest pr-trick för att locka fler tittare till youtube som tittar på samma saker andra tittar på.
Kort sagt, jag börjar förstå vad du pratar om, håller i stort med och inser att min "framtid" ligger väldigt långt fram och dessutom tyvärr kanske också kräver att människorasen i stort börjar agera kollektivt på mer konkreta basala plan än bara på webben. Dvs. det ser fortsatt ljust ut för entreprenörer som vill profitera och webb2.0-evangelisterna får nog återigen se att mammon klampar in i templet för att styra och ställa. Men a+ för ambitionen.
Posted by: Mattias | 06 mars 2007 at 12:30
"dessutom tyvärr kanske också kräver att människorasen i stort börjar agera kollektivt på mer konkreta basala plan än bara på webben".
Jag vill bara hålla med: just det. Men varför "tyvärr"?
Posted by: Per | 06 mars 2007 at 22:51
Litet syftningsfel tror jag. Tyvärr-et kommer ifrån att jag, utifrån dagens världsläge och en lätt misantropi, tror att "väldigt långt fram" kommer bli vääldigt långt fram, kanske aldrig, om man villkorar det med mänskligt internationellt och interkulturellt samförstånd.
Som av en händelse blir jag just nu tipsad om att kvällens Vetenskapens värld visar Människan 2.0. Det ser ut som en tanke.
Posted by: Mattias | 08 mars 2007 at 21:03