Edge.org ställer sin årliga fråga. I år är den "Vad är du optimistisk om? Varför?" I stället för att titta vad andra har svarat tänkte jag försöka själv.
Jag är (eller försöker vara) optimistisk angående den mänskliga potentialens utveckling.
Erik på Framtidstanken skriver (och pratar) ofta om hur vi måste bejaka den tekniska utvecklingen för att den låter oss frigöra tid som vi kan använda till en massa bra saker. Och han brukar visa på en massa siffror som stödjer dessa argument. Som här. (För den som vill titta på globala trender visualiserade på ett spännande sätt kan jag rekommendera Gapminders testsajt.)
Ett fenomen som gör att vi kan frigöra tid är ju det som Erik kallar "automatisering". Jag tycker det låter för positivt, så min etikett på del.icio.us är "substitution_of_humans". Detta var ju en av grundidéerna när Infontology startades -- vad det kommer att bli av vårt samhälle när mer och mer av informationskedjorna befolkas av maskiner i stället för av människor.
Ja, jag tror att man kan frigöra tid på det sättet, samtidigt som man också riskerar att förlora tid i djupa hål av krånglande datorer. Man tar ett par snabbköpskassörskor och ersätter med självscanning, men får i stället köpa en massa datorer (som sysselsätter folk i Sydostasien) samt anställa ett par systemadministratörer och ta in lite IT-konsulter. Varje instans i IT-kedjan ska ju dessutom göra en vinst på sitt jobb, så de pengarna (eller "tiden" om man så vill) går ju till ägarna. (Men -- ej att förglömma -- beroende på vad ägarna använder sina pengar till så kan de ju förvandlas till frigjord tid för andra människor igen.)
Det känns ofta som om informationstekniken stänger in människor. "Datorraseri" är ett intressant tecken på detta -- folk blir stressade och slår sönder sina datorer för att de är som svarta lådor som man inte kan göra något åt. Mot den treden står tidningar som Make magazine. De vill att gör-det-själv-andan ska leva vidare i den digitala eran, och skapar verktyg för att det ska fungera, och rekommenderar produkter som är mekarvänliga. Phillip Torrone lasergraverar sin PowerBook med ett spökdjur. Ett fint exempel på hur man kan skapa ett personligt uttryck inte bara på IT-produkter, utan framför allt med hjälp av en massa IT-stöd. Neil Gershenfeld skriver en del om denna "personal fabrication" i sina böcker, och även på Edge.
Mycket av den nya "kultur" jag hittar nuförtiden kommer genom BoingBoing. Det är verkligen fantastiskt hur man genom dessa fyra entusiaster kan ta del av så många spännande och udda yttringar av den mänskliga potentialen. Jag ska bara nämna två exempel på vad jag har hittat. (Förutom Make magazine som ju leds av Mark Frauenfelder -- en av de fyra på BoingBoing...)
Det första är Imaginary foundation. Jag antar att det är ett tok-projekt, men resultatet är i alla fall spännande. De beskriver sig som en superhemlig tänktank från Schweiz som leds av sonen till en av grundarna till dadaismen och får sitt uttryck genom produktionen av t-shirts. Alla sidor pryds av små citat som man inte vet om de är floskler eller allvarligt menade. Men tröjorna är fantastiska. Här är ett exempel:
Vill man inte betala den hutlösa frakten får man söka sig till Sneakers'n'stuff i Stockholm som har några stycken till salu, även på nätet.
Det andra exemplet är när de skrev om nån som hade scannat in en massa pianorullar från tiden innan ljudinspelningarna. För den som missade mitt tidigare inlägg -- lyssna åtminstone på när Rachmaninov spelar sin egen Elegie (midi).
Till sist vill jag poängtera att när jag skriver om mänsklig potential så menar jag ofta den individuella människan. Jag tänker ofta på Newton som vid slutet av sin levnad sa att han kände sig som att bara hade varit som en pojke som lekt vid stranden av den stora sanningens ocean och ibland plockat upp en sten eller ett snäckskal för att visa upp hur fina de varit. Visst var Newton speciell, men jag tror att många fler än han skulle kunna lära sig se ut över det där havet och leka på stranden. Det är mänsklig potential.
/Simon
Comments