Det är en lite underlig artikel från dagen före julafton i British Medical Journal om danskars lycka. Den viktigaste förklaringen till lyckan tillskrivs Danmarks seger i fotbolls-EM 1992 samt att man har låga förväntningar på framtiden. Men tittar man lite på argumentationen är det väl bara en hypotes som forskarna framkastar, och som det egentligen inte finns något stöd för.
Med tanke på hur skämtsamma de andra hypoteserna är ("blondes have more fun" etc) så känns de här hypoteserna också som gripna ur luften. Artikeln är ju ändå publicerad som "Research" på bmj.com, så jag undrar lite. För sen har nyheten plockats upp både av Vetenskapsradion och av BoingBoing som om de föreslagna hypoteserna är giltiga, och inte bara just "föreslagna" som möjlig förklaringsmodell. Visst finns det referenser till de olika hypoteserna, men har de verkligen kopplats till just danskarna?
Nåväl, man får nog vara lite varsam när man formulerar vilken sorts förväntningar som leder till lycka. Jämför man med tillståndet på Gustav Adolfsskolan i Landskrona verkar det vara de låga förväntningarna på framtiden som just är problemet!
- Det grundläggande problemet är att det finns så många barn och vuxna i vår kommun som inte ser någon framtid och inte ser någon anledning att satsa på skolan.
Fast där kanske det bara är en felaktig formulering -- det kanske betyder att de har höga förväntningar på framtiden och att de inte infrias. Eller kanske att de har så låga förväntningar att de inte ser sina möjligheter?
Slutligen bara: det måste vara skillnad på att ha "låga" förväntningar och att ha "inga" förväntningar. Jag tror att det är bättre att ha "inga" förväntningar så att man är öppen för alla utfall. Om man har "låga" förväntningar tror jag just att det är lätt att man dras ner i en negativ spiral för att man i förväg konstruerar det negativa utfallet. Jag tror att danskarna kanske har "inga" förväntningar i det här fallet.
/Simon
Artikelsammandraget som helhet tillfredsställer väl på sin höjd lågt ställda förväntningar på vetenskaplig analys. Men anmärkningen om förväntningar känns ändå rätt relevant. Förväntansstyrda människor får och skapar problem. De känner behov att i förbereda sig mentalt för alla tänkbara situationer och gör det genom att i förväg bygga upp förväntade scenarier för hur situationen skall utveckla sig. Dessa scenarier kan vara dystopier, realistiska eller rena luftslott - det spelar ingen större roll. När sedan utvecklingen tar andra vägar – oavsett om den är bättre, sämre eller bara annorlunda - återstår bara missräkning och oförmåga att värdera utfallet realistiskt.
Därför är det kanske inte kvaliteten på förväntningarna som skapar livskvalitet – snarare kvantiteten. Ju mindre behov man känner att förbereda sig mentalt desto större är chansen att man kan se det positiva i det som händer. Vilket i sin tur kräver att man kan slappna av och bara åka med – och det är kanske där en bajer och en lille en kommer in...
Posted by: Björn Thomasson | 24 januari 2007 at 18:31
Ja, nån sorts "avslappning" är säkert en viktig komponent. Krishnamurti brukar kalla förväntningar för "våld". Också en intressant tanke.
Posted by: Simon | 25 januari 2007 at 15:23
Men... BMJ ger ju alltid ut skämtnummer vid juletid. Jisses, slappna av!
Posted by: Richard | 06 februari 2007 at 00:21
Jag känner inte till BMJ så väl att jag är bekant med deras julvanor. Men så är jag inte vetenskapsjournalist heller. Tycker att SR P1 borde ha koll på det däremot.
Posted by: Simon | 06 februari 2007 at 15:53