Infontology

Utsikt 2007

Jag och Per tänkte åka till Utsikt 2007, SICS' konferens om tillämpad IT-forskning, som i år handlar om innovation. Den är 7 februari, och sen tänkte vi stanna i Stockholm dagen efter. Den som har lust att träffa oss höre vänligen av sig så kan vi dricka kaffe/te/saft ihop.

/Simon

En trend mot synkron kommunikation

En av anledningarna till att virtuella världar som Second Life kan växa är ju att det finns många personer uppkopplade samtidigt. En virtuell värld bygger ju på synkron kommunikation, alltså att folk kommunicerar i realtid. Det verkar vara olika beteendeförändringar på gång här. TV-mediet är ju på väg åt motsatt håll, att folk inte vill titta "samtidigt" som alla andra, utan nån annan gång, på sina egna villkor.

Och i de virtuella världarna, och instant messaging, där är det samtidigheten som gäller. Epost är ju i princip asynkron -- man får sitt meddelande och sen kan man svara på det när man vill, men även där är vi på väg mot en mer synkron variant, där "push-epost" i mobilen är bland det hetaste just nu. Man vill åtminstone ha sitt meddelande omedelbart när det skickas.

Vad gäller TV kan den ju vara asynkron så länge den inte är mer interaktiv än den är idag. Så länge jag ändå inte kan påverka TV-programmet kan jag ju lika gärna titta på det när jag vill.

För människors frihet är det säkert bäst med ett ökat mått av asynkron kommunikation, samtidigt som den asynkrona kommunikationen oftast är fattigare än den synkrona. Att kommunicera synkront gör att man kan bygga kommunikationen mer på kontexten, och mer på talspråkliga markörer. Skickar jag ett email måste jag vara lite mer formell och inkludera lite mer sammanhang, även om man ibland struntar i det, och förutsätter att mottagaren ändå förstår, vilket verkligen har gjort epost till missförståndens medium!

Ett möjligt sätt att fly från kravet på samtidighet och ändå kunna ta del av virtuella världar som Second Life är att ha nån sorts annat interface in i världen. Ett sätt är att ha en robot som representerar en, och som kan interagera lite självständigt, ett annat är att spara inspelningar av vad som händer. Jag tänkte att det säkert fanns folk som hade satt upp webbkameror in mot Second Life, men jag har faktiskt inte hittat något. Jag undrar vilka lagar som styr övervakning av en virtuell värld...

/Simon

Second Life -- en bubbla att binda fast eller släppa fri?

Det var kul att vara på besök i Second Life de två gånger jag var där. Det kändes lite friare än den vanliga världen. Och så kan man flyga och teleportera sig. Men något vidare uttrycksfull blir man inte genom de rörelser och gester man kan göra med mus och tangentbord. Och trött i kroppen efter en stunds stillasittande (i den verkliga världen) flygning (i den virtuella).

Mycket av det lockande med Second Life är förstås att folk kan röra sig fritt och att det inte finns några regler. Man möter folk som man inte skulle träffa på annars och kan lyssna på exotiska konversationer som man inte förstår så mycket av. Lite som Radio Luxemburg som i min ungdom sände spännande kontinental musik varvat med mellansnack som jag inte begrep.

Men vad ska hända nu när fler och fler företag drar in i Second Life med alla sina affärsmodeller som mest bygger på den vanliga världen? Eller om Sverige får en ambassad i Second Life?! Tänk er "myndighetsutövning" i en virtuell värld, eller bara det faktum att ambassaden är svenskt territorium. Eller kan de låtsas som om det "bara" är en samling "pixlar" om det faktiskt är svenska staten som står bakom? Då kan vi prata om lagar som inte hänger med i utvecklingen!

Det finns folk som även på andra sätt vill binda upp Second Life mot den vanliga världen. Programmeraren Andy Fundinger har gjort en kontrollpanel som är en burk som står hemma hos honom, och som är sammankopplad med en likadan kontrollpanel i Second Life. Vrider han på kontrollerna så styr det burken i den virtuella världen. Detta är förstås bara början och man måste "fantisera" för att se tjusningen! (Linden Labs har släppt källkoden till Second Life-klienten så nu är det fritt fram att bygga rätt många fräcka interface.)

/Simon

Är det låga förväntningar som är bra, eller är det "inga" förväntningar? Eller är artikeln på skoj?

Det är en lite underlig artikel från dagen före julafton i British Medical Journal om danskars lycka. Den viktigaste förklaringen till lyckan tillskrivs Danmarks seger i fotbolls-EM 1992 samt att man har låga förväntningar på framtiden. Men tittar man lite på argumentationen är det väl bara en hypotes som forskarna framkastar, och som det egentligen inte finns något stöd för.

Med tanke på hur skämtsamma de andra hypoteserna är ("blondes have more fun" etc) så känns de här hypoteserna också som gripna ur luften. Artikeln är ju ändå publicerad som "Research" på bmj.com, så jag undrar lite. För sen har nyheten plockats upp både av Vetenskapsradion och av BoingBoing som om de föreslagna hypoteserna är giltiga, och inte bara just "föreslagna" som möjlig förklaringsmodell. Visst finns det referenser till de olika hypoteserna, men har de verkligen kopplats till just danskarna?

Nåväl, man får nog vara lite varsam när man formulerar vilken sorts förväntningar som leder till lycka. Jämför man med tillståndet på Gustav Adolfsskolan i Landskrona verkar det vara de låga förväntningarna på framtiden som just är problemet!

- Det grundläggande problemet är att det finns så många barn och vuxna i vår kommun som inte ser någon framtid och inte ser någon anledning att satsa på skolan.

Fast där kanske det bara är en felaktig formulering -- det kanske betyder att de har höga förväntningar på framtiden och att de inte infrias. Eller kanske att de har så låga förväntningar att de inte ser sina möjligheter?

Slutligen bara: det måste vara skillnad på att ha "låga" förväntningar och att ha "inga" förväntningar. Jag tror att det är bättre att ha "inga" förväntningar så att man är öppen för alla utfall. Om man har "låga" förväntningar tror jag just att det är lätt att man dras ner i en negativ spiral för att man i förväg konstruerar det negativa utfallet. Jag tror att danskarna kanske har "inga" förväntningar i det här fallet.

/Simon

Vem vill ha mobil-tv (2)?

För några månader sedan ställde jag denna befogade fråga. Industrin ville gärna, men de potentiella kunderna verkade ointresserade. Även om den fortfarande vill, så börjar nu även (delar av) industrin att undra, om detta verkligen är världens bästa idé. Mercury News (länk via Picturephoning) rapporterar att underhållningsindustrin börjar få kalla fötter: "Consumers aren't watching shows on their phones, and analysts doubt they will anytime soon. Even the introduction of Apple's iPhone may not be enough to capture mass audiences, analysts said."

"Now, cell phone manufacturers and carriers must convince consumers that the movies and television programs are worth the effort" säger Kevin Burden, senior manager of mobile devices, Telephia, till tidningen (min kursivering). Ett sådant påstående illustrerar ju återigen min tidigare synpunkt: Människor har inget spontant "behov" av mobil-tv. Det måste skapas. "There's still very much a learning curve for consumers'' säger Jen Wu, entertainment analyst på M:Metrics. Alltså: Varför ska vi "lära oss" att titta på mobil-tv, egentligen?

/Per

Domedagsklockan justeras

Den ansedda Bulletin of the Atomic Scientists håller sig med en "domedagsklocka". I förrgår meddelade man att klockan flyttas fram två minuter:

We have concluded that the dangers posed by climate change are nearly as dire as those posed by nuclear weapons. The effects may be less dramatic in the short term than the destruction that could be wrought by nuclear explosions, but over the next three to four decades climate change could cause drastic harm to the habitats upon which human societies depend for survival.

This deteriorating state of global affairs leads the Board of Directors of the Bulletin of the Atomic Scientists--in consultation with a Board of Sponsors that includes 18 Nobel laureates--to move the minute hand of the “Doomsday Clock” from seven to five minutes to midnight.

Den inte lika ansedda svenska tidningen Neo, däremot, är inne på en annan linje och framhåller [pdf] att ekonomer inte tycker att klimatfrågan är så viktig...

/Per

Skärmfilmer

Till en kurs i medieteknologi gjorde jag för ett tag sen ett par skärmfilmer (finns det nån bättre översättning av screencast?).

Den första är en introduktion till hur bloggar och RSS funkar. Överkurs för de flesta Infontology-läsare, men kanske bra att sätta i händerna på en eller annan novis. Bloggar och RSS. (8 minuter, 8 MB, kräver QuickTime.)

Nästa film handlar om bookmarklets. (7 MB)

Den tredje filmen handlar om del.icio.us. Jag tar även upp en del detaljer om taggning etc. (10 MB)

Inspirationen till dessa har jag förstås fått från Jon Udell, som gjort en av de mest fascinerande skärmfilmer jag har sett, om framväxten av en artikel på Wikipedia om "Heavy metal umlaut", alltså "prickarna" i såna hårdrocksnamn som Motörhead.

/Simon

"Integritet"?? -- äh! (Eller okunnighet + logik?)

Är svenskarna ett boskapsliknande godtroget folk, okuvligt lojalt mot husse? Om husse av någon anledning skulle vilja övervaka dem i deras fållor med modernaste teknologi, så förstår de antingen inte vad som händer eller också tycker de att det hör till. Bara de inte blir störda i sitt mysiga idisslande.

Dylika tankar far genom huvudet när jag läser om SCB:s undersökning "Skyddet för den personliga integriteten" (pdf) i Riksdag & Departement (1, 2). 79 % tycker att kontrollerna av medborgarna borde öka "för att komma åt terrorism och andra grova brott". 77 % accepterar att oskyldigas integritet kränks. Så står det i pressens sammanfattningar.

Men om man tittar i SCB:s redovisning ser man att saken är lite mer nyanserad och inte helt lätt att tolka. På frågan "Tycker du att det är acceptabelt om oskyldiga personers integritet kränks vid brottsutredningar t.ex. genom telefonavlyssning?", t ex, finns  dessa positiva svarsalternativ: "Ja, det är helt acceptabelt om det är nödvändigt för att komma till rätta med brottsligheten" och "Ja, men bara i undantagsfall" (mina kursiveringar). Tillsammans ger dessa  77 % jakande svar.

Flera frågor inställer sig. Vet folk vad de har svarat på? (vad betyder "integritet"?), och vad är det för skillnad mellan att "integriteten" "får" kränkas bara om det är "nödvändigt", respektive bara "i undantagsfall"? Kan det vara så, att de som har svarat dels inte förstår innebörden av begreppet integritet i en värld av digitaliserad informationshantering (mycket troligt), dels att de svarar rent logiskt: Om svåra brottslingar kan sättas åt med dessa metoder, så är det acceptabelt att oskyldiga kommer emellan, om det är en fråga om oavsiktliga och direkta bieffekter.

Om dessa förmodanden kommer nära det verkliga förhållandet, så bör undersökningen inte övertolkas. Gemene mans okunnighet och allvarligt brukade logik, när myndigheterna frågar dem om något, innebär sammantaget kanske inte något annat, än att de (än så länge) har förtroende för polis och åklagare och räknar med att dessa inte begår några övertramp.

I så fall uppstår dock frågan om hur man ska tolka mera direkt ansvariga personers reaktion. "Om vi politiker går för långt, även om medborgarna skulle tycka att det vore ok i varje enskilt fall, så hamnar vi snart i en situation som medborgarna inte skulle tycka vore lika ok" säger t ex Johan Linander, rättspolitisk talesman (c) och ledamot i justitieutskottet. Här erkänns ju möjligheten att politiker skulle kunna "gå för långt"...

/Per
 

Köttskrivare bot mot växthuseffekten

Ingen har väl undgått att höra talas om "klimathotet", växthuseffekten. Den tycks illustrera sig själv denna varma januari. I folkmun tillskrivs fenomenet mestadels utsläpp från bilar, flygtrafik och dylikt. Få är medvetna om att boskap står för ett större utsläpp av  av växhusgaser än transportsektorn. Jamais Cascio (Open the Future) har observerat ett par trender för att lösa detta problem: köttskrivare och köttodlingar: kött utan kor och andra fisande djur och deras osande gödselhögar.

/Per

"Rationalitet" i Världens modernaste land

Att vara "rationell" är lite annorlunda i vardaglig betydelse än det är i den filosofiska, fast det ligger rätt nära. För bådadera gäller det att åsidosätta känslorna och låta förnuftet tala. (Frågan är bara vad "förnuftet" är -- egentligen.)

TV-serien Världens modernaste land, med Fredrik Lindström, har varit rätt kul, men lite lamt, tills avsnitt nummer fyra, när det blev riktigt intressant. Lindström försöker diskutera trivseln i ett spanskt kök mot det rationella i att ordna köket efter vissa principer. Det blir en rätt rolig dialog mellan honom, antropologen Katarina Graffman och historikern Peter Englund:

Graffman: Det är så mycket lättare att förlita sig på siffror, statistik... Det hänger ju ihop med det väldigt tajt tror jag. När man går till mer känslokulturer så kommer du till en helt annan bild utav, ja undersökningar och generaliseringar, statistik överhuvud taget. Så svensken är oerhört inne på den...

Englund: Och det tycker jag nog -- det är verkligen nånting -- där kan jag känna, å om det finns nån sån svenskhet då tycker jag den är väldigt bra. Det är nånting som, alltså förnuftsmässigheten, o ja. Den går att driva för långt, givetvis.

Lindström: Om du tittar på hur folk betraktar oss utifrån -- såna saker som folk lägger märke till väldigt mycket det är hur rationellt och hur ordnat och organiserat personnummer, hur vi står i kö, hur vi har liksom lagt bort alla formella såna här onödiga titlar,

Englund: Kanon

Lindström: [...] det är datummärkningar det är siffror, det är veckonummer

Englund: Härligt

Så långt bara entusiasm inför den härligt mätbara kulturen som gör siffror av allting.

Englund: Och baksidan på den här förnuftstron och ordningen, det är givetvis den här fyrkantigheten och byråkratin.

Graffman: Känslolösheten

Englund: Och byråkratin som kan slå över och sånt där, men jag tror problemet är att vi, vi kan inte riktigt få det ena utan det andra. Det är väldigt svårt att. Vi tar bara det goda med rationaliteten. Och så opererar vi bort liksom byråkraten.

Lindström: Nej nej.

De stoppar innan den riktigt intressanta diskussionen kommer igång, och den skulle heller aldrig kunna få tillräckligt utrymme i ett TV-program. Den diskussionen gäller om "myntet" alltid har en "baksida", alltså det principiella i hur ens avsikt är att göra en sak (ordna samhället) och man på köpet får det negativa (byråkrati och känslolöshet).

Sen kommer en riktigt intressant övergång till funktionalismen på 30-talet som genomförde rationalismen i praktiken:

Lindström: Det fanns inget utrymme för sentimentalitet. Allt som hörde till det gamla livet, men inte hade nån funktion, det skulle bort, bort, bort.

Också i tidigare delar av programmet har man diskuterat "funktion" och "orsak". Svenskarna framställs som att man inte kan göra något utan orsak eller avsikt, inte bara sitta nånstans och göra ingenting. Men grunden till det tror jag ligger djupare än i den svenska kulturen. Om någon dödar en människa av misstag bedöms det annorlunda än om det är gjort med avsikt. Det här ligger längre in i den mänskliga kärnan än att man skulle kunna säga att det är en del av det svenska.

Vad som däremot inte diskuteras vad jag minns, och inte heller i det följande programmet om familjebildning, är tolerans, som jag tycker hade varit viktigt att ta upp, alltså vilken mångfald som får finnas utan att någon reagerar på det, alltså inte det som tolereras med en överlägsen överslätande gest, eller tystas ner, utan det som helt enkelt bara får finnas utan att ens kunna kommenteras i ett samhälle.

/Simon