Två intressanta artiklar som säger lite om varför universitetet av idag har mist en del av sin "glans". (Medicinare uppfatte detta sista ord som ett skämt.)
Mattias Pirholt skriver i Svenska dagbladet om att "Ingen älskar den avkönade högskolan" och en Jochen Hörisch och dennes teorier om hur den sensuella Alma mater nu ersätts av den avkönade högskolan.
Ja, jag håller med om att nån "vetandets erektion", ett uttryck hämtat från Walter Benjamin, inte har kunnat skönjas hos mina studenter de senare åren.
I New Yorker skriver Anthony Grafton om en bok om akademisk karisma. Lite mindre tydligt genusperspektiv eller vad man ska kalla det, men en intressant exposé över en del av det som skapade universitetens ställning när det begav sig.
En av de viktiga aspekter som tas upp är forskargruppens samling runt en karismatisk professor som leder forskningen utan att för den skull göra allting själv. Det tidiga 90-talets lundensiska kognitionsforskning runt Peter Gärdenfors var ett fantastiskt exempel på en sån miljö, där företrädare för många olika discipliner möttes i seminarieform för att diskutera grundläggande begrepp. De bästa seminarierna var sådana där någon lyckades få in "Gud" i diskussionen, och efter ett av seminarierna efterfrågades ett ljudisolerat rum där man kunde gå in och skrika "NEEEEJ!" efter avslutad diskussion.
/Simon
Comments